Torsdagen den 20 augusti 2020: Synas, finnas och goda samtal


 



Kära dagbok…

Chili och lakritsglass

En halv bytta chili- och lakritsglass blev perfekt kvällsmat igår.

Magen fortsätter att vara mer eller mindre ond. Det är jobbigt. Jag försöker testa och se om det är nåt jag äter som jag inte tål. Hittills har jag inte kommit fram till nåt. Sen kände jag av ryggen i morse och benen har krampat lite under nätterna, trots att jag både rör på mig och dricker ordentligt. Och äter salt. Igår kväll grävde jag fram en liten bytta chili- och lakritsglass ur frysen. Den var ungefär halvfull, så den blev perfekt till kvällsmat. Jag var inte hungrig, mest bara sugen på nåt salt.

Jag var rätt trött igår kväll. Värmen i kombo med jobbstart och säkerligen åldern tar väl ut sin rätt. Det blev ganska tidig sänggång och jag sov hyfsat i natt. Nu är det inte så mycket oro och grubblerier i negativ bemärkelse, utan snarare grubblerier i positiv riktning. Bilfrågan ventilerade jag förstås med Fästmön på kvällen, men det är jag själv som tar det slutgiltiga beslutet. Det känns bara bra att vi verkar vara överens.

∼ ♦ ∼

Idag vaknade jag till en mulen dag. Det är ändå varmt ute, men luften kändes friskare och svalare när jag kämpade mig förbi Gustavianum och Domkyrkan och vidare genom Odinslund. Hemma hade jag lämnat fem sovande varelser – två människor och tre katter. För en av människorna innebär dagen skolstart igen. Det blir nog bra med lite vardagsrutiner igen.

Familjen Katt har, som synes, sina egna rutiner, i alla fall om morgnarna. Först skriker de lite, vanligen mellan klockan fyra och fem, sen får de mat och sen sover de.

∼ ♦ ∼

Idag blev det visst nya rutiner på jobbet också. Nästan alla chefer var här, inklusive avdelningsdirren. Många av dem har fram till nu jobbat på distans precis som jag. Men min upplevelse är att de har varit så förbaskat osynliga trots att de har varit i tjänst. Dirren har en spökskrivare, nåt som är allom känt på avdelningen. Ändå har det inte kommunicerats särskilt mycket. Dessutom är det fler än jag som har reagerat på att dirren skriver om sig själv i tredje person, du vet, kära dagbok, ungefär så där som väldigt små barn gör. Det inger inte nåt större förtroende. Då var det roligare att möta en av enhetscheferna igår och berömma för den korta, men regelbundna kommunikationen med medarbetarna. En behöver liksom inte krångla till saker, särskilt i ett läge där många av oss har varit/är isolerade är det viktigt att ledarna syns och finns tillgängliga.

Träfåglar i burar på jobbet

Att kommunicera regelbundet med sina medarbetare trots distansarbete och isolering behöver inte vara krångligt.


Men på lunchen fick jag kännas vid isoleringen och utanförskapet.
Cheferna med flera stod före mig i kön i lunchrestaurangen. De såg mig. Två av dem hälsade på mig. De satte sig vid ett bord och jag satte mig ensam vid ett annat. Ett mycket effektivt sätt att få en att känna sig utanför. Inte en enda av dem frågade om jag ville sitta med dem. Jag hade själv aldrig kunnat göra så, inte mina tidigare chefer heller. Jag lär minnas den här stunden och känslan. När den anklagade mobbaren mobbas… Medarbetarskapsprogrammet omfattar tydligen inte ledningen.

Dom

Medarbetarskap? Där sitter dom, här sitter jag.


Utöver detta har jag haft flera goda samtal idag.
Jag har blivit tillfrågad om fler introduktioner och ska träffa fyra nyanställda på måndag. Vi ska ses i ett stort mötesrum och håller avstånd, men visst är jag ändå lite orolig… Samtidigt är jag glad över att jag är efterfrågad. Och så var det extra kul att träffa F en stund idag.

Glad är jag också att jag lyckades få en ung person intresserad av ett vikariat i en finfin butik i hörnet Svartbäcksgatan-S:t Olofsgatan. (Finns även en butik i Forumgallerian.) De har alltid så himla fin skyltning hos Tehörnan och hade jag varit yngre skulle jag själv ha sökt jobbet!

Tehörnan söker personal

Ett vikariat som jag lyckades få en ung person intresserad av.

∼ ♦ ∼

Nu ska jag vila en stund för att hitta kraft för en tur till affären. I morgon ska jag jobba hemifrån. Här finns inga ”dom” eller några medarbetarskapsprogram. Det känns skönt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Torsdagen den 20 augusti 2020: Synas, finnas och goda samtal

  1. Ja, det kan man tycka hör till god sed att erbjuda när man ser att det kommer en utan sällskap att slå sig ner.

    på vår personalrestaurang är det ofta väldigt mycket folk, då även fabrikspersonal äter där. Det är lite svårt att hålla koll om man redan sitter om det dyker upp någon utan sällskap, men, det händer ofta att det kommer någon och frågar om det OK att slå sig ner, och det är det ju alltid. Lite omvänd mentalitet hos ”bruksare” kanske 🙂

    Hoppas magen snart blir bättre, laktristglass är nog bra mot allt !!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      I det här fallet stod sällskapet före mig i kön och två av dem hälsade i alla fall. Det är vår ledning och som sådan tycker jag att man ska föregå med gott exempel, särskilt som man i höst sparkar igång nåt som kallas Medarbetarskapsprogram.

      Magen krånglar, men just idag, när jag har kunnat arbeta hemifrån, är den bättre. (KAN ju ha viss koppling till ovan…)

      Lakritsglass är utmärkt medicin, vi tog var sin pinne på väg hem från affären igår kväll. 😛

      Gilla

  2. FEM skriver:

    Sånt där förekommer inte över huvudtaget där jag jobbar. Fy skäms på folk!!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det är vår ledningsgrupp som inte direkt föregår med gott exempel trots att de i höst sparkar igång nåt som de kallar Medarbetarskapsprogram. Jag trodde i min enfald att även chefer var medarbetare. För inte är de väl… motarbetare..?

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.