Kära dagbok…
Semesterdagsstart.
Idag är det min femtonde semesterdag. Det återstår tio stycken och tillsammans med några helger blir det lite mer än två veckor kvar av ledig tid. Jag ska göra mitt bästa för att förvalta den tiden väl nu när det har blivit lite annorlunda på hemmafronten igen. Pandemin rasar fortfarande utanför, men tack och lov har både Fästmön och jag klarat oss hittills. Men det klart att en undrar lite hur det ska bli i höst med eventuell återgång till arbetet i fysisk bemärkelse. Igår gick det visst ut rekommendationer om fortsatt arbete hemmavid. Nåja, nu ska jag sluta tänka på jobbet och fokusera på semester och ledighet. Dagen började precis som vanligt med läsning och kaffe på sängen.
Lilla kissan hoppade ner i min fotpall.
Men den här dan är ingen vanlig dag. Den började visserligen precis som vanligt, som sagt. Efter läsning och kaffe blev det tömning av kattpottor, dusch och frukost. Sen städade jag faktiskt eftersom det som sagt inte är nån vanlig dag idag. Jag hann i alla fall busa lite med Citrus efter dammsugningen. Det blev lite kompensation eftersom hon och de andra katterna inte gillar dammsugaren. Citrus hoppade ner i min fotpall. Först lekte vi titt-ut, sen lekte hon kurragömma med Lucifer som inte förstår att hans lilla storasyster inte vill leka riktigt lika hårt som han vill. Han hittade dock sin syster och försökte hoppa ner i pallen, men hon lappade till honom, hoppade ur och sprang iväg. Det är ett skådespel att se dem!
Men, jag kommer tillbaka till det faktum att det inte är nån vanlig dag. Idag blev nämligen Anna mamma till fyra vuxna barn. Borta är småbarnstiden. När jag träffade Gymnasisten första gången var han fem år gammal, en intensiv liten pojke som älskade att sopa (!) och att läsa om rosa elefanter. Ibland blev det så mycket lek att han somnade på väg i säng…
En trött femåring har somnat på väg i säng. Jag älskar den här bilden!
Partypyntat!
Nu idag blev han myndig, femåringen på bilden ovan. Det är svårt att tro att det har gått 13 år sen vi först sågs. På eftermiddagen kom han hem till Main Street när han nu stannar större delen av hösten eftersom det är mest praktiskt med tanke på var skolan ligger (fem minuter från där vi bor).
Anna och jag hade partypyntat Pojkrummet lite och Anna gjorde en finfin hallontårta av bären vi plockade igår. Vilken smak!
Presenterna hann precis bli inslagna innan födelsedagsbarnet anlände och fick slita upp dem. Det var inte så många paket och några var mjuka, men jag tror att han blev nöjd. Vem skulle inte bli det om en fick ett sånt här coolt tangentbord???
Coolt! Vill osså ha!
Nu har vi alla tre grundat med lite gott i magarna innan det blir middag på lokal för Gymnasisten och hans familj. Även jag får följa med. Jag smakade förstås tårtan och åt några kakor, men bullen var till den myndige som trots att han är vuxen fortfarande ju växer på längden.
Inte kan en tro att hon till vänster i bild numera bara har vuxna barn? Men kan en tro att han till höger på bilden är vuxen och myndig? Ibland vill en bra gärna hålla kvar det som en gång var. Det går förstås inte. Var sak har sin tid. Och en människa blir ju inte yngre…
Mor och son på sonens myndighetsdag.
Stort GRATTIS på 18-årsdagen!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
