Spåren vi lämnar efter oss


Ett inlägg om en realistisk polisroman.



Pernilla Ericsons bok Spåren vi lämnar efter ossDet var en rätt tung vår 
och många planer och drömmar gick om intet. En god tröst i det sammanhanget är för mig litteraturen. I mitten av maj nätshoppade jag några böcker från Bokus. En av böckerna i majpaketet var Pernilla Ericsons polisroman Spåren vi lämnar efter oss. Boken är den första i serien om Erlagruppen och kom ut i maj 2016. Pocketutgåvan kom i november samma år. Sen dess har ytterligare två delar i serien getts ut, Jag ska hitta dig och När du vänder dig om.

Polisen Liv Kaspi blir överfallen av en man som försöker våldta henne, men hon slår sig fri. Mannen grips, men Livs arbetsgivare tycker att hon har använt övervåld mot mannen och suspenderar tvingar henne att ta ut semester. I den vevan rekryteras hon av Edith, en äldre rullstolsburen dam med engelskt påbrå. Rekryterade blir även Rickard och Ahmina. De tre och Edith bildar Erlagruppen med mål att ta fast Gröna linjen-männen, som överfaller kvinnor. Edith, Liv, Rickard och Ahmina bär alla fyra på hemligheter. De har också olika kunskaper och deras skilda kompetenser kompletterar varandra. Det visar sig vara nödvändigt när våldet ökar och kvinnor inte bara blir överfallna, de försvinner.

Det här är väldigt realistiskt skildrat och spännande. Samtidigt ramas berättelsen in av det lite mysiga huset i engelsk stil med tillhörande äldre dam med skarpt intellekt och hög auktoritet. Ett och annat HBTQ-tema finns också i den här deckaren. Jag dras med i handlingen redan från början. Karaktärerna är aningen stereotypa så tillvida att Liv påminner om många litterära kvinnliga poliser, Rickard är den snygge, med icke helt lagliga affärer och Ahmina en sorts Lisbeth Salander. Men skit samma, det här är spännande och jag läser boken i ett rasande tempo. De två uppföljande delarna hamnade genast på min inköpslista.

Toffelomdömet blir högt. 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, HBTQ, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Spåren vi lämnar efter oss

  1. Louise Baumgärtner skriver:

    Bra tips, jag ska lägga till den på min lista. Tack🤗

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.