Recension: Ditt hjärta är mitt


Ett inlägg om den första delen i Motalaserien.



Thomas Bodströms och Lana Brunells bok Ditt hjärta är mittEtt mord runt den här tiden (mitten av juni) i en sommarstad vid vattnet,
en hotad cykeltävling och en chef för den lokala livsmedelskedjan som beter sig underligt. Det är några av ingredienserna i boken här intill. Du må tro att jag blev uppspelt när jag hörde att Lana Brunell och Thomas Bodström hade skrivit en pusseldeckare som utspelar sig i Motala. Ett recensionsexemplar av Ditt hjärta är mitt, första delen i Motalaserien, utgiven på Linköpingsförlaget DIBB Förlag, hittade hem till mig, Motalabo i förskingringen i Uppsala (där för övrigt 50 procent av författarduon till boken är född). Trots en havererad bil har jag nu fått besöka Motala även denna sommar, om än litterärt.

Polisen Nina Malm sjunger i ett band på fritiden. Mitt uppe i extranumret vid en konsert på en av krogarna i Motala hamn rusar polisen in och behöver Nina. En ung kvinna har nämligen hittats mördad på lekplatsen i Stadsparken. Det blir en tuff utredning som följer och Linda visar sig inte vara det enda offret. Nina sliter dygnet runt. Dessutom har hon sin syster Danny, radioreporter vid Radio Östergötland, i hälarna. Behöver folk i Motala vara rädda för att gå ut? Och är årets Vätternrunda hotad?

Motala kastas direkt mot mig så snart jag öppnar boken och börjar läsa. När jag var barn var lekplatsen i Stadsparken mycket speciell för ungar. Där fanns nämligen en brandbil. Ja, ingen äkta vara, men en mindre modell. Att gå till brandbilen i Stadsparken var nånting extra. Jag är glad att bilen sen länge är borta så att jag får ha mitt oskyldiga barndomsminne kvar. Ett mordoffer, minus ett av sina inre organ, på sagda lekplats…

Nåja, förutom detta kan jag inte annat än bara älska den här boken redan från början. Jag får mig så mycket Motala till livs att det känns som om jag är på plats. Beskrivningarna av stan och dess olika landmärken på kartan, typ hamnen, torget, Statt, Hotell Gripen (= polishuset), Östenssons, kyrkan, Motalabron, Varamon etc, är kanske inte så djupgående för den som aldrig har varit där. För mig är de heeelt tillräckligt beskrivna. Jag är där.

Författarna har i stället lagt mer krut på personer och relationer. Ibland känns det som om de är farligt nära ”alla andra” deckarserier och karaktärschabloner. Lyckligtvis väjer författarna undan i sista sekund (till skillnad från en viss annan lokal författare som enbart känns plump i sina beskrivningar av Motalaborna, nåt jag emellertid endast har uppfattat av baksidestexterna, jag har inte läst en hel bok). Bokens slut är fenomenalt och det blir extrapoäng till författarna dels för att jag inte lyckas lista ut mördarens identitet, dels mördarens identitet i sig.

Den här boken går snabbt att läsa och den har fler bottnar än man först tror. Bitvis kan jag tycka att språket är snudd på lite för enkelt, framför allt i början. Vidare hittar jag grammatikfel – men bara ett och samma på två ställen. Sen funderar jag över bokens… tyngd. Valet av papper gör nämligen boken väldigt tung. Det ger den här deckaren en känsla av skolbok, vilket kanske inte riktigt har varit meningen. Förutom det är det ett papper som gillar mycket och som jag tror att jag själv har valt mer än en gång när jag jobbade med trycksaksproduktion (på bronsåldern).

Jag gillar sammantaget den första delen i Motalaserien mycket trots de små men få skönhetsfelen. Boken blev dessutom min sommarresa till Motala 2020. Stort TACK till förlagschefen Johan för recensionsexemplaret! Och givetvis till författarna. När kommer del två???

Det toffliga omdömet för den här gööörbra boken kan inte bli annat än det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.