De drabbade


Ett inlägg om en bra bok med mycket snömos.



Karin Wahlbergs bok De drabbadeEn av mina svenska favoritförfattare är sen länge Karin Wahlberg
Jag har läst hennes deckare som ofta utspelar sig i sjukhusmiljö, jag har läst en historisk roman och jag har läst hennes tre böcker i Lasarettet-serien. De flesta av dessa böcker har fått högt eller högsta Toffelomdöme. Nu var det ett tag sen författaren kom ut med nån bok, så glädjen var stor när den nionde delen i Claes Claesson-serien, De drabbade, såg dagens ljus. Det var en av de senaste böckerna jag nätshoppade.

Polisen Claes Claesson, hans fru läkaren Veronika Lundborg och parets två döttrar har flyttat till Lund för en omstart. Den ena dottern är mobbad i skolan, men för övrigt verkar familjen trivas. Claes kastas i sin roll som kommissarie genast in i ett mordfall. Sjukvårdsstrategen Carolina Broms hittas mördad i föräldrarnas sommarstuga. Hon har droger i kroppen och är misshandlad.  Parallellt med Claes mordutredning och Veronikas arbete får läsaren följa en grupp cancersjuka patienter.

Att författaren inte har mycket till övers för sjukvårdsstrateger fattar jag genast eftersom hon litterärt tar livet av en i boken. Insprängt i boken finns en hel del åsikter om vad som är mindre bra i vården när människor som inte har jobbat eller som har glömt hur det var att jobba på sjukvårdsgolvet ska styra. Jag fullkomligt älskar Karin Wahlbergs rader om konsulter (och här bara måste jag citera):

”[…] var skrivet med den typ av managementspråk som tycktes ha tagit över det mesta, nu för tiden. Åtminstone där konsulter varit aktiva, och det var de på många ställen numera. Likt Egyptens gräshoppor spred de sig, konsulterna, och de tog generande mycket betalt, samtidigt som de egentligen inte tog något riktigt ansvar. De använde gärna ett språk, ofta engelska beteckningar, som effektivt skymde kärnan, det vill säga innehållet. […]

Det är så… på pricken! Nåt annat som är på pricken är de inramade Spelreglerna som sitter här och var på Veronikas arbetsplats. Det är de nya chefernas försök att skapa såväl lugn som ordning, men personalen blir förbannad:

”[…] Tror de inte att vi har normalt hyfs och kan tänka själva? […]

Snömos finns även inom skolvärlden. Författaren fortsätter att raljera – och jag fortsätter att applådera. Vid ett intetsägande samtal mellan två oroliga förädrar med en mobbad dotter och en lärare om relationer tänker pappan:

[…] Klämmer hon dessutom i med värdegrunder så smäller jag av […] Då gjorde hon det. […] 

Ja kära nån, jag ska inte avslöja mer än jag redan har gjort. Detta är först och främst en deckare och som sådan är den lagom spännande. Dessa insprängda åsikter skämmer inte alls boken, men de kanske inte direkt tillför så mycket i berättelsen om mordutredningen. Jag läser emellertid allt med stor behållning, vilket kanske är uppenbart.

Några upprepningar stör mig lite, inte mycket. Karin Wahlberg skissar människor på ett fenomenalt sätt, jag ser dem tydligt framför mig. Och Lund beskrivs naturligt och realistiskt genom Claes Claessons ögon på ett förträffligt sätt. Bäst av allt är att jag inte lyckas lista ut gärningsmannens identitet innan den avslöjas i slutet. Detta i kombo med ett fiktivt kriminalfall ger många tofflor.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till De drabbade

  1. Mösstanten skriver:

    Konsulter i vården är ju superaktuellt. Så som vårdpersonalen har blivit behandlad är det helt otroligt hur fantastiskt de har jobbat nu under coronakrisen. Hoppas, hoppas att det blir vettigare förhållanden sedan. Tyvärr kanske ett fåfängt hopp.
    Jag har faktiskt läst en bok av Wahlberg: Än finns det hopp.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det är inte bara i vården det finns konsulter, vi har dem också. Kanske har offentlig verksamhet inte råd att anställa? Och den som inte är anställd kan inte känna samma engagemang. Jag har själv jobbat som konsult en kort period och så kände jag.

      Än finns det hopp är en annan genre än De drabbade, men jag gillade Lasarettet-serien också, trots att det inte är nån deckare. Där figurerar ju bland annat en tjej från Motala. Bara det, liksom… 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.