Kära dagbok…
Kom inte på nåt bättre att ta mig för igår eftermiddag.
Två lediga dar… Jag tänkte att… nu ska jag vila, skita i jobbet och städning, bara vara. Hur lång tid tog det innan jag blev rastlös? Efter nån timme var jag rastlös, orolig och inbillningssjuk. Och glömskare än vanligt. Igår glömde jag till exempel att bädda, nåt som roade somliga enormt. Min pappa var livrädd för att bli dement. Han blev inte det. Hans recept var att lösa korsord varje dag. Nu finns inte riktigt varken tid eller möjlighet för mig att göra det, men i veckan släpade Fästmön hem gratistidningen UppsalaTidningen. I den fanns det ett korsord inne i själva tidningen och även en hel korsordsbilaga. Så jag grep mig an korsordet inne i tidningen igår eftermiddag, för nåt bättre att ta mig för kom jag inte på. Men det var ganska kul och det var definitivt inget fyller-i-korsord utan alldeles lagom svårt. Det kan mycket väl tänkas bli ett till.
När Anna kom hem från jobbet värmde vi var sin matlåda med Biryani med kyckling från Sherlock’s. Jag gjorde en enkel grönsallad till maten och så sprättade vi var sin bira. Mycket gott!
Medan vi åt passade Citrus på att sno Annas fåtölj. Hon såg väldigt nöjd ut.
Efter maten fanns det plats för några ostbågar. Lite senare tog vi kaffe och nåt sött från påskgodispåsarna till det. Ytterligare lite senare hyfsade vi chiantin från fredagen och Anna gjorde var sin osttallrik åt oss. Vi kollade på första delen av fyra av en ny brittisk kriminalserie, När mörkret kallar. Den var lite seg till att börja med, men artade sig sen. Serien handlar om ett kallt fall som ”kommer till liv igen” i och med att tre gamla lik hittas. En polis söker upp sitt ex som vid tiden för försvinnandet inte bara var hans kollega utan även hans fästmö.
∼ ♦ ∼
I natt sov jag hyfsat. Ryggen kändes bättre när jag vaknade i morse. Eller snarare… ryggontet hade flyttat sig till en skuldra i stället för på vänster sida nedtill. Ontet i bröstet kände jag inte alls när jag vaknade. Termometern visade ingen feber. Ändå… äh, inbillningssjuk är ordet! Jag är frisk. Möjligen påverkar damm och våren mig. Jag fixade kaffe och medan det bryggdes fördelade jag veckans medicin och tog reda på lite disk som stod i hon. Sen kröp jag ner igen och läste ungefär halva boken jag fick i fredags för recension. Vidare hade jag kontakt med en annan författare som undrade om jag även vill läsa och recensera den författarens kommande bok på engelska. Och det vill jag gärna!
Idag kom jag ihåg att bädda sängen.
Jag skrev lite grann, tömde kattpottor och åt frukost samt ringde till Annas snälla mamma för att höra om L var sugen på att promenera. Nej, idag var han lite seg beroende på ett medicinbyte, så vi tar en promme nån annan dag.
Idag kom jag ihåg att bädda och det gjorde jag innan jag hoppade in i duschen. För trots att jag inte fick promenadsällskap kunde jag ju liksom inte banga själv. Vädret var bra och även om det blåste lite var det runt tio grader. Jag var ju inte ute igår mer än ner till soprummet och till bilen i garaget – jag spritade ratten så om jag blir stoppad blir jag nog skäligen misstänkt för rattfylla – till dess att jag får blåsa eller lämna blodprov. Och jag har aldrig i mitt liv kört bil onykter.
Det blev en härlig söndagspromenad på cirka en timme. Jag gick inte så fort och det märks att min kondis snabbt har försämrats sen jag började jobba hemifrån och inte får min gratismotion i form av 2 x 20 minuters promenad till och från jobbet. Men en timme ljus och luft och sol och ungefär fyra kilometer och några foton blev det. Det var väldigt folktomt och öde. Jag mötte mest unga par som promenerade eller cyklade. I en park lekte några barn medan deras mammor (?) pratade. Närmare hemmet skakade en äldre man med rollator på huvudet åt och kommenterade högt och ljudligt en kille som kom i t-shirt och shorts. Så varmt var det inte utomhus!
Igår var det inte lika folktomt på stan, noterade jag genom att räkna bilar på stora parkeringen utanför. Kommunen har sänkt p-avgifterna till en krona per timme i centrum, men tyvärr var det inte det enda skälet. Två av stans affärer har nyligen gått i konkurs och de hade utförsäljning igår. Då kom det minsann folk och handlade. Massor av folk… Det visade i alla fall bilderna som var införda i lokalblaskan. Jag blir förbannad för jag tänker att både kommunen och folk kunde har ”hjälpt till” lite mer. Kommunens höga p-avgifter har bidragit till att cityhandeln redan före corona var dålig. Och folk… vilka jävla gamar som handlar när det är asabilligt i stället för att försöka stötta köpmännen innan konkurserna.
∼ ♦ ∼
Det börjar gå mot kväll på Main Street. Jag har ätit söndagsmiddag i form av en matlåda Palak Tofu. Jättegott! Även idag får jag tacka Sherlock’s för maten.
I kväll ska jag läsa och kanske unna mig att slöglo lite på TV. Danska DNA spelar jag in eftersom Anna jobbar till 21.15. I stället åker jag och hämtar hem henne i bil och så kollar vi nån annan dag. Och i morgon bitti ska jag också upp och jobba igen. Om jag är frisk.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag tänkte också på det där att folk ger sig ut och trängs på rean…
Det är lätt att man får ändrade rutiner när man jobbar hemma, men man får påminna sig själv så man håller sig igång för sitt välmående även om man inte kan göra ”som vanligt”
Idag verkar det bli fint väder och blåsten har gett sig. Skall se till att jag tar min lunchpromenad idag 🙂
GillaGilla
Ja jag fattar inte hur folk resonerar… Själv står jag i valet och kvalet om jag ska gå och klippa mig i morrn eller inte. Har ringt min frisör och han mår OK… Ska ev upp på ett fysiskt möte på jobbet i morrn eftermiddag och då skulle jag kunna ta tiden kl 17 som är inbokad sen länge. Men jag vet inte. Jag är rädd, faktiskt…
Uppsala är varmt och skönt. Jag lunchpromenerade med öpen jacka. 😛
GillaGilla