Söndag kväll den 29 mars och måndagen den 30 mars 2020: Trött och glömsk, vinteride..?

 

---

Kära dagbok…

I morse var benet så här ”snyggt”.

Igår på söndagskvällen var jag så trött att jag satt och somnade i fåtöljen under läsningen av en riktigt spännande bok. Det brukar jag inte göra, i stället är det Fästmön som kan nicka till i sin fåtölj. Jag höll mig nätt och jämnt vaken så jag kunde se DNA, men sen blev det tandborstning och god natt.

Jag tror att det är all oro plus förstås tromboflebiten gör mig trött. I övrigt är jag lyckligt lottad och mår bra. Förskonad från virus – vad jag vet. Det finns ju inga självtester och jag känner mig inte dålig. Jag tar febern varje morgon och i morse hade jag 36 blankt. Inget att orda om, alltså. Men trött är jag och glömsk och som jag tidigare har skrivit tror jag det har att göra med min sega produktion av röda blodkroppar, en produktion som blir ännu segare av de blodförtunnande sprutorna. Jag var så trött och glömsk att jag faktiskt inte kom ihåg att fota tromboflebiten igår kväll. Därför bjuder jag här på en bild från morgonen.

∼ ♦ ∼

Snö igen trots sommartid. Så här såg det ut utanför mitt jobbfönster i morse.

Dumt nog gick vi över till sommartid i helgen. Jag gillar inte att förlora en timme utan vill ha normaltid året runt. Extra påtagligt att det var dumt var att vi vaknade till en vit värld och minusgrader. Det hade snöat under natten och det kom mer snö vid lunchtid. Många hade nog bytt till sommardäck på sina bilar, för det rapporterades om flera olyckor. Typiskt nog hade Anna ställt undan Gymnasistens rätt trasiga vinterskor och plockat fram de nya gympaskorna som hon köpte till honom för ett tag sen samt en tunnare jacka. Nu låg temperaturen bara på nån minusgrad, men nätterna ska fortsätta vara kalla även om dagarna blir varmare. Nåja, Gymnasisten hade en ny, tjock tröja (också ett mammaköp, som hon däremot hade glömt bort!) under sin jacka och nån mer snö tror jag inte faller efter idag. Men en vet ju förstås inte, månaden april, som vi går in i på onsdag, kan vara lurig vädermässigt. Idag lämnade Gymnasisten oss i alla fall för att återvända till påskafton, troligen, om vi alla får vara friska.

Jag traskade iväg genom en ganska tom stad upp till jobbet. Där var det endast två chefer på plats och inte många medarbetare. Vi hade enhetsmöte på morgonen via Zoom. Därefter jobbade jag med bland annat en uppdatering av en process samt diverse olika texter. Det är inte riktigt lika snabb arbetstakt längre, men vi har en chef som bara tar åt sig/oss fler och fler uppgifter. En kollega till mig har det lite tungt just nu med allt nytt h*n får sig pålagt. Jag påpekade att h*n måste säga ifrån om det blir för mycket.

Våfflor kan det däremot inte bli för mycket av. Jag fick med mig en skaplig lunchlåda och åt lika många som till middagen igår.

∼ ♦ ∼

Familjen Katt undrar nog vad vi håller på med. Idag skulle vi iväg alla tre. Månntro jag anade ett visst missnöje med tillvaron när nån av dem hade krafsat ur jord i en stor blomkruka i Djungelrummet. Bara för Mammisen att sopa på morgonen… En annan protest var att nån av dem troligen kommit åt en knapp på Moccamasterns filtergrunka så att kaffet inte rann ner i morse… Protestfylld start på måndagen, alltså. Vi kanske alla ska krypa (tillbaka) in i vinteride..? Lucifer höll mig i alla fall sällskap en stund i morse. Han låg i köksfönstret och spanade ut på det vita.

Spaning på det vita.

Jag kör på med tvätt i kväll, vilket förstås innebär att strykhögen växer. Men det kan ju vara skönt att värma sig en längre stund med ett hett strykjärn om nu våren har gått i ide.

Och så avslutningsvis nåt positivt: en bok som jag tror är intressant är på väg till mig för recension.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.