Brev till min mamma i februari 2020


 



Kära Mamma!

Jag och mamma 2015

Jag och mamma 2015 på mammas 80-årsdag.

Nu var det ett tag sen jag skrev, men vet du, jag tror att du hänger med ändå. Det känns nästan som om du är närmare mig nu än du var när du levde. Märklig känsla… Kanske är det så därför jag tänker tankar till dig oftare än vi pratades vid när det gick. Jag vet inte.

Som du kanske har förstått har det varit – och är fortfarande understundom – tufft på jobbet. Jag finner mig inte tillrätta i det nya, jag tycker att man har slagit sönder precis allt – även det som var bra. Ledningen är svajig och inte alls som när jag blev anställd. Då var det tydlighet och struktur som gällde och Högsta Tjifen – tycka vad man vill om h*n – var det ordning på. H*n gick inte hem under pågående incident, till exempel. H*n var kapten på skeppet och en sån lämnar ju inte skeppet när det stormar eller är på väg att gå på grund förrän sist av alla. I förra veckan fick jag höra mina nya kollegor svärta ner h*n och det var mycket svårt att lyssna till. Jag tyckte att h*n var bra som chef. Framför allt var h*n en ledare. Men mamma, jag minns att du var rädd för att jag inte skulle klara av det här jobbet. Jag var inte ett dugg orolig. Då. Jag kände mig tuff och modig och kompetent. Idag är läget ett annat. Jag känner mig rädd och tystad och förminskad. Så… jaa, tyvärr söker jag nytt jobb. Det känns ärligt talat jävligt bittert. Jag fick det här jobbet på min födelsedag för fyra år sen och jag har älskat det fram till i oktober förra året. Men… jag är fortfarande tacksam, mamma. Tacksam att jag fick den här möjligheten. Och det finns en och annan som känner som jag, nån som jag kan både stötta och bli stöttad av och ta hjälp ifrån. Det lindrar. Tänk att det finns goda och bra människor också, mamma! (<== ironi, skojar lite)

∼ ♦ ∼

Nej du, mamma, livet blir sällan som en har tänkt sig. Vissa dar är jag mycket bekymrad och oroad för framtiden. Ett skäl till oron är den papperslöshet jag lever i. Med tanke på min popularitet kan det ställa till stora problem. Å andra sidan, som jag lever just nu lär jag inte bli mycket äldre än mormor. Och då behöver jag inte bekymra mig om framtiden. Det är mycket därför jag lever som jag gör just nu. Nästa steg är att sätta sprätt på pengarna, sprätt med mig själv i fokus. Jag hör vad du tänker om det, mamma, men titta vad jag fick häromdan med posten. Se att jag inte har nåt dåligt i det ekonomiska bagaget och se att jag har hög kreditvärdighet. Är du inte lite stolt ändå över mig..?

∼ ♦ ∼

Lilla mamma, jag filar på det här brevet och undrar om jag publicerar det öppet eller bakom lösen – eller kanske inte alls. Det är så privat, egentligen. Men samtidigt… Det här är mitt rum i cyberspace. Och det finns så mycket jag skulle vilja berätta för dig. Du fick aldrig se J:s lilla flicka och nu har vännen FEM blivit mormor till en liten Saga. Det är tur att det finns andra än jag som ser till att livet går vidare. Våra gener slutar med mig. Det är nåt jag har tänkt mycket på sen du gick bort. Att jag faktiskt är helt ensam, att jag inte lämnar nån efter mig. Bara några bloggar om mitt liv och leverne de senaste åren… Inte mycket att skryta om, mamma. Who cares?, liksom.

Bok och penna som har skrivit ett hjärta

Det här brevet har jag filat på länge, mamma.

 

Selfie svartvit

Till viss del kan jag låtsas att jag har valt ensamheten själv.

Ensamheten börjar jag så smått förlika mig med. Till viss del kan jag låtsas att jag har valt den själv. Men det klart att det gör ont när jag inser att det bara är jag kvar och att jag inte räknas ens av mig själv. För att försöka vända på det har jag tänkt att det är bättre att inget förvänta sig. Då kan jag ju faktiskt bli positivt överraskad. Det har hänt. Fast inte så ofta. Och du och pappa kommer ju inte tillbaka. Så jag har bestämt mig för att inte tro att nån ska förstå mig och kanske förändra sitt tänkande om mig. Det är svårt, nej omöjligt, när alla fakta inte finns, när jag inte har rätt blod eller när det är enklare att blunda för vissa sanningar. Kanske insidorna inte är så vita. Nej, jag slutar vänta och försöker göra andra saker i stället. Saker som gör mig glad i stället för att gråta floder i flera timmar. Mamma, jag bara önskar att jag hade kunnat prata med dig om det här. Nu har jag ingen att prata med det om mer än mig själv.

∼ ♦ ∼

För övrigt, lilla mamma, har vi inte haft mycket till vinter. Jag hoppas att det blir vår nu bara. Till våren vill jag åka ner till Motala och klappa på er gravsten, sätta lite blommor och sånt. Jag vet att ni inte är där, ni är där ni är. Men ändå…

Tack för att du har varit min mamma, den bästa mamma jag har haft.
Jag saknar dig. Alltid och varje dag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Familj, Jobb, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Brev till min mamma i februari 2020

  1. Louise Baumgärtner skriver:

    Fint skrivet. Kram!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag saknar min mamma och våra pratstunder nu när vi inte kan ha dem längre. När vi hade dem var jag oftast rätt trött för jag tyckte att hon ältade saker. Så ironiskt…
      Tack för att du läste och kram!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.