Måndag kväll den 17 februari och farfars 120:e födelsedag 2020: Rester och fester

 

---

Kära dagbok…

Farfar Mansfield på en bild från 1929.

Tänk att min farfar Mansfield skulle ha fyllt 120 år idag – om han hade levt. Fast även om han varit en friskus är det väl nästan ingen som blir så gammal. Farfar blev bara 73 år och han gick bort på grund av sjukdom i sin lever. Farfar, som aldrig rörde en droppe alkohol! Farfar var pastor, några år under början av 1960-talet var han stationerad här i Uppsala. Vi bor ganska nära kapellet där han verkade och huset där han och farmor bodde ser jag från vårt sovrumsfönster. (För övrigt har kapellet helt annan verksamhet idag – det är visst nåt ortopedcenter.) På sätt och vis känns det som om cirkeln är sluten. Jag kommer inte närmare mina nära blodssläktingar än så här – de är ju alla borta. Farfar hann få sin sista bok publicerad innan han gick bort. Delar av den består av hans släktforskning. Tänk vilket arbete han la ner, detta var ju före internet! Nu vilar farfar tillsammans med farmor och hennes systrar på Södra kyrkogården i Norrköping. Jag betalar för skötsel och blommor varje år, men har inte besökt graven sen mamma och jag gjorde det strax efter pappas bortgång. Och pappa gick bort 2006… Syns det dåliga samvetet mellan raderna?

Vid pilen finns porten till farmors och farfars bostad på Kungsgatan i Uppsala där de bodde i början av 1960-talet. Kapellet anas till höger, men är idag inte kyrka utan inhyser ett företag, tror jag.

∼ ♦ ∼

Vilka rester, va? Snarare fester så där på måndagskvällen.

Igår kväll kände jag mig som om det var jag som fyllde 120 år. På hemvägen passerade jag Clas Ohlson där jag köpte såväl propplösare som glödlampor. Sen var jag helt slut när jag kom hem. Fästmön fixade kvällsmat åt oss. Det blev rester från lördagen, det vill säga inte vilka rester som helst. Jag menar, vilka äter så fina rester som kycklingfärsfyllda cannelloni och dricker var sitt glas rött till en måndagskväll? Ibland är tillvaron trots allt lite av en fest även om det är måndag. Rester hos oss borde ibland gå under benämningen fester, eller hur? Några som inte festade på sin kvällsmat var familjen Katt. Flera av dem dissade sin kycklingkvällsmat och skrapade missnöjd med tassarna på golvet. Jag vet inte vad det är med dem, det är snart inget som duger i matväg. I morse startade Lucifer sångkören vid fyratiden. Jag tvingade mig upp och serverade herrskapet biff. Nehej, inte heller det föll i god jord noterade jag typ två timmar senare när jag egentligen skulle kliva upp.

Funkade bra i köket, men det var svårare att hälla i handfaten.

Vi var verkligen jättetrötta båda två igår kväll. Jag gäspade nästan käften ur led redan vid 20-tiden. Vi försökte i alla fall lösa proppar i avloppen i köket, badrummet och på gästtoan. Det gick ganska smidigt och köket blev bra, tror jag. Värre är det med handfaten. Det var svårt att hälla på kristaller, så jag var nog för snål där. En burk Mudin Express kostade en hundring och skulle räcka till två avlopp. Vi kanske trots allt får skruva isär rören i våtutrymmen och rensa dem för hand. Mysigt göra, som du förstår, kära dagbok. Nåja, köket blev bra – alltid något.

Medan vi väntade på att Mudin skulle göra jobbet satt jag och läste. Gotlandsdeckaren är jag snart halvvägs i och ännu har det inte hänt så mycket spännande i den. Men jag tycker att det är lagom och trivsam läsning just nu efter den hiskeliga Ahnhem-boken med både äckliga personer och läskiga mord.

∼ ♦ ∼

Det blev en försenad födelsedagslunch för och med F idag.

Tidig sänggång igår och tidig uppgång i morse. Ja, jag somnade om efter djurutfodringen, men jag har varit fortsatt trött idag. Det är nästan skrämmande, för jag har känt det som att jag skulle kunna somna hur lätt som helst om jag bara fick vara ifred. Blåsten är något lugnare, men även idag är det grått ute. På lunchen blåste jag och vänkollegan F över till huset mittemot, som passande nog heter Blåsenhus, för att äta födelsedagslunch. Farfar fyller år idag, men F fyllde år i helgen och jag lyckades missa det helt. Då får en festa på lite dagens lunch. En annan födelsedag som jag inte vet hur det blir med när det gäller firande och fest är det nu på lördag. Present ska jag införskaffa i kväll och jag ska åtminstone ringa och sjunga på själva dagen. Anna jobbar hela helgen, så det blir lite svårt att få tid till firande.

Här ser det också ut att behövas en kommunikatör.

På jobbet då? Jaa, jag har försökt svara vänligt på halvspydiga frågor här och var och hänvisat till den som är ansvarig (jag är som vanligt bara budbäraren). Det är svårt att försöka göra ett bra jobb ibland. Jag har lärt mig att många människor inte är tacksamma för att de får nån form av information utan i stället otrevliga därför att de anser att de inte har fått all information som finns i ämnet. Söka själv via erbjudna länkar tycks vara jobbigt. Vidare har jag planerat en liten minikurs som jag ska hålla på torsdag förmiddag. Efter lunch blev jag intervjuad om händelserna och min roll kring incidenten härom veckan. Det var roligt att få visa att jag faktiskt gjorde nåt vettigt, nån skillnad för nån, även om det i min befattning inte ingår att jag ska vara behjälplig vid incidenter. Kanske händelsen för med sig att man inser att det behövs en kommunikatör i dessa situationer..? Och så har jag gullat lite med en glad och pratsam bebis (som började gråta mycket när den blev hungrig) som var på besök på jobbet med en förälder. Kort sagt, en rätt vanlig dag – förutom bebisbesöket, dårå. Mera rester än fester, med andra ord.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.