Söndag kväll den 16 februari och måndagen den 17 februari 2020: Snällare deckare och rädda koalor


 



Kära dagbok…

Citrus och böckerna X sätt att dö och Som daggen stilla kysst

Citrus tyckte också att Stefan Ahnhems bok X sätt att dö var vidrig bitvis och välkomnar en snällare deckare.

Söndagskvällen blev lugn. Både Fästmön och jag kunde koppla av, tror jag, och läsa och lösa korsord eller vad det nu var vi gjorde. TV:n var inte på och störde. Det enda som störde när en lyssnade var att det blåste infernaliskt. Regn fick vi också, men inte så mycket som jag trodde att det skulle bli. Vi var trötta och gick till sängs tidigt. När kvällen inleddes hade jag över 100 sidor kvar i boken jag läste – de sista läste jag ut i sängen. Jag ville ju så gärna veta hur det skulle gå. Nu är jag tveksam till om Fabian Risk-serien verkligen tar slut med X sätt att dö, men de flesta frågetecknen rätades ut. Eller..? Boken var bitvis väldigt vidrig, så boken jag bytte till är en lite snällare deckare. Marianne Cedervalls Gotlandsdeckare är rentav mysiga, även om det är lite mycket hästar i Anki Karlsson-serien. Men jag gillar stämningen författaren bygger upp och jag gillar personteckningarna där min fantasi ger karaktärerna det sista för att göra dem levande och realistiska för mig. Det är därför jag inte vill lyssna på böcker – hur skulle jag då kunna använda min egen fantasi tillsammans med författaren och inte nån skådespelare eller inläsare? (Notera att jag själv har jobbat som inläsare, dock inte av romaner utan mera nyheter, artiklar och notiser.) Nu tycker jag att det är bra att det går att lyssna på böcker för människor som av olika skäl inte kan eller vill läsa böcker på traditionellt vis. För egen del ska jag försöka läsa böcker så länge ögona och jag kan samarbeta.

∼ ♦ ∼

Morgonen var fortsatt blåsig och dan gråJag träffade sambon en snabbis i köket i morse innan hon gick och jag fick information om att det verkar vara stopp i en av hoarna. Det är ganska dåligt flöde i badrumshandfatet också. Så gissningsvis blir det rörmokeri i kväll. Medan jag duschade hörde jag hur en av katterna lekte med en kapsyl. Det visade sig vara Citrus, vilket inte förvånade mig. Hon höll mig sen sällskap i köket medan jag frukosterade. Hon ligger ofta på diskbänken om den är ”ledig” från disk och tittar på mig eller jagar småflugor. I morse var hon trött och vände mig ryggen. Det är jobbigt att jaga kapsyler.

Citrus på diskmaskinen

Det är jobbigt att jaga kapsyler. Skönt att diskbänken var ledig så att Citrus kunde sova där.

 

Koala

Rädda koalor i Australien, kanske? (Bild av Pexels från Pixabay).

Halvvägs till jobbet kom en av tjejerna i receptionen ifatt mig, så vi flåsade upp till jobbet i sällskap. (Mina nya Nikeskor satt på fötterna och jag fick inte skavsår eller ont av dem.) Ibland är det inte helt fel att prata med nån människa i stället för att tänka så förbannat mycket under mina marscher. Vid förmiddagsfikat blev det ändå mycket tänkt i samband med det som blev sagt. Vilka människoöden det finns… Och nåt som slog mig igen är tanken att jag inte längre har nåt högsta mål eller syfte i mitt yrkesliv. Genom alla år har det varit att underlätta för människor att förstå saker. Numera tycker jag att jag inte alls jobbar med det. Jag vet ärligt talat inte vad jag jobbar med ibland eller vad det är för mening med det. Kanske ska jag göra som kollegan funderade omkring, resa till Australien och rädda koalor. Då skulle jag åtminstone göra nån nytta.

Nånting gjorde jag på jobbet idag i alla fall. Bland annat spred jag en avrapporteringsmall med instruktioner, skrev en text och laddade upp ett justerat protokoll. Jämför det med att rädda koalor…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Söndag kväll den 16 februari och måndagen den 17 februari 2020: Snällare deckare och rädda koalor

  1. annettejuhlin skriver:

    Det sätter igång så många tankar när jag läser dina inlägg att jag istället glömmer vad jag tänkt skriva..! Men först: jag känner igen mig i ditt sätt att tänka, man vill göra någon slags nytta, för någon. Jag lyssnar oftast på P1 eller P4 Extra när jag kör bil, och i går kväll på väg till stallet var det en repris från 2017 om så kallad nonsensforskning, sådan forskning som inte anses ha någon som helst relevans för samhället. Det fick mig att fundera på om jag verkligen skriver något som någon kan ha nytta och intresse av. Och varför betalar man mig en lön för att göra det jag gör..? Men efter en del funderande kom jag ändå fram till att det jag gör kommer att vara till nytta. Det där med lönen är litet svårare. Jag har väldigt svårt att skilja på nytta och nöje när det gäller att skriva min avhandling, eftersom jag tycker att det är så roligt. Men ett arbete behöver ju inte bara vara jobbigt och tråkigt. Så här kan jag hålla på och älta för mig själv… Och att hjälpa till med att rädda djuren i Australien har jag också tänkt på, och har swishat ett bidrag till hjälp.

    Skrattade litet för mig själv när jag insåg att jag nu gör samma sak som du gjorde hos mig! Du skriver att det är litet för mycket om hästar i Marianne Cedervalls bokserie, och istället för att bli avskräckt klickar jag in och beställer den första i serien :))

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Men TACK för att du läser och för din kommentar! Jag vill så gärna ägna mig åt att skriva hela tiden, men tyvärr kan jag inte leva på det. Det kan jag på min lön från universitetet, så även om jag – och andra, har det visat sig! – tycker att jag får göra ”fel” saker är det bita ihop och stå ut som gäller. Det betalar sig den 25:e… Samtidigt… jag älskade mitt jobb när jag fick det 2016 och fram till omorganisationen förra året. Jag kände att jag gjorde nytta, att jag kunde hjälpa människor att förstås saker bättre. Och lite av det det får jag fortsätta med. På torsdag, t ex, ska jag ha en minikurs i att skriva driftavbrottsmeddelanden. Visst låter det spännande?! 😉

      Roligt med din bokbeställning. Anki Karlsson flyttar alltså till Gotland med sina hästar och det här är en ”snäll” deckarserie. Jag tror att del fem redan har kommit ut, men jag är på fyran nu. God läsning önskar jag dig!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.