Kära dagbok…
Till lördagskvällen var det bestämt att vi skulle matlagningsträna mig och samtidigt öva oss i att samarbeta. Det händer att vi deltar i vinprovningar i vinklubben Tre kronors regi. Av dem får vi varje gång en fin broschyr med information om vinerna vi provar samt recept på mat som passar till just varje vin. På torsdag nästa vecka är det dags för en ny vinprovning, så det var hög tid att prova ett recept och vin från förra provningen i höstas – innan vi får ett nytt häfte med nya viner och recept. Till vinet Enzo Bartoli Langhe Nebiolo 2017 (som vi druckit tidigare) lagade vi färsfyllda cannelloni. I originalreceptet ska en använda lammfärs, men det går ju inte. Det fick bli kycklingfärs och det gjorde att vi uteslöt myntan och ersatte den med basilika. Men före matlagningen gjorde vi som många kockar – stärkte oss med var sin drink (GT, of course).
Jag ansvarade för grönsakerna. Först hackade jag lök och vitlök och det tog sin lilla tid. Fästmön skötte stekningen. Jag fokuserade verkligen på det gröna, som synes (även Staropramen är ju grönt). Det var lite mickligt att fylla rören, men Anna fick in snitsen bra. Jag tyckte att maten blev värd fem rosa tofflor, även om den kunde ha varit aningen mer såsig. Desserten intog vi i Salen framför TV:n i samband med en viss musiktävling. Jag löste sudoko och läste, men lyssnade med ett halvt öra, typ.
∼ ♦ ∼
Familjen Katt var förvånansvärt tyst i morse. Lucifer började gnälla vid sjutiden och då klev jag upp och fyllde matskålarna. Slumrade sen av och till innan kaffetörsten tog över. Medan Anna vaknade till gjorde jag ett första ryck med att ta reda på tvätten hon hade kört igår samt tömde kattpottorna. Jag läste en stund, började på kapitel 57. Boken närmar sig slutet, men inte blir jag riktigt klok på den. Vem är skyldig till vad, undrar jag..?
Vi hjälpte Annas snälla mamma och hennes L att äta upp mer än halva go-kakan.
Idag hade vi tänkt hälsa på Annas snälla mamma och hennes L och det gjorde vi också. Men först städade vi var sitt våtutrymme, käkade frukost och duschade. Två timmar försvann snabbt hos den bästa svärmodern och bonussvärfadern jag har haft. Vi fick som vanligt go-fika, trots att vi var sent ute med att bjuda in oss själva. Det gick inte att motstå bullar, kakor och go-kaka med gräddet. Jag fikar nog ihjäl mig snart. Vi tog med ett par böcker till Annas snälla mamma och fick med oss fyra stycken hem som jag lånat henne tidigare och som hon läst ut.
Hemma på Main Street blev det sen dags att sparka igång DVD-hårddisken. Jag hade spelat in torsdagens Antikrunda från Östersund och det är så fiffigt att Duo-appen funkar även på inspelade program. Och nej. Jag fuskade inte. Då är det ju ingen mening med att amatörvärdera, eller hur?! Det verkar som om jag lär mig nåt, för även denna gång fick jag två stjärnor och omdömet antikkunnig. Nästa torsdag är vi som sagt på vinprovning, så jag har ställt DVD-spelaren för inspelning ytterligare ett program.
Antikkunnig i Östersund. Och nej. Jag fuskade inte.
Efter värderingarna var jag vrålhungrig. Anna slapp stå vid spisen idag – kors i taket! – och jag lagade en av mina paradrätter: korv och pommes. Anna fick vanlig köttchorizo medan jag åt kalkonkorv. Räksallad, smörgåsgurka och färgglade tomater blev tillbehören. Drycken för mig: en julöl.
Nu är det dags för kvällskaffe. Jag tror att det kan bli ett par After eight till. I morrn börjar en ny arbetsvecka. Jag träffade en före detta kollega i fredags som gått i förtida pension. Den som hade råd med det…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
