Lördag eftermiddag och kväll den 8 februari och söndagen den 9 februari 2020: Men jag försöker skärpa mig

 

---

Kära dagbok…

Ett vitt och ett rött kom med oss hem från shoppingturen igår.

Lördagseftermiddagen tillbringade sambon och jag på shoppingtur. Inte det roligaste när en av oss var trött efter att ha jobbat och en av oss var trött ändå. Men vi kom i alla fall hem med det vi hade tänkt oss – och lite till, som vanligt. Bland annat besökte vi ett annat Systembolag än nåt av de två som finns närmast oss. Utbudet är betydligt större på det bolag vi var till igår. Ändå kom vi bara ut med en flaska vitt och en flaska rött. Det vita var tänkt att intas till nån sorts röra och räkchips. Dessvärre fick vi bara tag i röran. Nu står såväl den som vinet i kylskåpet. Kan ju vara bra att ha. Rödvinet öppnade vi och tog var sitt halvt glas av lite senare. Ostarna vi köpt ligger också kvar i kylen. Ibland vill ögat ha mer än magen, eller vad det heter.

Till lördagsmiddag blev det hemgjord pizza. Det funkar bra, för då kan vi alla tre få det vi vill ha på. Jag försökte hjälpa till med matlagningen, men det är ju inte min grej, så Anna tog ledningen. Min pizza blev nån sorts grekisk variant med rödlök, färska tomater, fetaost och svarta oliver. Pizzan försvenskades med ett par klickar kall béasås. I glasen serverades resten av gårdagens vin.

Hemgjord variant av grekisk pizza till lördagsmiddag.

Kvällen tillbringades framför TV:n. Jag lyssnade och kommenterade en del, men det var faktiskt bättre än jag trott vad gäller musiktävlingen. Men vår granne gick inte vidare vare sig till final eller andra chans. Därefter blev det QX Gaygala, precis som planerat. Alla var där utom jag.

∼ ♦ ∼

Söndagsstart.

Söndag, grå sådan och blåsig ska den visst bli. Jag hade tänkt både dammsuga och handla det vi inte hann med igår, men lusten ville inte infinna sig och med mat och handling kändes det så oklart. Jag lämnade ett förslag som dissades och sen orkade jag inte bry mig. Som vanligt inledde jag dan med att läsa och dricka kaffe på sängen, det ruckar jag inte på om jag inte måste. Boken är spännande och jag läser snabbt.

Jag tog reda på gårdagens tvätt och körde ett par korta maskiner med tvätt som jag hängde. Vidare tömde jag diskmaskinen och kattpottorna – och sophinkar. Det står ett helt sopberg i hallen och väntar på bortforsling. Annas snälla mamma ringde och det var ett gott och positivt samtal. Gymnasisten och jag åt frukost tillsammans strax efter klockan tolv. Då hade jag dammat lite där jag inte stod ut med att se skiten. Och sopat i hallen, typ fem, sex gånger. Vit kattsand syns bra mot svart klinkergolv…

∼ ♦ ∼

Richard, Pauline och deras fem barnbarn.

Ibland kan en vara ensam fast en är två (eller flera). Ibland kan en känna sig nära fast en inte har nån kontakt på lång tid. Därför blev jag så glad för fredagens paket med brev, foto och choklad från Richard och Pauline i Norwich. Richard och min pappa var sysslingar och hade ganska flitig brevkontakt. Richard är lite yngre än min pappa och född i Wymondham. När jag var barn brevväxlade jag med en tjej därifrån som auntie Mary, en kusin till min farfar, förde mig samman med. Undras om hon är barn till Richard… Det var dumt att jag inte frågade, för jag skrev ett brev på datorn till Richard och Pauline idag. Jag tänkte skriva ut brevet på jobbet i morgon, för enligt Tom är Richard inte så ”elektronisk”. Kanske kan jag lägga till en rad för hand och fråga. Hur som helst, när pappa gick bort fortsatte Richard och Pauline att skriva till mamma, men mamma tyckte mest att det var jobbigt för hon kunde inte svara. Sen tappade vi kontakten – tills Tom frågade om han fick ge min adress till Richard. Och det fick han! Så nu känns det som om jag har lite familj jag också. Men idag är det faktiskt 29 år sen min morfar dog. Tänk att en kommer ihåg vissa datum så väl…

∼ ♦ ∼

Klockan 16 ska jag åka och hämta Anna från jobbet i bil. Vi handlar nån mat på vägen hem, men det här med mat och matlagning är ett riktigt dåligt samvete hos mig, kära dagbok. Jag tappade totalt lusten för ett par år sen. Nog trodde jag att jag skulle finna den igen. Det gjorde jag inte. Jag klarar i alla fall av att servera familjen Katt mat. Det är ibland enda sättet att lura bort dem från skrivbordsstolen. För det mesta ligger Lucifer eller Mini där. Igår låg Tisslingarna, det vill säga Citrus och Lucifer, i stolen och trängdes.

Tisslingarna trängdes i skrivbordsstolen igår.

Nu ska jag kolla om Gymnasisten vill ha nåt fika. Jag försöker skärpa mig och vara positiv och glad, men det jag känner inuti och varför… vet bara jag.

∼ ♦ ∼

Och PS! Anna har berättat att det finns ett skäl till att lufta vattentanken till kaffebryggaren. Genom att göra det minskar man kondens och kalkbeläggningar på insidan. Hade jag bara frågat skulle jag ha fått svar på tal.

---

Livet är kort.