Järtecken

Ett inlägg om min näst sista lästa julklappsbok 2019.

---

Under senare år har jag läst en och annan av Christoffer Carlssons kriminalromaner. Nu ska jag vara ärlig och säga att alla hans böcker inte har tilltalat mig lika mycket. Några av dem är alltför svarta för att falla mig på läppen. Men så läste jag nånstans om Järtecken, blev intresserad och satte upp boken på min inköpslista. Den listan hade tydligen Fästmön läst inför jul, för hon köpte boken, slog in den och gav mig den i julklapp. Tack!

Boken inleds 1994. Huvudpersonen Isak är en liten mobbad kille med enorma brillor. Men han har en kompis och han har en lekmorbror som heter Edvard. Tillvaron är rätt OK – till dess att katastrofen inträffar. En ung kvinna mördas och bränns inne och det är Edvard som är mördaren. Edvard ställs inför rätta, döms och hamnar i fängelse. Tiden går och när Isak blir äldre ser han sidor hos sig själv som gör att han grubblar över om han inte har järtecknet i sig, det onda, det som går i familjen… Polisen Vidar har också en central roll i berättelsen.

Jag tycker att det här är riktigt spännande! Karaktärerna fascinerar mig, de känns verkliga och det blir extra spännande att följa dem över tid, om än med ett visst tidshopp. När Christoffer Carlsson skriver såna här böcker hamnar han självklart i min topp.

Toffelomdömet blir det högsta. 

 

---

Livet är kort.