Kära dagbok…
Den här måndagen började bra. Då finns det två scenarier: antingen fortsätter den bra och blir bra ända till slutet eller så slutar den illa…
Det är också Förintelsens minnesdag. Just den här dagen för 75 år sen befriades människorna, spillrorna, i Auschwitz-Birkenau. Glöm aldrig bort varken de döda offren eller de överlevande.

Glöm aldrig offren. (Bilden är publicerad med tillstånd.)
∼ ♦ ∼
Jag var fortfarande trött när jag vaknade i morse, trots att jag har varit ledig i två dar och att det är kära Fästmön som har jobbat. Visst, jag städade hela jävla lördagen, men fysiskt arbete är nåt jag behöver eftersom jag har ett rätt stillasittande jobb. Och på vardagar promenerar jag till och från jobbet så att jag därmed får 40 minuters gratis motion. Undras egentligen hur fet jag skulle vara utan dessa promenader… På helgerna promenerar jag i regel inte lika mycket. Så… städning är bra för mig. Dessutom är det ju bra för andra i min omvärld.
Nåt som jag inte brukar lägga mig i så mycket är heminredning. Det är säkrast att låta Anna sköta det, för annars rättar hon bara till det jag gör och det blir ingen glad av. Jag hade flyttat på en tavla i helgen för att se om en spegel kom mer till sin rätt utan att tavlan stod för den. I morse såg jag att tavlan var flyttad igen, av anna(n) mänsklig hand, den stod inte säkert för katterna, tror jag.
Katterna och jag är inte heller överens om heminredning. Jag tycker till exempel att mattan utanför sovrummet och badrummet ska ligga rakt. Det tycker inte herr Lucifer Katt – kolla hans missnöjda min…

Rak matta? Nej, Mammisen, FULT!!!
Vi hade en liten… dust i morse om sagda matta och jag är inte säker på vem som vann – jag blev ju tvungen att gå till jobbet. Men så här tycker Lucifer att mattan ligger finare:

Så här, Mammisen, blir det finare med mattan!
Det går ju inte annat än att skratta åt katten. Sen flåsade jag upp till jobbet och trots att jag höjde tempot blev jag omgådd. Men jag gick om en och annan också.

Med jobbryggsäcken på ryggen flåsar jag till och från jobbet om vardagarna.
Vid vattenpumpen på avdelningen träffade jag två favoriter och föreslog ett avstämningsmöte i kombo med lunch på onsdag. Det tyckte de var perfekt. Lite senare spikade F och jag en after work-öl i nästa vecka för uppdateringar som inte lämpar sig på arbetstid.
Nästa bra grej inträffade på tillbakavägen till kontoret när jag släppte in en av enhetscheferna. Jag ska showa i fem minuter på hennes enhetsmöte i morgon och passade på att stämma av. I samband med det påminde jag henne om att använda mig, eftersom jag ju är avdelad som hennes och hennes enhets kommunikatör. Vi har jobbat ihop tidigare i den gamla avdelningen och jag sa att hon ju vet vad jag kan hjälpa till med. Då svarade hon att hon tycker att jag är så bra och att jag har lärt henne så mycket om kommunikation. Jag blev helt ställd, visste inte till mig av berömmet, men tackade och sa att min självkänsla behövde höra just detta.

Redan som liten ogillade jag möten som inte gav nåt. (Pappa fotade vid ett besök i Eksjö.)
En annan bra grej idag var att vi inte hade nåt eget enhetsmöte. Det ska vi nu bara ha varannan vecka, jämna veckonummer under våren. Skönt! Då får en plötsligt en hel måndagsförmiddag till att jobba – eller springa på andra möten…
Idag hade jag emellertid bara ett enda möte. Det var nästan så jag fick nypa mig i armen. Men i morrn… Då har jag tre möten på raken från klockan åtta fram till cirka 12.30. Samtidigt är det möten som jag tror är bra och blir givande. Då kan till och med jag få energi av möten. Min chef tycks ha fått för sig att jag bara ogillar möten. Det gör jag inte. Jag ogillar möten som inte ger mig nåt. Och såna möten finns det tyvärr gott om… Precis lika många som det finns dolda agendor. Nej, jag är varken blind eller dum i huvet.
Efter en mötesrik morgondag passerar jag Igor på vägen hem och får barret klippt. Det behövs! Nu får jag försöka stå ut ytterligare en dag.
∼ ♦ ∼
Fast det är fortfarande måndag. Jag har öppnat en flaska ripasso på luftning och till den ska vi inta goda ostar, kex och oliver. Det tycker jag är en alldeles utmärkt kvällsmat en måndag. Ett bra slut på en (nästan helt) bra dag.

Ett bra slut på en nästan helt bra dag.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Förintelsens minnesdag behövs…För det är så bisarrt overkligt hemskt att sådana saker kan hända, och därför skjuter vi gärna bort dem. Men vissa saker ska aldrig glömmas… Bra avslutning där på måndagen tycker jag. Jag avslutade med ett litet vitt, bara sådär 😉 kram!
GillaGilla
Dagen behövs verkligen!!!
I kväll kommer ytterligare en bild från gårdagens kvällsmat. 😛
Kram!
GillaGilla
Liten och ung Toffla, men det syns att det är du 🙂
Jag hade nog skippat mattor om jag hade katter, har bara en, fast jag inte har katter. Tycker dom är i vägen när man städar 🙂
Vi behöver påminnas med minnesdagar, så hemskt allt som folk fick utsättas för..
GillaGilla
Jag har aldrig haft nåt pokerface! 😛
Nja, utan mattor blir det spår av tassar och fötter överallt, så vi behöver såna på sina ställen. Sen tvättar vi vissa av mattorna – ofta!
Visst behöver vi vissa minnesdagar, denna allra helst…
GillaGilla