Kära dagbok…
Efter gårdagens städning blev förstås jag och mina medhjälpare helt slut…
Men allt vi gjorde igår hade vi förstås igen idag, eftersom vi då kunde unna oss en i princip ledig dag från det mesta. När Fästmön kom hem fixade jag var sin drink åt oss (det blev Gin o’clock) och till den blandade Anna ihop lite snacks i var sin skål. Och nej. Det blev inte vår middag. Till middag lagade jag maten igen – kors i taket! Märkligt nog finns det inget bildbevis. Jag var väl helt slut i rutan så att jag missade att fota. Vi åt i alla fall en ny sorts Pulled chicken med tillbehör. Kyppan var mindre än den sort vi vanligen köper och där fanns inte så mycket sky. Köttet såg lite läbbigt ut också. Men smaken var helt OK och priset betydligt lägre.
Efter maten softade vi i fåtöljerna framför TV:n och såg först Pernilla Wahlgrens dag på Slottet och därefter ett minnesprogram med olika artister för Marie Fredriksson. Programmen var väldigt olika, men båda gav mig nånting. Då är det bra med TV, tycker jag.
Tidig sänggång blev det även igår. Fästmön hade ju jobbat hela dan på jobbet och jag hade jobbat hela dan hemma. Men… jag läste ut andra delen i Örbyhusserien innan jag somnade. Den var så spännande i slutet och jag hade bara typ 30 sidor kvar när jag gick och la mig. I morse började jag läsa ytterligare en julklappsbok, den jag fick av vännen FEM. Den verkar också bra, om än väldigt annorlunda jämfört med Änglaleken. Nu har jag rest från Örbyhus till Atlanta, från nutid till 1948. Jag läste väl en 50, 60 sidor i sängen i morse i julklappsboken. Den var så bra att jag skickade iväg ett sms till vännen FEM. Vi hade en liten mobildialog på morgonen.
Idag var planen att inte göra så mycket hushållsarbete, men jag tog naturligtvis reda på gårdagens tvätt och körde två nya maskiner samt tömde kattpottorna och bäddade på förmiddagen. Sen fanns det en strykhög att ta tag i på eftermiddagen. Dan var lite grå om än inte helt igenmulen, så efter frukost och dusch bestämde jag mig för att gå ut efter sedvanlig promenad till soprummet. Först svor jag lite över duschen, där en del till upphängningen har pajat (jag nätshoppade en ny igår kväll), sen svor jag lite till över ontet i vänstersidan (Gammeln?). Inget av de tu går att göra nåt åt just nu. Bara att se tiden an och acceptera.
Men det finns inte bara strykhögar här i livet. Det finns nåt som heter bokhögar. Fast de är inte gratis, förstås. Jag styrde stegen upp mot stan för några ärenden. Ett av ärendena var att inhandla en bokhög med bra böcker att läsa, eftersom befintlig hög var nere på bara två. Och jag läser ju en del, som bekant. Det blev en kvartett deckare som fick följa med hem från den fysiska bokhandeln. Tyvärr är inte utbudet på Stora torget det allra bästa längre (annat var det på LundeQ-tiden…), men jag kom i alla fall hem med nya böcker – tre pocketar och en inbunden. Två av dem stod på min inköpslista, de andra två var spontanköp.
Jag har inte varit mindre trött idag, trots att jag tog mig ut för lite ljus och luft. Märkligt nog blir en hungrig fast en inte gör så mycket och ännu mer märkligt är att jag lagade mat åt mig själv. Det blev sedvanlig söndagsmiddag med svordomar inte över duschen eller nåt som gör ont utan över den långsamma ugnen.
Kvällen fördriver jag i fåtöljen med min bok på gång. Jag försöker hålla mig vaken till 21.15 när jag ska åka och hämta hem Anna/sambon/Fästmön/Den Mest Älskade i bil.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Bokhögar är trevligare att ta hand om än strykhögar 🙂
Jag måste träna på en ”stör ej” blick jag också 🙂
GillaGilla
Ja där håller jag med dig fullständigt. Stör ej-blick är bra att kunna. 😛
GillaGilla
Bokhögar är den bästa sortens högar! 😀 Darktown är riktigt bra.
GillaGilla
Eller hur?! 😛 Och ja, jag har läst mer än en fjärdedel och den är riktigt bra så långt, tycker jag.
GillaGilla