Onsdag kväll den 22 januari och torsdagen den 23 januari 2020: Det är så sorgligt, så sorgligt


 



Kära dagbok…

Kanske var jag snäppet piggare igår kväll, men det var ändå så att jag gäspade – flera gånger! – under promenaden hem. Sambon och Gymnasisten gick ut för att införskaffa föda till den senare, medan jag svor i köket eftersom jag åkte på att fylla på kaffeburken. Det är två saker jag ogillar att göra i hushållet – förutom att laga mat och handdiska, dårå. Den ena är att öppna en ny ost (kladdigt!), det andra att fylla på kaffe i burken som är för liten för att rymma innehållet i ett helt paket kaffe vilket. Det senare innebär alltid spill av kaffepulver överbänk och gärna golv också. Igår kväll gick det emellertid hyfsat, men jag hann inte ta första muggen kaffe innan mina sambor var tillbaka.

Tom kaffeburk

Nej! Jag åkte på att fylla på kaffe igår.

∼ ♦ ∼

Besväret att fylla på kaffe i en tom burk är skämmigt att skriva om jämfört med det Eva Schloss pratade med Anja Kontor om igår kväll i del tre av säsongens När livet vänder. Den där halvtimmen på onsdagskvällar gör att jag skäms över det mesta av mitt gnäll. Jag påminns ofta om min egen skuld i stället. Det är alltså inte enbart före detta vänner som påminner mig om den.

∼ ♦ ∼

När det är torsdag och nerförsbacke jobbmässigt på ett jobb där en inte längre trivs borde en väl ändå vara på lite bra humör. Ja jo, det hade en nog varit om en inte hade fått fler mindre roliga arbetsuppgifter. Större delen av dagen var vikt åt ämnet byråkrati. Byråkrati intresserar mig inte särskilt. Jag säger inget mer än att jag fick ytterligare tråkarbetsuppgifter, om än med en touch av sånt som tillhör min starka sida. Jag får nästan inte alls jobba strategiskt numera utan det är till 90 procent operativa arbetsuppgifter, gärna akutgrejor eller uppdrag där jag förväntas åstadkomma underverk av nåt som… inte är så bra, snudd på obegripligt, enligt min mening och där jag i prinicp aldrig får (tillräckligt med) underlag. Utöver det är det allt som oftast för många kockar inblandade i tillverkningen av soppan. Det har blivit mycket, mycket svårt för mig att göra ett bra jobb eftersom jag tycker att det totalt sett görs fel jobb.

Meeen… Linnéanum är vackert i solnedgång…

Linnéanum i solnedgång

Vackert.

∼ ♦ ∼

Idag har Anna träffat sin snälla mamma. Sånt kan jag inte göra längre, alltså träffa min mamma. Inte för att jag gjorde det så ofta när mamma levde – vi bodde ju 30 mil från varandra. Men ändå. Det fanns en valmöjlighet. Den finns inte längre. Jag är ledsen för det, men glad för Annas skull, att hon har möjligheten kvar.

∼ ♦ ∼

Kalender och räkenskaper

Dags att göra räkenskaperna i helgen.

I helgen är det dags att sitta med räkenskaperna. Jag har betalat en del räkningar redan i veckan, den senaste idag. Januari månad innebär alltid fler utgifter, såsom försäkringar, och högre utgifter, såsom premiehöjningar. Nu betalar jag nästan 500 spänn i månaden på en försäkring som ska trygga boendet för min sambo ifall jag går bort. Ursprungligen låg den avgiften på 300nånting. Även de andra försäkringarna har fått högre premier, det är ju som det är i tillvaron. Sen ska jag städa, med fokus på att damma och torka av i badrummet och på gästtoan. Gissningsvis följer en promenad med Helvetesmonstret* på det också. Annas fina städning förra fredagen är ett minne blott när vi är tre människor och tre katter som bor ihop. Vi får fredag och lördag kväll tillsammans, Anna och jag, men lördag dag och söndag från klockan sju till klockan 21.15 jobbar hon. Så… vad klagar jag för när det gäller mitt jobb..? Jo, att det som jag älskade med mitt jobb inte längre är. Det är så sorgligt, så sorgligt. Men världsligt. Jag må tyna bort invärtes, bara.

∼ ♦ ∼

Jag ser på Antikrundan i kväll, amatörvärderar och glömmer verkligheten.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.