Söndag kväll den 12 januari och måndagen den 13 januari 2020: Öppnade dörrar…


 



Kära dagbok…

Kinamiddag

Första portionen av min Kinamiddag på söndagen.

Det blev kinesisk söndagsmiddag igår. Som vanligt åt jag för mycket. Först tog jag en stor portion kycklingspett i jordnötssås samt friterad kyckling och friterade räkor med sötsur sås och ris. Därefter blev det en lite mindre portion men samma innehåll annars. Anna påpekade att grönsakerna lyste med sin frånvaro. Avslutningsvis tog jag två sorters glas, sju sorters konserverad frukt och kaffe. På vägen hem goffade jag en lyckokaka. Ja, det är tur att en inte äter så här jämt. Tack för middagen, Anna!

Kanske hade jag aptit för att jag hade varit ute och marscherat på eftermiddagen. Eller kanske tröståt jag eftersom jag visste att jag skulle vara tillbaka i helvetet idag. Nu kan jag väl säga till helvetets försvar att jag ändå får betalt för att gå dit. Och vissa dar är mindre helvetiska än andra. Men generellt sett är det mycket snack och lite verkstad. Tidigare planerade jag och utförde allt inom mitt gebit ensam. Nu har jag en chef som inte är kommunikationsexpert och dessutom har jag fått kommunikatörskollegor som inte alla är kommunikatörer. Det innebär att jag blir tilldelad uppgifter och jobb, ibland även sånt som jag inte tycker är kommunikatörsärenden.

Fortune cookie Doors will be opening

Se där, dörrar som öppnas för mig…

I min lyckokaka igår hittade jag ett meddelande som jag väljer att tolka positivt. Tänk om några dörrar kunde öppnas för mig – om än bara så lite. Bara lite på glänt skulle kanske räcka för att tillvaron skulle bli uthärdlig. Arbetsglädjen lär jag inte hitta här igen, för den försvann med ett antal personer och de som kom hit har släckt eventuella rester. Den här veckan skulle jag få ett besked om en tänkbar dörröppning. Det skulle inte lösa alla problem och, som sagt, arbetsglädjen här är borta, men jag skulle få en aning input. Sen finns en risk att nån sätter en stålskodd fot i dörröppningen också. Meeen… jag är inte där än. Kanske är det så att just den dörren jag har i åtanke inte öppnas alls. Då måste jag hitta nya dörrar.

∼ ♦ ∼

I natt smällde det i Uppsala igen. Och tro det eller ej – jag missade det! Ändå sov vi med öppet fönster i natt efter den varma gårdagen. I natt var det en explosion utanför en nattklubb i centrala stan. Lokalen klarade sig och ingen människa skadades, bara en bil. Men ändå. Så jävla onödigt!

∼ ♦ ∼

I hatten

Förut var jag min egen och avdelningens propagandaminister.

Det var kallt i morse, men dagen blev också solig. Temperaturen nådde emellertid bara upp till två grader som max. I morrn ska det bli varmare igen – och regnigt. Jädra tokväder. Dagens tre möten utökades med ytterligare ett på eftermiddagen, men till min glädje ska vi från och med nästa vecka bara ha enhetsmöte varannan vecka. Tidigare hade vi enhetsmöte cirka tre gånger per termin och då jobbade jag ändå i en större enhet än jag gör nu. Då var enhetsmötena ofta kompetensutvecklande, nu är de ändlösa avrapporteringar. Idag talade jag förresten om att jag inte känner mig hemma i enheten, att vi som jobbar där inte har så mycket gemensamt. Det möttes av några generade skratt och en chef som ville att jag skulle utveckla mig. Då beskrev jag igen som jag tycker att det är, det vill säga att vi jobbar med så många olika saker och att jag mest jobbar med folk i andra enheter. Jag la också till att min chef inte är nån kommunikationsexpert (och ändå ska han arbetsleda mig) och att jag inte har haft nån officiell arbetsöverlämning eller genomgång av arbetsuppgifter, att jag har avslutat en del på egen hand, fortsatt andra och sen fått en massa nya. Jag vet inte om det ”hjälper” att jag säger vad jag tycker, men jag ger mig i alla fall credd för att jag gör det och inte tiger och lider i det tysta. Det är otroligt svårt att gå från att vara min egen och avdelningens enda ”propagandaminister” till att andra ska bestämma helt och hållet vad jag ska göra. Och som du förstår, kära dagbok, ser jag ingenting roligt eller utvecklande i det.

Det roliga och utvecklande får jag tills vidare (tills en dörr öppnas..?) försöka ordna det i privatlivet. Inte det lättaste när jag alltid är trött och ändå inte kan sova ut när jag är ledig. Sånt tär i längden. Men jag läser bra böcker och har en gullig sambo samtidigt som jag saknar min familj som är borta för alltid. Jag lever och accepterar mycket, inte allt. Och så försöker jag göra saker för att slippa tänka vissa tankar. Fokus just nu på hemmafronten ligger på att stoppa undan julen. Familjen Katt har redan hjälpt till mycket där…


Och Anna sågade visst ner gröngölingen idag… 
I två svarta plastsäckar fraktade jag vår före detta ståtliga kungsgran till återvinningscentralen. Jag kastade den i rätt container. Nån annan på platsen hade visst inte varit lika duktig som jag…

Gran på staket på återvinningscentralen

Nån hade inte varit så duktig på att kasta sin gran…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Trams och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Söndag kväll den 12 januari och måndagen den 13 januari 2020: Öppnade dörrar…

  1. uppsalaewa skriver:

    Vår gran är också nedsågad och väntar på transport till återvinningen. Julen är bortstädad förutom ljusslingan på balkongen som får vara kvar ett tag till.
    Änglaleken är utläst. Ska jag komma till ditt jobb och lämna den till dig?

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag var iväg till återvinningen i Boländerna igår kväll efter jobbet. Det gick hur smidigt som helst, inte alls mycket folk. Det som tog tid var att ta sig hem i trafikstockning…

      Å vad du är snäll! Ja du får jättegärna komma till jobbet, men bra om du kollar att jag är på plats först. Många möten just nu. Den här veckan är jag också bokad för lunch i morgon och på torsdag, men vill du komma och luncha funkar fredag bra. Maken är förstås också välkommen och det är min tur att bjuda nu!

      Gilla

  2. Det går fortsatt vilt till när katterna slänger ut julen 🙂

    Den där granen, det måste vara nån kulstötare eller nått som tagit i så den hamna så högt upp 🙂

    Jag hoppas det kommer dörrar som du väntar på, som öppnas !

    Gilla

  3. uppsalaewa skriver:

    Eventuellt funkar fredag bra. Jag återkopplar på din privata mejl.
    /Ewa

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.