Ett inlägg om en novellsamling.
Mycket för noveller har jag egentligen aldrig varit. De jag har läst och gillat tycker jag har varit för korta och förgäves sökt en fortsättning. De jag har läst och inte gillat är dessvärre fler. Att skriva novell är nämligen oerhört mycket svårare än att skriva romaner. Men Maeve Binchys posthumt utgivna novellsamling Victoria Line, Central Line stod på min önskelista. Och tänk – jag fick boken i julklapp av Anna. TACK!
Novellerna utspelar sig i London och har samtliga mer eller mindre anknytning till platserna de två tunnelbanelinjerna i bokens titel passerar. Novellernas huvudpersoner är ofta kluriga kvinnor, som inte har nån prominent ställning i vare sig yrkesliv eller samhällsliv, men som ofta och på olika sätt, knuffar sina medsystrar framåt. Med medsystrar avser jag kvinnor som inte riktigt förstår hur kompetenta de är. Författaren lyckas oerhört väl med detta utan att bli fanatiskt feministisk. Porträtten hon tecknar är av rätt vanliga människor – och ändå inte…
Personteckningarna är verkligen helt underbara – de är både fantasieggande och realistiska. Möjligen hade jag önskat att få se mer av London genom Maeve Binchys ögon, för hon var ju trots allt journalist med London som bevakningsområde. Men, men som läsare är jag tacksam för hennes observationer av medresenärer som legat till grund för de här novellerna. Novellerna i sig är sen förstås författarens vidare fantasier.
Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta. Och jag har blivit sugen på att både läsa mer av Maeve Binchy och mer av genren noveller.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Tack för tipset, jag har aldrig läst något av den här författaren. Den åker in i min läslista.
GillaGilla
Maeve Binchy var journalist ”egentligen”, men har skrivit både romaner och noveller. Den här samlingen är inte tidigare utgiven, även om vissa/alla? av novellerna har varit publicerade tidigare. Jag har nog läst nån roman av henne för 100 år sen. I den här novellsamlingen visar hon en otrolig styrka som såväl skribent som iakttagare! 😛
GillaGilla
Kul att du gillar den. Jag gillar noveller, både att läsa och att skriva. Har inte läst denna men läst ”I år blir det nog bättre” vilket var en riktigt besvikelse, då flertalet noveller var direkt intetsägande och utan finess.
GillaGilla
De här novellerna har nog publicerats tidigare, men samlingen som sådan är posthum. Jag tycker att de allra flesta håller en riktigt hög klass. Starkast är författaren i sina träffande porträtt. ”Knorrar på slutet” får hon till riktigt bra, ibland skrattar jag, ibland ojar jag mig. 😛
GillaGilla