Kära dagbok…
Intetsägande recension och dessutom samma artiklar i flertalet lokaltidningar i landet. Hur kul är det för författare som sänt recensionsexemplar till olika redaktioner?
Jorå, det händer att jag läser vår lokalblaska, vanligen på jobbet. Men nu har Anna fått en visstidsprenumeration av sin snälla mamma och då läser även jag tidningen hemma. Igår läste jag en längre artikel om litteratur. Bland annat nämndes ett par författare vars böcker jag känner till. Recensionen var väl sisådär. Alltså, den går att tolka både positivt och negativt. Förvånansvärt intetsägande av recensenten ifråga, enligt min mening. Men det tristaste tycker jag är att samma artikel är publicerad i flera lokalblaskor runt om i landet, tidningar som ägs av samma koncern. Om jag vore författare, vilket jag ju inte är, skulle jag bli grymt besviken. Allra helst om jag eller mitt förlag skickat recensionsexemplar kors och tvärs ”i onödan”. Men, men, det är jag det.
Tyvärr läste jag en ännu tråkigare sak i sagda tidning. En av de vänner jag känt längst i Uppsala gick bort strax före jul. Vi har inte haft nån kontakt på nästan 20 år, men ändå. En ska inte dö när en inte ens har fyllt 60.
∼ ♦ ∼
Tänk att igår kväll blev det Annas tur att laga mat. Vi åt pulled turkey, medan Gymnasisten fick fläskkött. Till maten hyfsade vi Ripasson och Bardolinon. Lite senare smockade vi i oss några goda ostar, bland annat en ölcheddar, kex och druvor. Till ostarna korkade jag upp en flaska Basilisco, ett riktigt fylligt ostvin. Sen kollade vi på Stjärnorna på Slottet och andra delen av Hemligheten samt två avsnitt av The Crown. Nu har vi bara ett enda avsnitt av säsong två kvar av den senare att se.
∼ ♦ ∼
Jag var skittrött i morse och hörde inte när Anna klev upp och åkte ner till tvättstugan. Ja sen vaknade jag förstås och skämdes för att jag inte hade hjälpt till med tvätt och tumling av lakan och handdukar. Det blev några vändor ner i källaren för min älskling. När jag vaknade till läste jag en stund i alla fall. Nu är jag mer än halvvägs i Den tunna isen, en fantastiskt passande titel på den här boken.
På eftermiddagen tog vi bilen och åkte till ICA Maxi i Gnista för att storhandla. Det var inte kul. Roligt var det däremot att träffa en av Annas systersöner med flickvän. Vi fick en lång och trevlig pratstund och den gjorde storhandlingen mer uthärdlig. Belöningen vid hemkomsten blev kaffe och kanelbulle.
I kväll ska vi äta… jaaa… det kan en fråga sig… Gissa den som kan! Bilden nedan – inte kanelbullen eller tulpanerna – ger en viss ledtråd…
∼ ♦ ∼
Och ja just det… Idag har vi köpt biljetter till sommarens Pride…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 