Kära dagbok…
Min älskling jobbade igår och Gymnasisten anlände på seneftermiddagen. Eftersom jag var ledig ville jag försöka dra ett ovanligt strå till stacken och inte bara dammsuga, tvätta och tömma kattpottor utan… laga mat. Igen. Två dar i rad är fan i mig rekord. Jag gör det inte för att jag gillar matlagning utan för att jag ville underlätta och för att Anna skulle få sätta upp fötterna när hon kom hem från jobbet. Det är inte så många rätter jag klarar av att laga, men steka kycklingfiléer och fixa potatisgratäng och klyftpotatis i ugnen klarade jag. Fast det tog väldigt mycket längre tid än jag hade räknat med, för jag är van att laga mat till en, max två personer. Nu var vi tre varav en av oss växer på alla sätt och vis. Två av oss växer mest på bredden… Runt 18-tiden kunde jag servera fredagsmiddagen och jag tror att den fick godkänt. Till maten serverade jag fågelvin till de myndiga, medan den omyndige fick vatten på egen begäran. Tre sorters såser fanns liksom två smarriga chutneys från The Cherry Tree.
Sen kan en sammanfatta resten av kvällen som att vi tog slut. Ja, det var Anna som sa det igår, men jag känner likadant. Jag vet inte vad som har hänt med min ork. Nu har jag varit ledig många dar – och ändå känner jag mig tröttare än nånsin. Vad är det för fel? I morse hade jag dessutom värk i ena benet igen. Nåja, att hålla i en julklappsbok igår kväll gick bra i alla fall och jag läste en hel del. Läste gjorde jag även idag på förmiddagen, för det var då vi vaknade. Det fanns en tanke om att tvätta lakan och handdukar nere i tvättstugan igår kväll eller i morse. Tanken har flyttats fram till i morgon söndag. Kanske.
Cheesecake med mycket grädde – en vill ju inte fakta av…
Idag var det kallt igen, men soligt. Efter kaffe på sängen och läsning samt nätshopping av ny klätterpelare till katterna bestämde oss att ta en promenad ner till stan. Anna fyndade till Gymnasistens garderob och så släpade vi hem två kassar med mat från Hemköp. Ja fan, vi ska ju äta idag också… För att inte fakta av alldeles tog vi en kaffe med cheesecake och mycket grädde på stan.
Men nu tycker jag mig höra gin-klockan pinga. Tonic och citron är inhandlade och ska vi hinna med en GT före maten är det nog dags att blanda till en nu. Jag får väl masa mig ut i köket, tack och lov behöver jag inte stå vid spisen för att fixa till en drink, bara vid skärbrädan för att skära citron. Jag överlever!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Kycklingfilé och potatisgratäng är inte fy skam. Jag antar att dina ”matgäster” blev nöjda.
Om trötthet? Har du lämnat prover på vårdcentralen för att kolla järnvärdet till exempel? D-vitamin? Nån elak virus? Min man och jag hade en tråkig omgång före jul. Jag tror att det var influensan som inte slog till med full kraft eftersom vi var vaccinerade. Men det måste ha varit den så konstig som man kände sig. Blev inte riktigt som folk förrän helt nyligen.
GillaGilla
Det blev en OK middag.
Jag har en livslång perniciös anemi som jag medicinerar för, så det kan var den som spökar. Det händer att järndepåerna sjunker också.
GillaGilla
Hoppas att det ändå reder upp sig så att du blir lite piggare.
GillaGilla
Tack, men som sagt, det är en livslång sjukdom och ibland mår jag bättre, ibland mår jag sämre (trött och orkeslös).
GillaGilla