Kära dagbok…
Nyårsbukett inhandlad igår.
Gårdagen bjöd på mörkt och dystert väder, nyårsaftons första del blev ljusare. Igår tog jag bara en tur med bilen och en promenad för att handla till nyår med Anna. Det blev en tröttig dag – och ändå hade vi båda svårt att sova. För min del handlar det om att jag vill lägga det gamla året bakom mig. Börja om på nytt.
Jag hoppas att slutet ska bli gott – vi har köpt hem en massa smaskens att äta och dricka. Men det blir en lugn nyårsafton för vår del som så ofta eftersom Anna jobbar och även börjar tidigt i morgon bitti.
Till middag dan före nyårsafton hade vi köpt hem kycklingpyttipanna. Det var också riktigt smaskigt! Anna stekte själva maten och jag stekte våra ägg. Rödbetor, tomater och julöl kompletterade middagen. Det här äter jag gärna igen, mat behöver inte alltid vara så superfancy för att vara god!
Riktigt smaskigt!
∼ ♦ ∼
Ibland känner jag att jag klagar så himla mycket. Då är det bra att bli påmind om att andra inte har det lika gott som jag. Igår kom ett brev från mitt fadderbarn Oscar i Uganda.
Det senaste brevet från Oscar, skrivet den 11 november, anlände igår.
Jag är så glad att Oscar skriver till mig – och att han numera skriver för egen hand, inte genom nån sekreterare. Hans engelska är riktigt hyfsad och jag noterar att han har läst mina brev och kort eftersom han refererar till det jag skriver.
Det är lite oklart hur gammal Oscar är, men låt oss säga att han är ungefär tolv år. Ibland ser hans ord ut som en gammal mans, särskilt när han berättar om vad pengarna jag sänder går till. I det senaste brevet, skrivet i november, skiner emellertid pojken igenom. Han som gillar att spela fotboll, träffa kompisar och att ha lov från skolan. Sammantaget ger Oscars brev mig alltid perspektiv på tillvaron.
Vi lär aldrig träffas i verkliga livet, Oscar och jag, och han blir inte det barn jag aldrig fick – han är ingen ersättning för det. Men ett fadderbarn är gott att ha, inte bara för själen. Genom några få spänn varje månad kan ett barn få ett drägligare liv. Det gör inte ont i mig, det svider inte i min plånbok. Och breven är såna källor till glädje. Jag rekommenderar varmt Barnfonden för den som vill göra skillnad och stötta ett barn som lever under andra förhållanden än du själv. Det kostar så lite och ger så mycket.
∼ ♦ ∼
Offer 2117 är mer politisk än tidigare böcker i serien om Avdelning Q.
På årets sista dag hade jag svårt att sova. Jag var faktiskt uppe innan Anna hade gått till jobbet. Det är som om jag har en rastlöshet inom mig, trots att jag är så trött. Medan Annas moccamaster bryggde mitt morgonkaffe plockade jag ur ren disk ur diskmaskinen. Försökte att inte slamra så att jag väckte sovande grannar. Sen gick jag tillbaka till sängen och läste och drack svart kaffe. Min andra julklappsbok, Offer 2117, är mer politisk än de tidigare i Avdelning Q-serien. Jag har lite tudelade känslor inför detta. Inte för att jag är oengagerad, snarare för att jag är självisk och vill att fiktion ska vara fiktion och ge mig förströelse, inte röra upp känslor.
Det blev en solig, men lite blåsig och kylig dag idag. Jag ringde Annas snälla mamma, tackade för julklappen (boken ovan!), önskade gott slut på det gamla året och gott nytt år från mig och katterna. Lucifer är något av en soldyrkare och ville ut på balkongen i solen och spana lite.
Tjejerna höll sig inomhus på var sin soffa.
Själv hade jag bestämt mig för att gå ett ärende på stan och samtidigt få lite ljus och luft. Ärendet kunde inte utföras eftersom varan jag hade i åtanke var slut i de affärer som hade öppet. Men det var lugnt och skönt på stan, inte mycket folk och jag fick en härlig promenad på nån timme. Vad gäller den eftersökta vara ska jag göra ett nytt försök i den fysiska handeln när det blir vardag. Utan framgång blir det nätshopping, tyvärr.
∼ ♦ ∼
Dagens roligaste nyhet är att en liten Saga såg världens ljus i morse. Därmed har vännen FEM och Finske Pinnen blivit mormor och morfar. Grattis till alla inblandade, främst föräldrarna S och S, förstås!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
