Kära dagbok…
Det finns inte så mycket mer att berätta om gårdagen, men… Jag hade tänkt ringa mammakusinen B väldigt länge och igår kväll slog jag till. Vi pratade i över en timme! Varje gång jag pratar med henne blir jag glad och varm i hjärtat. Får en känsla av närhet till mamma och släkten på hennes sida. Igår avhandlade vi så mycket, bland annat att det inte finns så många kvar av alla miljoner kusiner som mamma och mammakusinen B har/hade. Men halvfastern i Småland, som mammakusinen B ringer då och då, har fyllt 101 år. Tänk, en halvsyster till min morfar lever fortfarande… Själv är jag så glad att mammakusinen B lever och är pigg, rolig och stimulerande att prata med. Jag vill ringa oftare!
Mamma och mammakusinen B fikar i den senares trädgård sommaren 2012.
∼ ♦ ∼
Idag vaknade jag till en rätt mörk dag. Natten har varit sisådär. Värken i framför allt rygg och ben plågar mig. Den vill liksom inte släppa taget om mig. Jag är trött av värken. Jag känner mig som 157, inte 57. Värk gör sånt med en. Det är jobbigt. Jag hittar ingen sitt- eller liggställning som är OK. Går jag för mycket börjar även fötter och tår värka. Den här Gammeln… Kanske känner Lucifer likadant. Kissen har varit lite dämpad och världsfrånvänd, det var först igår kväll som han busade till en stund när vi plockade fram var sin skål cheez snowballz.
Dämpad och världsfrånvänd Lucifer.
Det ville sig inte riktigt idag med läsning och kaffe på sängen.
Det gick inte att sova längre än till strax efter klockan sju i morse. Jag hittar som sagt ingen bekväm liggställning och värken är molande, stundtals intensiv. Som alltid är det bra att hitta nån fysisk aktivitet att ägna sig åt, men idag orkar jag inte. Jag har bara gjort det vanliga, det vill säga tömt kattpottorna och sopat samt tagit reda på gårdagens tvätt. Gjorde tappra försök att läsa och dricka kaffe på sängen. Det ville sig inte riktigt.
Nu är jag inne på min andra julklappsbok. Till skillnad mot den första är den här boken rätt ny – den kom ut i november i år. Första julklappsboken kom ut redan 1977. Det här är en sorts deckare av modernt snitt, det vill säga med en del samhälleliga, aktuella teman. En fin julklapp från Annas snälla mamma och hennes L!
∼ ♦ ∼
Jag har rensat lite bland julmaten, alltså jag har ätit upp det mesta och bara slängt några potatisar. I farten slängde jag också en slatt rödvin som stått i öppnad flaska alldeles för länge. I eftermiddag åker jag och hämtar Anna efter jobbet. På hemvägen blir det mathandling till oss själva och katterna. Men varför är det så svårt att komma på middagsmat? Jo antagligen för att jag är så totalt ointresserad av matlagning. Att äta god mat, däremot…
Men nu ska jag sätta fart och försöka göra nåt vettigt av den här söndagen. Lucifer har vaknat till och blivit utsläppt på balkongen, Mini har tittat upp och Citrus… ja, hon har öppnat ögonen i alla fall.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
