Vännen FEMs födelsedag 2019: Andra advent med att göra-listan avprickad

 

---

Kära dagbok…

En trist och grå andra advent där blötsnö började falla på förmiddagen. Fast jag var förstås uppe redan vid fyratiden först när det var några hungriga sambor som skrek. I samband med detta hittade jag en hårboll på vardagsrumsgolvet så det blev till att torka upp den då också. Sen slumrade jag ett par timmar till innan det var dags för läsning och kaffe på sängen. Jag börjar närma mig slutet i min bok på gång och morgonen inleddes med en intressant vändning i boken.

I morse blev det en intressant vändning…

…i Familjen i huset bredvid.

Jag hade skrivit en att göra-lista för den här helgen, eftersom det var lite spretiga diversesaker som behövde bli gjorda. Att höra av mig till vännen FEM stod på listan, men hon hörde av sig själv först per sms och tackade för sin födelsedagspresent. Hon ska få ett samtal senare i kväll.

Överst på listan stod strykning och det tog jag itu med före frukost. Det blev åtta tischor, två tröjor, ett par jeans och en handduk som nu slätades till. Gårdagens tvätt vek jag och la in, så nu är tvättkorgen ganska tom igen.

Slätt och struket!

Veckans medicin fördelades i Anaboxen och kattpottorna tömdes på skit och fylldes på med den sista vettiga, klumpbildande sanden. Det blev dags för frukost. Familjen Katt ville ha en andra frukost. Helst av allt ville de smaka osten jag ställde fram på köksbordet, inte kycklingen i deras skålar. Det var bara Mini som åt av den… När jag fotade mitt eget frukostbord var det tre katter som hovrade och jag hade fullt sjå att hålla ostälskarna borta.

Citrus tittar ut genom köksfönstret.

Här inne finns kattmaten, vet Lucifer.

Mini var duktig och åt kycklingen – fast ur Citrus matskål.

Mitt frukostbord.

Efter frukosten ringde jag för att kolla läget med bröderna F. Läget var gott och de skulle ge sig ut på tur i bil. Jag bad dem köra försiktigt, för nollgradigt och snö ger både halka och dålig sikt. Våra trötta krukväxter fick vatten och i samband med det tände jag alla elektriska stakar och stjärnor denna mörka dag. Ytterligare en punkt på att göra-listan kunde jag sen pricka av: säkerhetskopiering av filer. Med det gjort kunde jag ägna några timmar åt att softa, för dammsugningen skippade jag – det behövdes faktiskt inte. Jag drog över mattorna i Bokrummet och vardagsrummet bara med min bästa katthårsfångare.

∼ ♦ ∼

Söndagsmiddagen intog jag hos Phil i Kvarnen. Det passade bra, för jag skulle handla lite på Korgtassen åt sambon som kommer hem i morgon. Jag hade nog gärna gått till Alex idag igen för att äta, men en måste spara lite på de där gottaste upplevelserna – annars förblir de ju inte riktigt de gottaste.

Söndagsmiddag hos Phil.

När jag traskade iväg för att handla och för att äta hade snön smält till slask och det regnade. Det regnade riktigt blött. Såväl regnjackan som paraply var kvar hemma, så jag fick hänga upp jackan på tork när jag kom hem. Övriga kläder ska bytas mot rena till i morgon och kunde gå direkt i tvättkorgen, den före detta tomma.

∼ ♦ ∼

Så blev det dags att ringa mitt kära födelsedagsbarn. Asså jag kan inte förstå att hon fyllde det hon fyllde, men faktum är att vi har känt varandra i 50 år nästa höst. Vännen FEM är min allra äldsta vän i vänskapsår räknat. Hon är inte den äldsta i ålder. Vännen FEM är den vännen som jag kan lita på i vått och torrt, den som ställer upp och hjälper utan att tveka, vare sig det gäller stöd i svåra tider eller rent praktiskt som att röja ett hem, vara presentkurir, tända ljus och sätta blommor på min familjegrav med mera. I maj i år kom hon hit på besök och i somras träffades vi, tillsammans med min andra goa barndomsvän Mia, när Anna och jag var nere i Motala. Att få räkna FEM och Mia bland mina närmaste vänner är en sån ynnest. Och ovanligt. Min allra innersta vänkrets består endast av en kvintett personer, tyvärr bor majoriteten av dem inte här i Uppsala.

Ett stort GRATTIS på födelsedagen, FEM, och TACK för att du finns! Nu ser vi fram emot att den näst bästa presenten kommer dan före dopparedan och det allra bästa strax efter jul, eller hur?

Gu så dant, FEM! Hur är det möjligt att du fyller det du fyller idag och att vi har känt varandra i 50 år nästa höst??? GRATTIS, döh! (Bilden är från FEMs besök här i Uppsala i maj i år.)

 

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.