Måndagen den 18 november 2019: Det göttaste med bullen eller Mitt liv som film


 



Kära dagbok…

Toscabulle

Det göttaste finns i mitten.

Ja kära nån. Jag är väl den första som tar ett nafs av bullen och bums deklarerar att det göttaste med den finns i mitten. Men om vi ser livet som en bulle är det ju inte alltid vi når längst in. Eller… vi kanske bara får en liten bit av mitten – eller, värst av allt, mitten trillar ner i kaffemuggen eller på en hög med katthår och vi känner oss ”lurade på konfekten”. Jag är inte dummare än att jag fattar att det pågår saker runt omkring mig som berör mig. Jag är heller inte dummare än att jag har förstått att jag åtminstone en eller två gånger har varit in i bullens mitt och smakat det godaste. Att vända tillbaka ut till den torra kanten känns därför som ett stort personligt misslyckande.

Under förmiddagen idag var jag på ett möte. Jag vill hoppas och tro att saker och ting så småningom ska bli tydligare, men jag är långt ifrån säker. Det har varit för många vändor, för många tårar, för stor frustration och ilska och framför allt, flera tappade förtroenden. Nu ska jag försöka slå mig själv lite på kinderna och samtidigt tänka lite mer förutsättningslöst. Jag fällde inte ett enda omdöme om nån människa mer än att jag avslöjade att andra har sagt till mig att vissa saker kring en person – och min egen! – är otydliga och jag har inte kunnat bemöta detta. Vidare sa jag att många har haft svårt med samarbete med en och annan. Själv fick jag som vanligt ta emot rena personangrepp som att jag är barsk och har en otrevlig ton. Ja ja, jag kan ta det. Och min ton har nog varit stram för jag har inte lindat in vissa saker. Men jag har ju faktiskt inte haft så mycket att skratta åt den här hösten. Varför ska jag skratta och le falskt då? 

∼ ♦ ∼

Mini vid köksbordet

Eh?!

Måndagsvädret skilde sig inte mycket åt jämfört med helgvädret,  men det regnade i alla fall inte först. Katterna hade hållit igång under natten, meddelade sambon när vi sågs som hastigast i morse. Lucifer kräktes igår kväll och sen var han lite dämpad, tyckte vi. Under morgontimmarna var han visst inte dämpad alls, enligt Anna. När jag skulle äta frukost var det emellertid inte han som höll mig sällskap. I stället tittade Minis lilla huvud upp från stolen bredvid samtidigt som hon pratade och sa ”Eh!” på sitt speciella sätt några gånger. Det brukar betyda att hon är hungrig eller att maten hon fått inte är godkänd. Jag lämnade det hela utan åtgärd. Hon brukar överleva till kvällen när ny mat serveras.

∼ ♦ ∼

Sorry we missed you

En film jag blev bjuden att se på av facket.

Under eftermiddagen jobbade jag på med diverse innan jag avvek från jobbet för att delta i ett fackligt evenemang. Facket hade bjudit mig till Fyrisbiografen för att se Sorry we missed you. Det var nog ingen film jag annars skulle ha sett, trots att den blev nominerad till sex olika filmpriskategorier och vann två. Jag gick ensam från avdelningen för att se filmen, men jag blev glatt överraskad att en kollega dök upp. Av nån märklig anledning var platsen bredvid mig tom. Det kändes tryggt att ha nån en känner intill sig. Filmen var mycket, mycket tung, men också mycket, mycket bra. Jag tänker att den får ett alldeles eget inlägg här på bloggen. För övrigt var det gott att träffa min fackordförande och vi ska höras igen senare i veckan för ett uppföljande samtal.

På bion satt en ganska bekvämt. Ryggen har bråkat som fan idag, men den kom bra överens med biostolen, tack och lov.

Biosäte Fyrisbiografen

På Fyrisbiografen satt en ganska bekvämt.


Nu har jag kommit hem
och jag var tvungen att läsa och besvara några jobbmejl. Ett var extra väl formulerat och jag blev glad åt dess innebörd. Men gladast av allt blev jag när Biografmaskinisten skickade över sitt jobbschema över jul. Inte för att den stackarn måste jobba hela julen, utan för att han vill komma hit på julafton efter jobbet. Jag tänker mig att vi äter julmat som jag ska försöka tillreda, glor på TV och kanske kommer tomten. Biografmaskinistens mamma kommer inte hem förrän klockan är närmare 22 eftersom hon också jobbar, men lite längre in på kvällen. Biografmaskinisten och hans mamma blev min bulles mitt just nu i kväll.

I kväll ska jag glo på Vår tid är nu på TV och sen flaxa iväg till Iris i Bromma. Jag har bara gråtit två gånger idag och en gång var nu i kväll för att jag blev så rörd och varm i hjärtat.

Hjärta i asfalten

Mitt hjärta är inte av sten, det är rört.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Film, Jobb, Krämpor, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Måndagen den 18 november 2019: Det göttaste med bullen eller Mitt liv som film

  1. Det är väldigt tydligt att du inte har ett hjärta av sten. Och barsk ton…jag tycker att det är skönare med folk som går rakt på sak, än som katten runt het gröt. Eller ännu värre, bakom ryggen på en. Kram!

    Gillad av 1 person

    • Tofflan skriver:

      Jag vet att jag inte har ett hjärta av sten, men många tror det. Kanske ser de inte bakom barskheten. Bakom ryggen är helt klart värre, jag gillar inte dolda agendor och märkliga ”spel”. Bättre att tala klarspråk direkt även om det gör ont i stunden – och kanske ett tag efteråt. Ärlighet varar längst.
      Kram!

      Gillad av 1 person

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.