Kära dagbok…
Det blev en riktigt fin trerätters förlovningsmiddag igår kväll. Eller alltså vi är ju redan förlovade, men firade elvaårsdagen av detta. Redan på morgonen fick jag ju fint kort och franska kort i paket. (Anna blev inte heller utan gåvor, men fick vänta till kvällen.) Husmor slog till och jag och Gymnasisten kunde i princip sätta oss till dukat bord. Så gott och läckert, bland annat från Myrtos, alltihop! Tyvärr slutade middagen i en kaskadspyende katt – Mini spydde över kökssoffa och matta i Djungelrummet just som Gymnasisten satte tänderna i sin dessert. Som grädde på moset slog husmor A till lite extra och kraschade ett champagneglas vid disken. Tråkigt slut på en annars fin dag och kväll. Tack, älskling, för allt du gjorde och gav!
Vi myndiga intog vår dessert (kaffe och choklad) i vardagsrummet. Trötta var vi, speciellt Anna som hade varit vaken sen klockan fyra. Vi tittade på senaste avsnittet av Veckans brott som jag hade spelat in. Jag läste ut den härliga lilla boken om drottning Elizabeth och bytte till en bok om en mördande granne som Vargnatt vänligen skickade till mig i oktober. Nånstans mellan klockan 22 och 23 hasade vi till sängs och jag orkade bara läsa prologen i Alex Marwood-boken.
Lite stressad av måsten idag.
I morse orkade jag läsa mer, men då kände jag mig stressad av lördagens alla måsten. Innan jag kunde läsa och dricka kaffe på sängen tömde jag diskmaskinen och kattpottorna och ställde fram sopor som jag senare tog ut till såväl soprummet i huset som i garaget.
Lördagsvinare.
Ja det blev en lite stressig lördag. Jag tyckte inte vi direkt låg och drog oss så länge, men klockan var redan närmare tolv innan vi kom iväg till Kvarnen för att handla middagsmat och dryck. Det var inte precis glada miner när vi plaskade dit i regnet i sällskap med Dramaten. Till tröst köpte jag med mig ett par röda italienare hem, två viner som vi har druckit tidigare. Basiliscovinet fick högsta omdöme av mig i september, till exempel.
Igår på jobbet blev jag faktiskt lite full i skratt när jag såg lappen på en av våra kaffeautomater. När folk hittar på egna förkortningar kan detta ofta bli missvisande information. I det här fallet blev det riktigt roligt för flera av oss, för jag var inte ensam om att tolka VTN som VIN… Jag undrade dessutom varför nån hade felanmält automaten om det nu var så att den serverade vin i stället för kaffe.
LÄCKER VIN! trodde jag att det stod…
När vi kom hem ställde jag mig vid strykbrädan och Anna promenerade runt med Helvetesmonstret*, jag tog två av rummen. Strykhögen kändes enorm, men bestod bara av sex tischor, tre luvatröjor, ett par jeans och en grytlapp. Belöningen blev en riktigt go-fika som Anna fixade. Och just som vi skulle till att mumsa upptäckte jag att Annas snälla mamma hade ringt mig, så jag ringde upp och fick som vanligt en trevlig pratstund med henne.
∼ ♦ ∼
Anna har grejat med gardiner till köksfönstret medan jag har skrivit det här och på min lott föll att flytta ut och in alla lådor med gardiner och dukar i vårt linneskåp i smatten mellan Djungelrummet och Pojkrummet. Katterna har varit nyfikna på alla lådor och grejor, men trots att de började sin jamsession tidigt i morse vill vi inte stoppa ner dem i Skänkeslådan. Lilla Citrus får nöja sig med att softa ovanpå.
Nej, Citrus ska inte stoppas ner i lådan.
∼ ♦ ∼
*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Kaskadspyende katt mitt i fira-middagen lät ju mindre angenämt. Jag uppfattade det först som om hela Champagneflaskan gått i kras och känner mig en smula lättad över att det ”bara” var ett glas, så att ni i alla fall fick skåla ordentligt.
GillaGilla
Ja det var inte trevligt med katten, men värst för Gymnasisten som åt sin dessert just då – i samma färg som det katten fick upp… 😮
Nä, proseccon räddades, det var bara det svindyra glaset som jag köpte ganska nyligen på antikhandel. Vi får hålla ögonen öppna efter fler!
GillaGilla