Torsdag kväll den 17 oktober och fredagen den 18 oktober 2019: Stilstudier och dumheter

 

---

Kära dagbok…

Gårdagskvällen blev inte som jag hade tänkt, men det går jag inte in djupare på här. Jag behöver lära mig att förstå vissa saker och att inte förutsätta att jag tror att jag förstår andra och vad andra menar. Utöver det bollade jag en del tankar, förslag och frågor som jag har. Inget landade i nåt beslut.

Och medan nånting gick sönder lite till inuti mig sov Lucifer den oskyldiges sömn. Vilken stil han har, killen!

Med framtassarna i kors…

Å så skönt det är…

…att få sova….

Jag själv skulle vilja somna, sova och inte vakna förrän det är frid. Men jag är vuxen fast jag inte agerar så och jag behöver ta ansvar för mina handlingar. Det behöver förstås alla andra vuxna också, men jag kan bara ta ansvar för mig själv.

Att betyda nåt för nån och att få känna sig omtyckt är nåt vi alla behöver. Inte trodde jag att några katter skulle ge mig detta, men det gör de. Det är så häftigt att leva med familjen Katt! I morse höll Citrus mig sällskap efter att Lucifer buffat lite (jag var upp och gav dem mat vid fyratiden). Nån var där. Där jag var.

Händer det nåt där ute?

Nä, jag lägger mig ner här och håller koll på vad du gör.

∼ ♦ ∼

Det är fredag idag med allt vad det innebär. Jag hade tre möten på förmiddagen på jobbet och jag har även försökt jobba lite operativt såväl under ett möte som efter mötena. Vidare slänger jag och andra ut diverse krokar. Jag vet inte om det känns bra eller dåligt.

Eftersom det är fredag funderade jag på om jag skulle göra nåt roligt för eller med mig själv, men jag kom inte på nåt annat än att gå och handla, ta en öl och rasa ner i fåtöljen för att läsa min Uppsala-deckare. Igår såg jag sista delen av Svenska fall. I kväll är det inget spännande, så det lutar åt litteraturen. Boken jag läser utspelar sig i Uppsala och det är förstås extra roligt. Men alla biljakter i centrum känns väldigt orealistiska. Igår kunde jag emellertid uppvisa mitt skeva leende åt en benämning på stans sjukhus, det som jag här kallar för Sjukstugan i Backen. Så här kallar Jonas Moström det via en av karaktärerna i boken:

Akadummiska korthuset, minsann! Kunde inte ha kommit på ett bättre namn själv, faktiskt.

Det pågår så mycket dumheter i Uppsala just nu. Det ställs in operationer för att det inte finns material och sjukhuset går med ett ännu större underskott än planerat. (Bara det att ett underskott är planerat och har varit så i 30 år…) I detta sammanhang är kanske ostsabotage/matsvinn och stulna BMW-rattar baggisar, men dumheter är det baske mig alltihop.

∼ ♦ ∼

Nåt som inte är nån dumhet är Domkyrkan. Jag kanske firar pappas födelsedag där i morgon.

Domkyrkan i morse.

 

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.