Helgen den 11 – 13 oktober 2019: Stängd dörr, öppna tårkanaler

 

---

Kära dagbok…

Hösten är här. Slottsbacken i Uppsala är full av löv, noterade jag när jag gick hem från jobbet i fredags. Jag skulle passera stan och göra ett ärende på hemvägen. Annars brukar jag undvika den vägen.

Hemma blev jag bjuden på tacomiddag, Mini låg på fällen och en av novemberkaktusarna i sovrummet (Annas, förstås) bär knopp.

Hösten är här, skvallrar löven i slottsbacken om.

Jag blev bjuden på tacomiddag i fredags.

Mini på fällen.

Novemberkaktus med knoppar.

∼ ♦ ∼

Lördagen startade som vanligt med kaffe på sängen och min bok på gång. Sen blev ingenting som vanligt. Jag var med och stängde en dörr. Det sägs att när en stänger en dörr öppnas en annan. Det låter hoppfullt om än inte helt logiskt.

Jag gick och gick och gick igår. Köpte bullar hos Trillers nyöppnade bistro på Klostergatan. Vi var fyra som fikade hemma.

När kvällen kom gick och gick och gick jag igen. Men först fick katterna mat.

Jag såg ett smycke i fönstret hos The English Bookshop som jag ville ha. Sen slog jag mig ner hemma och läste, fick ro till det. Boken är bra!

Till sista delen av Shetland bjöd Anna på ost och vin.

Det är höst utanför köksfönstret också.

Jag hjälpte till att stänga en blå dörr.

Höst i Slottsträdgården.

Bullar från Trillers nyöppnade Bistro.

Ett handgjort halsband jag skulle vilja ha.

∼ ♦ ∼

Min söndag inledde jag inte på sedvanligt vis. I stället gick jag upp och skrev en stund. Lite senare inträffade en knappincident och det var tur att Anna kunde rycka in som tillfällig mamma åt mig en stund. På tisdag behöver jag nämligen vara hel och ren för ett speciellt tillfälle. Jag tog en promenad på förmiddagen för att rekognoscera. Sen gick jag hem och rostade ett par mackor till frukost. Magen är OK så länge jag inte äter. Men det går förstås inte att leva på luft även om jag är ett fetto, så söndagsmiddagen hade jag planerat in i veckan.

Huvudsaken i en knappincident.

På förmiddagspromenad i Uppsala.

Före middagen traskade jag iväg i höstsolen för att tända ljus i Domkyrkan för mina kära. Min mammas dödsdag är en årsdag som denna det tredje året fortfarande gjorde mig ledsen. Jaa, jag satt och grät länge i kyrkbänken och jag satt kvar tills tårarna tog slut och ryggen värkte. Jag är inget offer, jag grät för att jag är ledsen och känner sorg och saknad. Samtidigt som jag i tanken ville tacka mina kära för livet. Så märkligt att jag råkade ta just den lappen… Avslutningsvis tog jag en tur inne i Domkyrkan. På hemvägen köpte jag mig nåt dyrt och lite lyxigt på Rituals, för shoppa är precis vad min mamma skulle ha gjort till tröst.

Solig promenad.

Ljus för mamma och pappa.

Jag satt i kyrkbänken…

…tills tårarna tog slut och ryggen värkte.

Tack mamma och pappa!

Är ni där uppe?

Nåt dyrt och lyxigt till mig själv.

Till seneftermiddagen och söndagsmiddagen träffade jag en god vän. En som inte heller är från Uppsala. Jag är så glad för den här nya vänskapen.

Vi var första gästerna i kväll och blev bjudna på en finfin förrätt.

Ravioli.

Bussbiljettbeställning.

Ett stort och varmt TACK till alla som hjälpte mig igenom gårdagen! Utan alla fina vänner, som stöttade mig på olika sätt, hade jag inte klarat av att hantera den så som jag gjorde. Ni är GULD!

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.