Ett inlägg om min mamma.
Mamma, du bar mig…
Mamma, du bar mig. Av och till bar du mig genom mina första 18 år. Sen bars du av pappa. Dina sista tio år bar vi varandra. Jag gjorde dig så besviken, men du fanns alltid där. Jag kunde alltid lita på dig. Till sist lyckades jag och ingen var stoltare än du. Nu behöver jag gå vidare, på flera plan. Jag hade också behövt fråga dig om råd. I stället får jag lita på min intuition.
Mamma, tre år har passerat idag sen du gick bort. Vännen FEM har lovat att sätta en blomma hos dig idag och klappa stenen. Sånt gör en riktig vän. Det är gott att ha såna vänner. Det är också gott och en tröst att tänka att du är hos pappa och hos våra andra nära och kära. Det är bara jag kvar här. Men vet du mamma… jag kommer snart till er jag också. Livet är en vindpust, livet är… kort.
Älskad, saknad, men aldrig glömd är du, min mamma.
Livet är kort.
Om Tofflan
En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i
Familj,
Personligt,
Vänner och har märkts med etiketterna
bära,
döden,
en vindpust,
fråga om råd,
gå vidare,
gott,
intuition,
livet,
lyckas,
mamma,
pappa,
stolt,
tröst,
vännen FEM,
våra nära och kära. Bokmärk
permalänken.
Gå till Toffelprofilen
Kram, kram lilla vän💕
GillaGilla
Kram kram tillbaka till dig, min vän! ❤
GillaGilla
❤
GillaGilla
Tack! ❤️
GillaGilla