Ett citerande inlägg.
Jag läser en så sorglig bok just nu. Inte för att jag ännu vet grunden till sorgen i boken, mer än att det är ett avsked – eller flera. Jag dras in i stämningen. Tyvärr, kanske, för jag skulle väl behöva läsa nåt riktigt tramsigt eller stärkande, beroende lite på hur en ser det. Men när Linda Olssons huvudperson Helga i Hamilton Beach skriver om ensamhet pressas i alla fall mitt hjärta ihop.
”[…] Och jag känner mig för första gången på länge så oerhört ensam. Ensam på samma sätt som jag gjorde i Paris. Det är något konstigt med den här resan. Den får mig att inse hur ensam jag faktiskt är. [… ]
Livet är kort.
Om Tofflan
En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i
Böcker,
Personligt och har märkts med etiketterna
avsked,
dagens citat,
ensam,
ensamhet,
grund,
Hamilton Beach,
helga,
hjärtat pressas ihop,
huvudperson,
läsa,
Linda Olsson,
litteratur,
Paris,
resa,
skriva,
sorglig,
stämning,
stärkande,
tramsigt. Bokmärk
permalänken.
Gå till Toffelprofilen
