Ett inlägg om en bok.
Jag hade ett längre tag varit sugen på Tina Frennstedts bok Försvunnen, den första delen i en planerad serie med titeln Cold case. Förra fredagen köpte jag boken och dan därpå hade författaren, som i vanliga fall är kriminalreporter, fått Crimetime Award 2019 som Årets deckardebut.
Böckerna i Cold case-serien är inspirerade av verkliga fall. Den här boken har hämtat en del från Helena-fallet i Mariestad. I boken är det emellertid den 19-åriga Annika Johansson från Simrishamn som försvinner en sommarnatt. Fallet blir aldrig uppklarat. Sexton år senare härjar en dansk serievåldtäktsman i Malmö. Det finns vissa spår som länkar samman fallen. Tess Hjalmarsson är chef för Skånes cold case-grupp. Hon och gruppen tar sig an fallet. Men poliser i kriminalromaner och deckare har som bekant ofta ett struligt privatliv. Tess Hjalmarsson är inget undantag, men för ovanlighetens skull är hon lesbisk. Tess har förlorat sitt livs kärlek (?) och lever nu med en kvinna som är mycket kontrollerande. Gissa hur det går?!
Det här är en spännande och fartfylld deckare som jag har svårt att lägga ifrån mig. Jag gillar att huvudpersonen är lesbisk, det ger extra plus, för annars hade det varit lite alltför mycket enligt standardmall. Personerna i boken tecknas levande och realistiskt, främst kvinnorna. Miljöskildringarna, däremot, är nästan obefintliga. Jag blir förvånad, men jag gillar det faktiskt. När slutet närmar sig och mördaren ska avslöjas finns det till sist bara en tänkbar kandidat kvar, listar jag ut. Men det är OK, det är ändå så pass sent i boken.
Försvunnen är en stark debut och väl värd det pris den fick. Givetvis väntar jag på uppföljaren.
Toffelomdömet blir det högsta. Och jag strösslar inte med högsta omdöme för debuter, bara så du vet.
Livet är kort.