Tisdag kväll den 17 september och onsdagen den 18 september 2019: Tysta leken och andra roliga saker


 



Kära dagbok…

Murgröna i Djungelrumsfönstret

Sambon har gjort fint i Djungelrumsfönstret.

Det är bara att inse att jag inte direkt gillar Tysta lekenMen jag kan vara rätt bra på den om jag vill. Jag vill däremot inte så ofta. Min mamma var en pratare, min mormor likaså. Att jag bodde ensam i 15 år innan jag blev sambo minskade inte precis pratlustan. Nu är inte alla lika pratglada som jag, men jag pratar ändå, fast mest med dem som trots allt verkar uppskatta mitt prat. Ja det finns såna. Det kan vara krukväxterna och katterna eller en och annan god vän. På tal om krukväxt, se så fin murgrönan från balkongen blev i sambons nya uppsättning i Djungelrummet!

När jag kom hem igår, lite senare än vanligt eftersom jag bland annat behövde införskaffa rekvisita till en övning på jobbet idag, gällde Tysta leken. Krukväxterna sa inte så mycket, gymnasisten stängde sin dörr efter att jag hade varit där och talat om att jag hade kommit hem och katterna ville gärna vara i min närhet, men inte prata. Lucifer snodde min skrivbordsstol, Mini vände mig ryggen och Citrus låg på fällen i vardagsrumssoffan och undrade varför jag försökte konversera henne. Jag gav upp och ägnade mig också åt Tysta leken i form av antiktidningen och en Sportlunch som jag tyckte att jag hade gjort mig förtjänt av allt medan såväl tvättmaskinen som diskmaskinen arbetade.


I morse var det däremot livat när Cirkus Mini höll show. 
På en av bänkarna i köket hittade hon en bok som hon inte kände igen. Hon pratade och stod i och hoppade och gnussade kinderna mot allt på bänken och mig. För jag tog förstås chansen – här var ju nån som ville prata lite.

∼ ♦ ∼

På jobbet fick jag en hastig glimt av personen som ska vara min chef i knappt två veckor till. Jag hejade bara, pratade inte, eftersom chefen viskpratade med en annan chef. Men sen kom Lizbeth* och jag släppte in henne eftersom jag just när hon kom råkade passera dörren. Äntligen fick jag prata! Fast i ärlighetens namn lyssnade jag mest. Det är lite tufft för Lizbeth just nu på flera sätt. Det senaste är ett husdjur som inte alls mår bra.

Efter diverse jobb – möte och skrivande – blev det så dags för veckans roligaste: jag skulle presentera mitt arbete med kommunikationsövningarna i teamen förra våren för två institutionskommunikatörer. Två timmars show och pratande… Kan du fatta? Det blir nog Tysta leken även för mig i kväll.

Kakburk och pennor

Verktyg vid veckans roligaste.

∼ ♦ ∼

Nån som definitivt är tyst utom när hon ringer är förstås Dômen. Hon stod där som vanligt i morse och sträckte sig upp i himlen.

Domkyrkotornen och kran bakom hus

Hon sträckte sig mot himlen och var rätt tyst i morse, Dômen.

∼ ♦ ∼

*Lizbeth, en kollega i huset och som egentligen heter nånting heeelt annat.


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tisdag kväll den 17 september och onsdagen den 18 september 2019: Tysta leken och andra roliga saker

  1. Mösstanten skriver:

    När jag bodde ensam pratade jag med mig själv hela tiden. På morgonen när jag kom upp brukade jag säga hej till mig själv i spegeln.

    Gilla

  2. Jag kan vara pratglad ibland, men inte alltid 🙂 Kan nog prata lite högt för mig själv också har jag märkt, och det är väl ok. Lite tokigt nog så kan jag sjunga för mig själv också, gäller bara att inte glömma om fönstret står öppet där vi har en utesittgrupp för vårat hus 🙂

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jo samma här – ibland pratar jag mycket, ibland blir jag tyst. Men mest är jag en pratare. Tycker att det är viktigt att prata och kommunicera IRL, inte bara via mobiler, social medier, mejl etc.
      Ha ha ha, härligt att höra dig sjunga! 😛 Jag sjunger mest i bilen, när jag är ensam.

      Gilla

  3. Underhållande läsning, som alltid på din blogg. Och yes, det har blivit kallt. jag skrapade bilrutorna igår och idag var det inte mycket bättre. Hoppas du får en fin avslutning på veckan:)

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.