Ole dole

Ett inlägg om en ny författarbekantskaps första bok i en serie.

---

Ibland lönar det sig att gå på secondhandaffärer och botanisera bland böcker. Sambon fyndade för ett tag sen M.J. Arlidges första bok i serien om Helen Grace , Ole dole. Efter att ha hört och sett Anna läsa boken blev jag så nyfiken och bad att få låna den. Det har jag inte ångrat.

Boken börjar med att ett ungt par vaknar upp i en tom bassäng. Det är mörkt och kallt och de får inte mat eller vatten. Det enda som finns i bassängen är en pistol och en mobiltelefon. När mobilen ringer får de veta att pistolen har en kula och den av dem som vill överleva ska skjuta ihjäl den andra. Då får skytten även sin frihet tillbaka… Flera liknande saker sker och Helen Grace är den polis som får i uppdrag att lösa fallen. Helen Grace, som själv tycks bära på många hemligheter.

Det här är inte bara första delen i en serie utan även författarens debutroman. M.J. Arlidge har dessutom jobbat med TV-produktioner, till exempel Eastenders och Tyst vittne. I Helen Grace-serien finns nu sex böcker utgivna på svenska. Och jag fattar inte att jag har lyckats missa den här serien!

Kapitlen är ganska korta, vilket gör att det känns som om handlingen springer framåt. Det är inte bara ett bra litterärt grepp i deckare, det är också väldigt praktiskt eftersom en ofta hinner läsa lite då och då och även korta stunder.

Ole dole är en bok som jag ogärna lägger ifrån mig. Jag slukar den och vill läsa närhelst tillfälle ges. Det är en riktigt ruggig bok om en seriemördare som inte tycks ha några som helst känslor. Inte heller ser en som läsare några mönster och motiv eller kopplingar mellan offren. Först. Sen kommer det. Och det blir boken inte sämre av. Nu ska vi jaga de övriga fem böckerna i serien.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.