Söndagen den 15 september och måndagen den 16 september 2019: Söndagsmiddag och måndagsmingel


 



Kära dagbok…

Solgul tomat

Solgul men inte så god smak.

Det sägs att bollen är rund – och det är den. Runda och dessutom gula är vissa av mina tomater. Några av dem fick jag glufsa till söndagsfrukosten. Vackra att se på, men kanske inte lika ”vacker” smak.

Trött och håglös även på söndagen, den solgula tomaten till trots. Jag satt och skrev en god stund och sambon traskade iväg ensam för att kompletteringshandla. Sen behövde även jag handla och tog en nypa luft. Vädret var märkligt, ömsom sol, ömsom regn och väldigt blåsigt.

Sambon ägnade en stor del av eftermiddagen åt att laga söndagsmiddag. Det blev en sån där härlig söndagsmiddag som påminde om dem jag var med i som barn tillsammans med föräldrarna och min morfar. Morfar var änkling i 20 år och nästan varje söndag som mamma var hemma och inte på sjukhus kom han hem till oss och åt middag. Igår var det ingen morfar med, men väl grabbarna. Jag fick en go känsla i magen blandad med sorg och saknad. Inget är som det en gång var. Men det kan bli nya konstellationer. Och så länge jag får vara med på ett hörn trots att jag är den jag är får jag vara tacksam. Maten var för övrigt übergod och jag åt alldeles för mycket.

Det var en trevlig eftermiddag och kväll och så roligt med fina pratstunder med Biografmaskinisten. Fast somliga blev ju helt slut efteråt…

∼ ♦ ∼

Röd pil och mina fötter

Förhoppningsvis går det framåt och uppåt, men det vet jag ju inte i förväg.

Den här måndagen startade i sedvanlig stil hemma. Kattkrafs på sovrumsdörren vid 5-tiden på morgonen gjorde att jag klev upp och i sömnen, nästan, serverade påsmat till familjen Katt. En timme senare var det definitivt min tur att kliva upp igen och avsluta den sönderhackade sömnen för att göra mig redo för en ny arbetsdag och en ny vecka. Den här måndagen på arbetet inleddes med ett personalmöte med efterföljande mingel (kaffe och bulle och prat) med de nya tillträdande enhetscheferna. En del i personalen var väldigt frispråkiga, men majoriteten satt förstås tyst på själva mötet. Efteråt tog jag chansen att prata med den som kanske blir min chef. Jag ställde en del frågor av generell art och fick svar som jag blev ganska nöjd med. Men eftersom jag inte vet var jag hamnar känner jag mig mest fundersam. Till viss del känner jag oro, till viss del förväntan för nu ska nya steg tas på mitt arbete. Förhoppningsvis framåt och uppåt. På torsdag ska placeringarna av personal vara klara, sen ska de MBL-förhandlas en vecka senare. Vi medarbetare får nån sorts besked av våra nuvarande chefer förhoppningsvis också nu på torsdag. På torsdag kväll ska sambon och jag på vinprovning. Åter igen är jag osäker på om det är gravöl eller champagnebubblor som gäller. Jag försöker hålla mig så neutral jag bara kan, men det är svårt. Precis som de flesta andra har jag åsikter och tankar. För det här är större än vad jag och ”alla andra” har trott.

Under de här premisserna är det svårt att orka göra sitt bästa på jobbet, men jag försöker. Jag jobbar på med mitt nyhetsbrev, jag går på de möten jag ska och jag ser till att boka in stimulerande arbetsmöten också. Den här veckan blir det två stycken av den senare arten där jag bland annat ska prata om kommunikationsövningarna jag hade med alla teamen på avdelningen förra året.

∼ ♦ ∼

Jag vet i alla fall att hon står kvar, Dômen. Trygghetspunkt i tillvaron. Och jag fick ett synnerligen intressant telefonsamtal på seneftermiddagen, ett samtal som gjorde mig mycket förväntansfull och spänd.

Domkyrkan måndag morgon 16 sep 2019

Trygghetspunkt.

∼ ♦ ∼

I kväll fick vi våra beställda varor hemkörda av ICA Maxi StenhagenDet tackar ryggarna för (även om vi förstås får betala). Jag hann knappt hem från jobbet så plingade det på dörren. En kattkräka fick torkas i en hast och därefter blev det ett fascinerande besök i soprummet. Sambon jobbar och nu när varorna är inplockade och jag har fått ett par mackor i mig ska jag läääsa. Boken är så spännande just nu! Igår kväll nätshoppade jag litteratur, men en del ska bli en överraskning så inget avslöjas här ännu.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.