Tisdag kväll den 10 september och onsdagen den 11 september 2019: Med sötma och trygghetsmaskiner håller hon sig flytande


 



Kära dagbok…

Vattnig varm choklad på jobbet

Med varm choklad håller jag mig flytande på jobbet.

Jag kan inte dricka kaffet på jobbet. Magen vänder sig ut och in. Det är tur att det finns varm choklad i automaten. Teblask klarar jag mig utan. Men att dricka choklad i stället för kaffe… Nja, det ger inte riktigt den kicken jag vill ha. Därför är kaffe nästan det första jag vill ha när jag kommer hem. (Ja förutom en puss av min kära, dårå, men det är ju inte alltid hon är hemma.) Igår var älsklingen hemma när jag anlände och hon hade dessutom inhandlat nåt sött och gott i form av en mumsig bulle att tugga på till kvällskaffet. De här senaste dagarna har jag känt mig dränerad på grund av jobbet. Nej, det är ingen bra känsla alls och det är svårare och svårare att sitta stilla i båten. Men jag gör det jag blir tillsagd att göra – och sen dricker jag varm choklad som säkert innehåller sötningsmedel och bullar med massor av socker och smet. (Utöver det finns vin att tillgå, men det tar jag inte till varje kväll.) Så håller jag mig flytande just nu.

Bulle

Med sockrig bulle håller jag mig flytande hemma.


Vi kollade förstås på andra delen av Kapten Klänning igår kväll på TV4.
Det är en riktigt vidrig bild av en man som visas upp. Tänk att han gjorde så mycket ont och gjorde så många unga, sårbara människor illa samtidigt som han hade den position som polischef och rektor som han hade. För att inte tala om det jämställdhetsarbete han bedrev. Det övergår mitt förstånd det han har gjort, hur han har kunnat göra det. Hur sjuk är man inte då? Och hur kunde det bli så? Allt det onda han gjorde gav honom till sist ett sexårigt fängelsestraff. Han var ute igen efter fyra år. Är det rimligt? Nej, det anser jag att det inte är.

∼ ♦ ∼

Det är en orolig tid just nu, det ska jag inte förneka. Jag försöker att omge mig med folk och fä som utstrålar trygghet. Min goa vän och kollega Lizbeth* tillhör folket och henne lunchade jag med idag, tack och lov. Våra katter får väl anses vara fän, men oavsett detta är de fantastiska trygghetsmaskiner, om än lite jobbiga. Nästan det första jag fick göra igår när jag kom hem var minsann inte att dricka kaffe och äta bulle utan ta hand om två högar kattkräk. Ja, fan, mina sambor satt och åt middag, inte lät jag nån av dem ta hand om det. Men Anna får fara upp tidigt om morgnarna när framför allt Lucifer skriker efter mat – och jag bara sover. Sen när vi är vakna, då sover den unge mannen. Jag har visst aldrig haft småbarn, nej…

∼ ♦ ∼

Domkyrkan onsdag morgon 11 september

Dômen i morse fotad av mig från marken.

På jobbet förväntas en inte bara hålla sig flytande och sitta stilla i båten. En ska prestera också. Idag blev det ett rätt långt möte där mycket sades men mindre blev gjort. Jag vill göra nu. Jag får i uppdrag att göra från ett håll och i uppdrag att hålla mig ifrån att göra från ett annat. Det är inte alltid lätt att veta vilket ben en ska stå på.

Men en som fortfarande står där hon står är Dômen. Det sägs att korsen som ska plockas ner från tornspirorna och renoveras väger fyra ton. En av tornspirorna är nu täckt med byggställningar. Det är spännande att följa arbetet. Korsen sitter mer än 100 meter över marken. Hisnande…

∼ ♦ ∼

*Lizbeth är en före detta kollega från en annan arbetsplats och en nuvarande kollega på förvaltningen, tillika en mycket god vän. Men hon heter defintivt inte Lizbeth utan nåt heeelt annat.


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tisdag kväll den 10 september och onsdagen den 11 september 2019: Med sötma och trygghetsmaskiner håller hon sig flytande

  1. Tråkigt att du inte kan dricka kaffet på jobbet… det är bästa stunden på arbetsdan för mig, när man kommer hit och får dagens första mugg med kaffe, och frukostmackan som är med hemifrån, och ögna igenom morrontidningen. Jobbar bättre sen efter den starten 🙂

    Inte roligt att det är ”oroligt” på jobbet… hoppas det snart blir stabilt, vad det än handlar om.

    Kaptenen – vilken sjuk och vidrig människa, och inte får dom straff efter vad dom gjort, långt därifrån 😦

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      På förra stället vi satt hade vi ett litet pentry med tillgång till vattenkokare. Jag hade en liten pressobryggare på kontoret och gjorde go-kaffe till lunch. Nu är läget ett annat.

      Omorganisationer skapar såväl utvecklingslusta som oro.

      Ja, den mannen… Han har ju jobbat här i stan. Bland annat såg han till att regnbågsflaggan hissades bland andra flaggor i polishuset. Sen var han så vidrig privat… 😦

      Gilla

  2. Mösstanten skriver:

    Men åh så jobbigt när det är rörigt på arbetsplatsen. Att få skilda direktiv och så navigera sig fram, det kan inte vara lätt. Visst, ibland behövs omorganisering och nya tag men har det inte varit för mycket sådant i det svenska arbetslivet? Och omorganiseringar som vissa ledande personer tycker ser jättebra ut på papperet – men som inte funkar i praktiken. Nu hoppas jag ändå att din jobbsituation blir bättre och att omorganisationen leder till något bra.
    Om kaffe: Min man har lärt mig att ju hårdare rostat kaffet är desto snällare är det för magen. Jag trodde att det var tvärtom.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Omorganisationer skapar såväl utvecklingslusta som oro, det får en leva med när en jobbar i offentlig verksamhet. En organisation kan inte vara statisk utan måste vara levande och följa med utvecklingen i omvärlden.

      Nä det där med kaffet kände jag till. Tyvärr kan jag inte påverka det på jobbet. Men varm choklad funkar hyfsat.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.