Lite bubbel och rött: P. Lex Prosecco Brut och Antiche Terre Venete Valpolicella 2018

Ett inlägg om två viner, ett med bubbel och ett rött.

---

 

Lagom bubbligt, torrt och gott.

På fredagskvällen var det läge för såväl firning som gravöl. Det var också dags att inviga de nyinköpta champagneglasen. Vi införskaffade 800 gram norska färska räkor, chiliaioli och en flaska P. Lex Prosecco Brut för att fira glas och annat.

Vi kylde proseccon i frysen. Bubbelvin ska vara riktigt kallt, tycker jag. Det blev bara räkor som vi skalade själva och aioli, som vi doppade räkorna i, till vinet. Och det var helt rätt!

Systembolaget rekommenderar att det serveras som sällskapsdryck eller till lättare rätter av fisk eller skaldjur. Vi följde alltså rekommendationen.

Alkoholhalten ligger på elva procent och sockerhalten på nio gram per liter. En flaska kostar 109 kronor.

Det här vinet är gjort enligt autoclavemetoden. Det innebär att alkoholjäsningen, som ger kolsyran, sker i en trycktank. Sen får vinet vila i tanken till dess det är dags för filtrering, justering av sötningsgraden och buteljering. Buteljeringen görs under lågt tryck vid låg temperatur.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Torr, fruktig smak med inslag av persika, gråpäron och citrus. […] Ungdomlig, fruktig doft med inslag av persika, päron och citrus.

Till räkor vill i alla fall jag och sambon inte ha ett alltför bubbligt vin. Det här vinet var alldeles lagom bubbligt. Det var torrt och päron och citrus var tydliga i såväl smak som doft. Vinet tilltalade mig mycket och det passade förträffligt till de stora räkorna.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Vinet lät ostarnas smak komma fram.

Till gravölet och unge Morse, ett ovanligt mordrikt avsnitt, skar vi upp goda ostar som vi också hade handlat hos Korgtassens, i affärens alldeles nya delidisk. Vi var inte ensamma att handla där och det var roligt att se hur snabbt ruljansen var igång efter den ursnabba och smidiga renoveringen.

Ostarna vi köpte var Kaltbach, Kaxige Kal och Langres. Hemma hade vi också Brie. På Systembolaget köpte vi en flaska Antiche Terre Venete Valpolicella 2018. Bolaget rekommenderar vinet till rätter av ljust kött, buffémat och fläsk.

Alkoholhalten ligger på 12,5 procent, sockerhalten på 4 gram per liter och priset är 99 spänn.

Vinet är gjort på druvorna corvina och rondinella. Corvinadruvan används också som bekant till Amaroneviner. Den har en frisk syra och kan smaka allt från mjukt och bärigt till kryddigt och mustigt. Rondinelladruvan är vanlig i Valpolicella och Bardolino och den blandas ofta med andra druvor, främst corvina, för att öka vinets fyllighet.

Så här här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Bärig smak med inslag av körsbär, lakrits, hallon och färska örter. […] Fruktig doft med inslag av mörka körsbär, hallon, lakrits och färska örter.

Vinet var inte särskilt tungt, men ganska bärigt i smaken. Det kompletterade ostarna mycket bra, det lät liksom ostarnas smak komma fram. Någonting saknade jag i vinet, men jag kan inte komma på vad.

Toffelomdömet blir ändå högt. Det här är en god och prisvärd italienare.

 

---

Livet är kort.