Kära dagbok…
Orden i dagens rubrik kan läsas/sägas på flera sätt. Jag kan meddela att tonen inte är helt positiv för min del. Sambon hade ledig dag igår och det innebar som vanligt både roligheter och måsten. Värmen tar på och nån vila och återhämtning hann hon inte med fullt ut. Tur att hon är ledig ytterligare tre dar den här veckan. I vanliga fall är hon ledig en dag per vecka och det räcker inte. Jag fattar inte hur de gör scheman på hennes jobb, men jag skulle inte ens ge mig på att försöka. Det verkar skitsvårt och dessutom blir personalen säkert mer eller mindre missnöjd, aldrig helt nöjd. En dag för vila, återhämtning och stimulans tycker jag, utifrån sett, är för lite.
Jag själv hade haft en hektisk dag på mitt jobb. Med hektisk menar jag flera saker, inte bara mycket att göra. Så när jag kom hem stångades vi lite innan vi satte oss i bilen för att åka på shoppingtur. Nej, det är inte alls det en har lust med när det är skitvarmt ute och en är trött. Men gymnasisten har växt och behövde gympakläder till torsdag och våra katter behövde mat. Bara att bita ihop. När vi sen kom hem vid 20-tiden kunde vi äntligen fira tolvårsdagen av vår första dejt lite grann (mer firande vid annat tillfälle) med först kaffe och nåt sött, därefter goda ostar, kex, fröknäcke, päron och ett svindyrt vin ur Annas ”lådda”. (Mer om vinet kommer vid ett annat tillfälle, när jag har druckit lite mer av det!)
∼ ♦ ∼
Omöjligt att nå toppen?
Ytterligare en hektisk dag på jobbet idag. Jag hade fyra möten och däremellan jobb som behövde göras. Ett av mötena gjorde mig mycket konfunderad, ett annat gjorde mig glad. I morgon har jag bara två möten, men ett av dem är ett stormöte om vår nya organisation, det andra ett lönesamtal. Viktiga ting! Ibland undrar jag hur tiden räcker till. Våra chefer har ännu fler möten, de sitter i olika möten nästan hela dagar. När hinner de jobba – på kvällar och helger? Som ”vanlig” medarbetare försöker jag att stänga av jobbet efter klockan 17. Ja jag har egentligen bara arbetstid till 16.30. Men klockan 17 vardagar. Helger stänger jag av helt. På längre semestrar försöker jag beta av mejl som inkommer. Jag ställer alltid autosvar till den som mejlar, men jag vill också prioritera och sortera bland mejl – som ofta betyder arbetsuppgifter – så att jag inte drunknar. Ibland kan det kännas onåbart att komma i balans och få tiden att räcka till. Omöjligt att nå toppen, kunna sitta där uppe och ha stenkoll på rubbet. Nej, jag menar inte som chef, utan som medarbetare. Med detta låter jag Domkyrkotornen och dess kran stå för symboliken. Jag fotade dem i morse när jag passerade och skrattade sen när jag kom till jobbet och såg på lokalblaskans förstasida – en bild på Domkyrkotornen och kranen. (En rätt dålig bild, tagen i motljus. Jag är nöjdare med mina faktiskt.) Tänk att jobba där uppe i toppen…
Tänk att jobba där uppe…
∼ ♦ ∼
I kväll måste jag läsa vidare i min bok på gång som jag har fått för recension. Jag vill gärna ha det färdigt före helgen, så att jag kan ägna all ledig tid åt sambon och åt oss. Jag skulle behöva kunna säga
”Vilka dagar!!!
med positiva utropstecken efter den kommande helgen. Som en viss bonus har jag beställt biobiljetter (en premie för att jag är med i en undersökning) till oss. Vi borde för 17 gå oftare på bio när vi bor så här centralt.
Sambon har lämnat kycklingspett och vitlöksbröd åt mig till kvällsmat. Det tror jag att jag verkligen behöver. Vilken dag…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
En dag ledigt i veckan, det låter lite…
Jag ”h-tar” verkligen möten, tack och lov har vår nya chef insett, begränsa dessa. Vi har ett möte varje måndag morgon för att stämma av vad veckan kommer bjuda på, det tar en halvtimme, det tycker jag är lagom. Det är en konst att få mötena effektiva…
Ibland dyker andra möten upp såklart, men i det stora hela är det helt OK.
GillaGilla
Ja jag upplever att det är tufft för henne, att hon inte riktigt hinner återhämta sig.
Jag undviker möten som inte är nödvändiga, men eftersom vi står inför en stor omorganisation är det viktigt att delta i många och ofta långa möten. Det är inte bara viktigt, det är obligatoriskt. Varje morgon 8.30 har vi ett femminutersmöte i Operation Center. Utöver det har vi avstämningsmöte 30 minuter en gång i veckan med cheferna. Den typen av möten räcker bra för mig. Utöver dessa möten kommer sen rena arbetsmöten, projektmöten, redaktionsråd etc. Tja… det blir gärna lite många möten ibland…
GillaGilla