Kära dagbok…
Inneskorna på jobbet fick följa med hem igår kväll.
Sommaren är sannerligen tillbaka. Huruvida det är fel eller rätt låter jag vara osagt, men jag vet ju att medeltemperaturen rent generellt har höjts med 1,5 grader. På hur lång tid minns jag inte. Nä, minnet är det dåligt med, så dåligt ibland att jag undrar om det är nåt fel. Då är det bra att ha bloggens dagboksanteckningar att gå tillbaka till. För de här dagboksinläggen skriver jag mest för min egen del, inte för andra, om nån nu trodde det. Men åter till minnet… Jag glömmer fort och lätt. Härom morgonen tog det mig tio minuter att komma på vad en gammal klasskompis hette i förnamn. Ja, h*n har bytt förnamn och det nuvarande kommer jag ihåg. Det var värre med det h*n hette tidigare. Somliga kan ju tycka att det är värdelöst vetande, men om en ska förklara för en annan gemensam gammal klasskompis vem som avses kan det finnas en poäng i att nämna det ursprungliga namnet. Tio minuter… ja så blir det när en blir äldre. Ådrorna kalkas igen. Fast priset tog jag nog igår när jag promenerade hem i inneskorna jag har på jobbet… Till mitt försvar ska sägas att det är gympadojor och ett par favoritskor. De har till och med trampat the Streets of London and Brighton. Men nu är sulan så sliten att de inte står emot väta. Därav degraderingen – eller promoveringen! – till inneskor på jobbet. Och det var ju bra att det inte regnade igår utan var sommarvärme.
Nästa fel igår kväll stod emellertid inte jag för. Vi satt i vardagsrummet på kvällen och flämtade framför fläkten. Kikade på TV, intressanta programmet Det sitter i väggarna och spännande brittiska polisserien Line of duty. När jag sen skulle bädda upp i sovrummet kikade jag ut på parkeringen mellan persiennlamellerna och fick se… en båt. Eh ja. Det stod en båt på bilparkeringen – bildbevis nedan!
Jepp! Det stod en båt på bilparkeringen igår kväll.
∼ ♦ ∼
Tisdag har det varit hela dan. Det innebär bland annat avstämningsmöte på jobbet. Idag gick det undan och det var bra, för då kunde jag jobba med nyhetsbrevet som cheferna vill få ut på fredag. Fast en del tycks tro att det gör sig självt. När det gäller vissa ämnen kan jag själv skriva förslag på texter som nån expert kan granska. Men ibland får jag bara en allmän rubrik och inget mer, till exempel i personalärenden. Och såna ska en inte chansa med. Ett sånt ärende har jag känt till länge, men hållit tyst om. Nu kan jag bjucka på att avslöja att herr Fredag och jag har börjat prata engelska igen. Det känns mest bekvämt för oss båda. Vi behöver snarast träffas utanför arbetet och inmundiga öl.
Jag har bokat in oss på vinprovning om några veckor.
Nåt jag och sambon ska göra om några veckor är att gå på vinprovning igen. Vi var ju på en sån i maj och hade jättetrevligt. Nu har Vinklubben Tre Kronor tre provningar i Uppsala i höst och jag har bokat oss på den första. Det kostar nästan 900 spänn för oss båda, men det är det värt om det var lika kul som sist. Förhoppningsvis blir det emellertid lite färre viner som sak provas den här gången. Vid provningen i maj testade vi hela 13 viner och en konjak – och det var inte mycket vi hällde ut… Tur att vinprovningen äger rum fem, tio minuters promenad från vårt hem. Vi var ganska fnissiga när vi gick hem sist och fötterna gick inte helt rakt.
∼ ♦ ∼
I kväll bär det av på shoppingtur, men vi ska inte handla till oss utan till gymnasisten och familjen Katt. Jag behöver tanka också om vi dessutom ska kunna göra några utflykter i helgen. Vi funderar på att ta en tur till Ulva på lördag där det är höstmarknad.
För att palla med shoppingen har jag förstås grundat med en god och rejäl lunch som gör att det räcker med nåt lätt att äta för min del i kväll. Lunchen är mitt huvudmål på vardagar. Inte lika färggrann som igår, men minst lika god.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
