Ett inlägg om en bok.
Jag betar av Doggerlandserien fort som attan. I förra veckan slukade jag första delen och nu har jag slukat del två, Stormvarning. Maria Adolfsson måste nu skynda sig att skriva den tredje delen om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby innan jag får svår abstinens.
Det är juletid. Karen är sjukskriven men blir inte direkt olycklig när hon kallas in för att jobba. Det är manfall bland polisen på grund av influensa. På Doggerlands nordligaste ö Noorö hittas en man som har blivit mördad. Karen får resa dit. Sen sker ytterligare ett mord. Vissa kopplingar till både ett lokalt företag och gängverksamhet finns. Det är inte helt lätt för Karen som inser att de egna släktingarna är inblandade. På hemmafronten är det en märklig konstellation Karen plötsligt finner sig leva i. Samtidigt tycks hon inse att det inte är så dumt. När en vän råkar riktigt illa ut är det gott att omge sig med goda människor.
Åter igen har Maria Adolfsson skrivit en riktigt spännande deckare. Varken handling eller karaktärer är förskönade, vilket ger boken en stark realism – trots att Doggerland ju är påhittat. Många kapitel slutar med cliffhangers och det är extremt svårt att lägga boken ifrån sig. Slutet är fruktansvärt jäkla spännande! Men boken är inte bara spännande, den tar också upp våld inom familjen. Jag läser och blir skitförbannad.
Toffelomdömet blir det högsta, ingen tvekan.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag kanske borde testa den här serien? Jag vet inte varför jag tvekat så här länge, alla verkar ju tycka den är jättebra!
GillaGilla
Det var en ren tillfällighet att vi köpte böckerna. Vi hade faktiskt INTE hört talas om dem, konstigt nog, om ”alla” tycker de är bra. 😁
GillaGilla