Ett inlägg om ett rött, italienskt.
Inte så dyrt, inte så tungt, men gav en lätt huvudvärk.
Fredagsmys… Ja, det kan innebära mycket. För mig är myset inte alltid förknippat med att äta nåt. Men om myset omfattar ätande gör jag det gärna i sällskap av nån jag tycker om och nåt gott att dricka till. När sambon hade trampat hem på cykeln efter jobbet igår kväll dukade jag fram tre smakrika ostar av olika sort. Eller… ostarna hade fått ligga framme under cirka en timme. Jag hade också tidigare på kvällen inhandlat en flaska Castelgufo Chianti Riserva Organic 2016 som jag lät lufta i cirka en timme.
Det här är inget dyrt vin. En flaska kostar 99 kronor. Jag ville ha ett lätt vin och chiantiviner är oftast inte särskilt tunga.
Dessutom var jag ute efter ett vin med låg sockerhalt för att det skulle passa min kära. Sockerhalten på det här vinet ligger under tre gram litern. Alkoholhalten når upp till 13 procent.
Vinet är gjort på druvan sangiovese, en druva som framför allt odlas i Toscana i Italien. Det är en ganska klassisk druva. Viner gjorda på sangiiovese blir ofta fruktiga, men lite strama. Systembolaget rekommenderar att vinet serveras till rätter av lamm- eller nötkött, men jag tycker nog att pasta rätter funkar till vinet.
Så här kan en läsa om vinets smak och doft på Systembolagets webbplats:
”Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, jordgubbar, nougat och rosmarin. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, jordgubbar, nypon, kakao och rosmarin.
Det här vinet är i suraste laget för mig, så det balanseras upp av de smakrika, ganska salta ostarna. Jag gissar att det är jordgubben i smaken som gör det surt. Särskilt kryddigt tyckte jag inte att vinet var och nån smak eller doft av nougat och kakao kände jag inte. Rosmarinsmaken var däremot tydlig och bidrog säkert till surheten.
Jorå, det här vinet är rätt OK, om än kanske lite för lätt för mig. Men trots två glas av detta inte så tunga vaknade jag med en lätt huvudvärk i morse…
Toffelomdömet blir medel. Jag är inte så imponerad, men vinet smakade inte illa.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 