Kära dagbok…
Jag och mamma 2015 på mammas 80-årsdag.
Det är lilla mammas födelsedag. Hon skulle ha fyllt 84 år idag och kunde gott och väl ha levt. Om inte… om. Mitt dåliga samvete för att jag inte orkade masa mig iväg 2 x 30 mil över en helg för att fira hennes sista födelsedag finns fortfarande kvar. För ingen firade mamma den födelsedagen. Ingen kom och drack kaffe och åt den där andra bakelsen som U hade köpt åt henne. Och jag tänkte att vi ses ju till jul hos mig i Uppsala. Men mamma levde inte då.
Skuldkänslorna kring detta har jag kvar resten av mitt liv. Det finns säkert människor som tycker att det är löjligt, precis som det finns folk som tycker att jag inte var nån god dotter. Nej, jag är ingen god människa, helt enkelt. Jag är faktiskt rätt avskydd och hatad på vissa håll. Det finns stunder när jag önskar att jag kunde förklara så att människor förstår. Men efter att ha försökt upprepade gånger är jag själv så sårad djupt in i själen att jag inte orkar. Och dem jag verkligen skulle vilja förklara mig för finns inte i livet. Så ska jag nån gång ge nån ett oombett råd blir det att vara vaksam på att livet är kort. En dag är det försent för ursäkter och att lyssna och verkligen höra vad andra säger. Det gäller att prioritera rätt människor i tillvaron. Vissa misstag kan bli oerhört dyrbara och skapa sår som aldrig läks.
Lilla mamma, jag saknar dig fortfarande och tänker på dig varje dag. Sorgen är inte lika tung, men vid årsdagar stiger den till ytan. Om några dar ska jag åka till din, pappas, mormors och morfars grav och klappa på stenen och lämna några blommor. Så futtigt för allt det ni gav mig. Ni gav mig livet och ovillkorad kärlek – och mer därtill.
Ni som vilar här gav mig livet och ovillkorad kärlek.
∼ ♦ ∼
Onsdagskvällen blev trevlig. Sambon och Biografmaskinisten hade inhandlat mat som den förra lagade till. Själv dukade jag, öppnade en flaska vin och diskade lite. Var och en efter förmåga, liksom. Det blir tyvärr inte så ofta vi ses eftersom vi jobbar olika tider. Nu ska vi försöka ses igen redan mot slutet av nästa vecka, fast då får han inte mammas mat eftersom hon är på semester med sin andre son. Det är lättare för oss annars att ses när vi har semester, men nästa vecka får han hålla tillgodo med bara mig. Det är alltid trevligt med Biografmaskinistens besök och roligt att han verkligen stannar en stund och inte drar genast efter maten. Klockan var närmare 20 när sambon och jag parkerade oss i vardagsrummet. Nån timme senare såg vi fjärde delen av Sju sidor av sanningen. Det är en märklig TV-serie, rätt långsam, men så intressant eftersom den visar sju människors väldigt olika uppfattning av sanningen.
Det är alltid trevligt när Biografmaskinisten besöker oss. Och han uppskattar nog att få mammas mat.
∼ ♦ ∼
Mitt glada lunchsällskap på Café Victoria.
I morse var jag ännu tröttare än igår. Det visade sig att jag var så trött att jag glömde ta min medicin. En bild som Anna skickade mig under förmiddagen gav beviset. Som tur var hade jag en reservburk på jobbet av den ena medicinen. Den var viktigast att ta eftersom jag hade en lunchdejt med en kollega. Då går det inte an att plötsligt börja kaskadspy. De andra två tabletterna fick jag ta när jag kom hem efter klippningen.
Det har åter varit en lugn dag på jobbet. Jag har röjt undan lite och hanterat ett ärende – parallellt med att en semestrande kollega hanterade det. Inte bra, men kollegan hade i vart fall användaren i fokus och kunde ge hjälpen jag inte kunde ge. Det kändes som om vi alla tre hade selektiv läsförmåga, men så länge användaren blev nöjd är allt bra. Vidare har jag försett växeln med avdelningens semesterlista. Kan vara bra att ha när så gott som ingen gjort telefonhänvisning… Dåligt!
Lunchen med kollegan blev emellertid inte bara god, rolig och trevlig – den blev väldigt lärorik också eftersom hon uppenbarligen äger stora kunskaper i botanik. Tack för en härlig lunch med en dito promenad i Botaniska trädgården och runt där omkring, J!
Efter besöket hos frisören skuttade jag hem för att ta min medicin och för att hämta bilen. Jag behövde köpa kattmat (och slänga emballage) och det är för dyrt att köpa i affärerna närmast och för tungt att bära när en har en bråkande rygg. I morse fick jag ont på ett annat ställe i ryggen, så jag fortsätter att ”knarka” Linnex – jag hade inte överlevt utan detta mirakelmedel. Extra roligt för att kollegan jag lunchade med var den som en gång tipsade mig om detta linimentstick.
Så äntligen var dagens alla uppdrag utförda och jag kunde slå mig ner i vår nya balkongsoffa och äta smörgås och dricka kaffe. Anna var ledig idag och fick bli godsmottagare och monterare. Nån större hjälp av katterna Fluff (a k a Lucifer) och Dator-Lisa (a k a Citrus) hade hon inte, så de får ingen GT sen.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Det där med dåligt samvete för saker man önskar man gjort, det är lätt att det kommer fram i tankarna, det kan det göra hos mig också, men, då får man tänka på dom bra saker man faktiskt också gjorde och som man vet uppskattades.
Ser ut som du haft trevliga matdejter på olika håll, och nu tror jag du sitter och räknar timmar, innan semestern drar igång 🙂
GillaGilla
Ja så får en försöka tänka, men ändå… Det sitter som en tagg där inne och sticker mig ”Om jag bara hade…” 😥
Mycket trevliga matdejter. Det är alltid roligt att träffa Biografmaskinisten, som har varit med om en tuff resa men som kommit en bra bit på rätt väg. Han kämpar stenhårt och är så duktig. J på jobbet är en kul prick som jag tyvärr umgås för lite med i vanliga fall – en hinner ju inte umgås med nån särskilt mycket på arbetstid under terminerna. Sen finns det somliga som går på after work, men till dessa tillfällen är visst bara vissa, inte alla inbjudna. Sånt gillar inte jag.
Jepp, jag tänker gå tidigare idag dessutom, för det är jag värd! 😛
GillaGilla
Om kärleken till din mamma lyser igenom så väl i detta inlägg, fick hon säkert det hon behövde av dig i livet också. Inte kunde du ju veta att du aldrig skulle få träffa henne den julen, då hade du handlat helt annorlunda, eller hur? Så för den sakens skull borde du inte bära runt på massa skuldkänslor. Och vem kan döma om någon annan är en god människa eller inte? Okej, med vissa är det uppenbart, de har passerat gränser ingen någonsin borde göra, mördat kallblodigt o s v, men alla vi andra? Vem känner till en människas alla val och tankar, för allt måste väl ändå räknas in om det ska bli rättvist? Kanske är vi själv de bästa domarna gentemot oss själva då, men de flesta är för självkritiska, och då blir det inte rättvist heller. En gång hörde jag ett uttrycka jag fastnade för, ska ha funnits i någon viktig, religiös skrift (tror jag) ”Henne var allt förlåtet, för hon älskade så mycket”…Det tycker jag är vackert, och en bra sammanfattning av vad det är att vara människa. De flesta av oss är trots allt goda, men det betyder verkligen inte att vi gör rätt hela tiden. Kram!
GillaGilla
Det var kloka ord som jag ska begrunda och ta till mig. Tack!
Jag har för övrigt mejlat dig angående boken.
Kram!
GillaGillad av 1 person
Hoppas att du fått mitt mejl, hojta till annars, så skickar jag det igen!
GillaGilla
Jag är på semester och låter den mejlen, en sorts webbmejl, vara. Dålig wi-fi.
GillaGilla
Jag är på semester nu och låter mejlen vara tills jag kommer hem Dålig wi-fi etc.
GillaGillad av 1 person