Recension: Det man inte anar

Ett recenserande inlägg.

---

För snart två år sen recenserade jag boken Kärleken kommer och kärleken går här på bloggen. Författaren Stefan Åberg är uppenbarligen en modig man, för han kontaktade mig igen och undrade om jag ville recensera uppföljaren Det man inte anar. Självklart ville jag det! Jag tycker att det är intressant att se om författare utvecklas eller inte. Nu är relationsromaner inte min favoritgenre, men som jag minns från den förra boken innehöll den även lite annat. Och för att ingen ska undra är böckerna ganska fristående och ingår inte direkt i någon serie. Stort TACK till författaren för recensionsexemplaret!

Den här boken handlar om Victor och Erika som tillsammans har tonårsdottern Camilla. Boken hoppar lite i tiden – från 1999 när paret träffas, till 2013 när Erika utsätts för ett våldtäktsförsök och 2016, nutid. Förövaren dömdes för brottet då, men är det inte nån som förföljer Erika nu? Victor spelar lite för gärna på hästar, vilket utsätter makarnas relation för påfrestningar när han lånar pengar från deras konto för utgifter. Utöver detta är Erika bekymrad över sin mamma Agnes demens och har dåligt samvete gentemot sin syster som sett till att mamman kommit på äldreboende. Parallellt med berättelsen om Victor och Erika skildras den mobbade pojken Pawel, som hålls i strama tyglar av sin pappa, änklingen Marek. Pawel hamnar i dåligt sällskap, nåt som ska visa sig påverka… Erika.

Det är riktigt roligt att läsa den här boken, för redan från början blir det uppenbart för mig att författaren verkligen har utvecklat sitt skrivande. Jag tycker att storyn håller och att han även får ihop de parallella berättelserna utan misstag. Relationsbitarna är förstås i centrum, men boken tar också upp andra viktiga och ständigt aktuella ämnen som spelmissbruk, mobbning, kriminalitet med mera. Liksom i den förra boken skildras karaktärerna trovärdigt. Det är lite förvånande hur en man 60+ så realistiskt kan skildra kvinnors och barns känslor, men det känns väldigt äkta. Bra!

Den här gången blir jag inte alls störd av tempusvalet och det är för att det görs korrekt och passande. Däremot skulle jag önska något kortare meningar ibland samt hjälp med korrekturläsning. Att läppja på en drink stavas till exempel inte ”att ta en zip” utan man tar en sip – zip betyder dragkedja/gylf på engelska. Vidare undrar jag om det inte är nåt typsnittsfel i trycket, för på vissa texter, ofta citat eller liknande, är bokstaven d ersatt med ♦. Ett stort Toffelplus blir det för slutet som är mycket spännande!

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.