Måndag kväll den 8 juli och tisdagen den 9 juli 2019: Trött och rött

 

---

Kära dagbok…

Det var fler som var trötta igår kväll…

Nej, det blev inte många knop gjorda efter kvällsmaten igår. Strykhögen ligger orörd i tvättkorgen och ett par pikétröjor hänger ostrukna på galgar. Ska tas tag i i afton! Jag var så himla trött igår kväll och det hängde kvar hela dan idag också. Det enda jag gjorde igår efter att jag hade varit och handlat var att jag tog reda på den rena och torra tvätten. Vi tillbringade kvällen i var sin fåtölj. Jag läste lite och boken jag har på gång, ett recensionsexemplar, är inte så tokig alls. Sen tittade vi på dokumentären om Jerry Williams på TV. Inte för att han var nån idol, men ju mer vi tittade desto mer insåg vi att han faktiskt gjort en hel del bra låtar.

∼ ♦ ∼

Trött var jag i morse också trots att jag gick och la mig tidigt igår och sov rätt bra i natt. Lucifer och Citrus, däremot, var helgalna. Mini ska vi inte tala om, hon galopperade genom lägenheten och gick inte att fånga på bild. Syskona Katt ville båda sitta i köksfönstret och glo ut när jag öppnade, så det vara bara att plocka bort blomkrukorna. De där krukorna åker fram och tillbaka, kan jag meddela. Sen var det bus på gång, vilket det ofta blir när de är två. Citrus klättrade på skafferidörren, krafsade och ville in, medan Lucifer använde min före detta fina stol i hallen som klösbräda. Och så det svarta strecket Mini som kutade fram och tillbaka… Ja, det var en tuff morgon, som du förstår.

Syskona Katt, eller snarare Syskona Bus.

När Lucifer och jag är ensamma om morgnarna i köket är han oftast lugnare. Igår låg han i fönstret och njöt av att det fläktade lite. Och så kikade han då och då på sin egen spegelbild i rutan, såg det ut som. Han hade förstås stenkoll på mig om jag åt nåt gott, men han vet att på vardagsmorgnar är det mest mamma Anna som äter goda saker, inte mammisen.

Lugna killen när han är ensam i köksfönstret.

∼ ♦ ∼

Sosserött på gatan vid ett av stans trafikljus där jag varje dag ser cyklister cykla mot rött ljus. Vad hjälper en färgad gata, liksom..?

I morse var det riktigt kyligt ute och jag frös nästan i min tunna Puma-hoodie. Det har blåst nordlig vind idag och mulet har det varit hela tiden. Inte konstigt att en är trött. Men på väg till jobbet såg jag rött. Eller… jag har sett rött ett tag. På några ställen i stan på gator med trafikljus har kommunen målat rött. Det handlar förstås om att dalta med cyklisterna – som jävla vanligt. Om jag har fattat det rätt ska cyklisterna stå och vänta på grönt ljus på de röda områdena, medan bilisterna får hålla sig utanför. Fast det är ju bara det att vid till exempel trafikljuset på bilden stannar nästan ingen cyklist för rött ljus – de cyklar vidare i denhär korsningen och skiter i trafikreglerna. Förutom detta märkliga beteende tycks många cyklister tro att det är vänstertrafik samt att det är OK att cykla på trottoarer trots att det finns en cykelbana markerad parallellt med trottoaren på gatan. Asså, sluta fjamsa med dessa uppenbarligen obildbara fordonsförare och ställ ut lite cyklistövervakare i stan som kan bötfälla dem. Vi som går och även de som kör bil och buss har det riktigt svårt med Pellings pojkar. Ja, Pelling är alltså Den cyklande sossen och eftersom han har den position han har som politiker i kommunen ser han förstås till att ordna för sig själv och sina cykelkompisar. MORR!

∼ ♦ ∼

Tack för boken, Ewa!

Arbetet… ja det har jag varit på. Dagens främsta arbetsinsats var väl att skriva en rapport från ett av gårdagens möten. Det är väldigt lugnt på jobbet. Igår fick jag ett ärende som inte hörde hemma på mitt bord, men jag försökte hantera det på rätt sätt och framför allt svara.

På eftermiddagen fick jag fint besök av Uppsala-Ewa som kom för att lämna mig en bok. I gengäld bjöd jag på en slät kopp automatkaffe. En trevlig pratstund blev det dessutom. Stort TACK för boken! Den ska jag läsa med spänning eftersom det är en debuterande, lokal författare, Aline Lilja Gladh, från Örbyhus som har skrivet denna spänningsroman.

 

∼ ♦ ∼

I kväll är familjen Katt och jag ensamma, eftersom min sambo jobbar. Tanken är att jag går och möter henne när hon har slutat jobba klockan 21.15 eller så tar jag bilen. Det beror lite på vädret. Men jag har alltså tid ända till klockan 21 att hinna med strykningen, till exempel…

Strykningen hinner jag med i kväll.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.

Annonser