Tisdag kväll den 4 juni och onsdagen den 5 juni 2019: När en dörr stängs…


 



Kära dagbok…

Grind in till Barockträdgården

En dörr öppnades – och slängdes igen i nyllet på mig.

Det sägs att… Eller optimisten säger att när en dörr stängs öppnas en annan. Jag vet inte det, jag. Igår kändes det som om en stängd dörr öppnades lite – för att sen slängas igen i nyllet på mig. Jo, även en sån som jag behöver ”det sociala”, men när jag känner att jag tränger mig på blir det jobbigt och fel. Nån öppnade en dörr och sa ”Kom!”. När jag steg fram visade det sig bara vara tomma ord. Så dum jag kände mig och så himla… oönskad. Pinsamt. Sen blev jag ledsen och med blodsockret nere vid fotknölarna var Stenfågeln plötsligt inte längre helt av sten. Kött och blod och tårar och känslor av den där förbannade värdelösheten… det var jag. Och en sån kan man ju bara inte tycka om.

 

Jag borde se till att röra på mig mer och få mer ljus och luft, men idag var kroppen värkig och tung. Värkig från topp till tå. I början på veckan var stegen till jobbet lätta. Onsdagens var motsatsen. Det kändes som om jag försökte gå i djup och tjock lervälling och promenaden till jobbet tog tio minuter längre tid än i måndags. Det blev en liten bonuspromenad igår på eftermiddagen på väg till ett möte, denna gång genom Barockträdgården. Där ska jag promenera oftare, tänker jag, och så blir det aldrig av.

Barockträdgården och Linneanum

Här vill jag promenera oftare.


Ytterligare en nypa frisk luft fick jag i alla fall igår kväll.
Nej, inte så mycket när jag skjutsade ut balkillen till festligheterna i Förorten, utan senare, när hans mamma och jag gick och mötte honom från tåget han tog hem. Den kloke killen stannade inte för att partaja vidare och därmed är kostymen i skick att användas även nästa vecka på själva avslutningsdagen.

∼ ♦ ∼

För min del har det inte hänt så mycket de senaste dagarna. När jag återvände från Förorten igår kväll gick sambon och jag och handlade. Jag köpte var sin TipTop-glass åt oss och smockade i mig min i rekordfart, hungrig som jag var. När vi kom hem åt jag kycklingsandwichar som jag också hade köpt på Korgtassen och drack Annas kaffe. Det hade varit mysigt att ta en drink på stan, men klockan hade sprungit iväg. Dessutom kände jag lite beredskap ifall jag behövde åka ut till Förorten igen.

Lucifer närbild

Sällskapssjuk kisse.

I morse var bara jag och familjen Katt uppe, övriga hade sovmorgon. Inte hörde jag varken jam eller krafs på sovrumsdörren i morse, men när jag klev upp stod alla tre utanför. Lucifer följde som vanligt med in i badrummet först. Jag gav katterna mat och lyckades både tömma kattpottorna och fylla på sand. Sen kom jag ihåg att slänga kattskiten också… Lucifer var sällskapssjuk och låg på köksbordet så nära mig och min bok som han vågade. Och boken, ja… Den!…

 

Boken Till Sara sedan bränns allt

Den här boken…

Boken… Den påverkar mig mer än jag trodde. Jag borde inte läsa den här sortens böcker, där det litterära resandet går till såväl Småland som USA, visserligen, men främst är resor in i människor som mår dåligt. Samtidigt vill väl jag, precis som alla andra bokmalar, läsa böcker som inte lämnar mig oberörd. Jag behöver läsa viktiga böcker, inte enbart deckare som jag läser med nöje och njutning. Och nej. Det är inte så att jag gillar våld och mord, det handlar om hjärngympa, att jag vill lista ut mördare och motiv etc samt förstå den mänskliga naturen. Den grymmaste av mänskliga naturer.

Just den här boken innehåller emellertid också en del grymma människor. Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag känner mig avundsjuk på Sara som ändå har föräldrar och en bror (i Sverige) och till och med en kompis i LA. Hon har liksom alltid nånstans att ta vägen i livet, trots att hon inte ser det riktigt så.

∼ ♦ ∼

Träd i grönt och gult

Helande?

På jobbet var det lugnt och tyst idag. Många kanske redan har börjat sin ledighet med studentfirande. Idag springer nämligen en del studenter ut. På gång- och cykelbanan på väg till jobbet fanns kravallstaket (!) uppsatta redan i morse. I år har jag ingen student att fira heller. Sist jag gjorde det var 2017 och då var det Lucilles äldsta dotter. (Lucille har jag inte hört nåt ifrån sen i höstas trots att jag har skickat flera sms. Jag kanske ska prova att ringa rentav. Det kan ju faktiskt ha hänt nåt mindre bra i värsta fall.)

Några storverk har jag inte utfört på arbetstid. Jag har jagat underlag och skrivit, petat i smärre intranätgrejor. Dagen har gått förbi, det har varit varmt ute – inte på kontoret, där var det skitkallt som vanligt. Ryggen värkte rätt bra, men det gjorde även fötterna, så att stå och jobba var inget alternativ. Dessutom gör det ont i högerfoten även när jag kör bil, vilket inte är så bra inför helgens utflykter. Att titta på träd… kan det vara helande?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tisdag kväll den 4 juni och onsdagen den 5 juni 2019: När en dörr stängs…

  1. Mösstanten skriver:

    Här är inte utspring förrän nästa vecka. Så skönt att er tonåring kom hem ordentligt. Man vet ju aldrig hur det blir.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Här omkring kan det vara lite olika dagar för studenterna eftersom det är så många gymnasier. Vår tonåring går ut 9:an – men inte förrän på tisdag. Jag är glad att han är skötsam och att han inte heller tar vissa risker. Sen finns ju inga garantier när omvärlden är som den är, tyvärr…

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.