Ett inlägg om ett rödvin.
Spännande, kraftfull och prisvärd sicilienare.
Sambon köpte några intressanta viner häromsistens. Viner, som inte var jättedyra, men som vi båda var antingen nyfikna på eller kände till var bra. På lördagskvällen öppnade vi en flaska Siquilia 2018.
Vinet är, surprise, surprise, från Sicilien och gjort på druvan nero d’avola. Druvan är vanligast på just Sicilien. Alkoholhalten i vinet ligger på 14 procent och priset är 89 kronor.
Något mer går inte att utläsa från Systembolagets webbplats eftersom det sägs att vinet inte lagerförs där.
Så här skriver Vinklubben om vinet:
”[…] ett smakrikt vin för dig som vill ha karaktär, djup och kraft […] Denna årgång rankas på Sicilien som den bästa på mycket länge. Vinet har en härlig fruktighet med toner av körsbär och björnbär som tillsammans med kryddiga toner ger ett exceptionellt uttrycksfullt vin med hög ambition och stil.
Vinklubben rekommenderar att vinet serveras till italienska rätter som pizza och pasta eller till lamm, tomater – eller bara som det är. Vi drack det till tre sorters ost: Brie, cheddar och Danablu.
Vi tyckte båda att det var lite svårt att definiera doft och smak, men jag noterade röda bär och samtidigt en viss kryddighet. Detta är verkligen ett spännande och kraftfullt vin som jag gärna dricker igen.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 