Ett inlägg om ett par röda viner.
Överraskande gott.
Vi dricker inte enbart drinkar i det här hemma. Både min sambo och jag tycker om rödvin. Jag har ett fint vinskåp som jag försöker hålla hyfsat fullt med olika röda viner. Ibland händer det att vi smakar ett vin och tar ett glas då och då, ibland delar vi på en flaska till mat eller ost. Och det är inte alltid jag kommer ihåg att skriva om vinerna.
Ett vin som vi tog till ostar och sen har smuttat vidare på är Villa Puccini Classico Riserva 2013. Systembolaget säljer endast en senare årgång, men till samma pris, 145 kronor.
Vinet är klassat som mer än medelfylligt. Systembolaget rekommenderar att det serveras till lamm eller nöt. Jag har tidigare druckit Villa Puccini-viner och funnit dem ganska OK att dricka, men inte just mer. Det här vinet överraskade mig därför.
Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:
”Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, hallon, salvia, kakao, kanel och örter. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, kanel, salvia, mörk choklad och tobak.
Doften var packad av mörk choklad och tobak. Detta till trots kändes smaken ganska lätt. En svag antydan till röda bär anade jag i smaken. Till ostar gick vinet utmärkt, men jag tyckte nästan att det var godast att dricka bara sisådär, utan nåt till – eller möjligen en bit choklad. Jag blev överraskad att det var så bra som det var.
Toffelomdömet blir högt.
∼ ♦ ∼
Smakrikt och fylligt, men doftade bränt gummi och läder.
En annan italienare jag trollade fram ur vinskåpet var en flaska Perricone Guarnaccio 2016. Vinet köpte jag i början av april på ett annat Systembolag än det jag vanligen går till för att köpa viner.
Priset var 149 kronor. Liksom ovan nämnda Villa Puccini skulle vinet enligt Systembolagets webbplats vara mer än medelfylligt.
Lamm- eller nötkött passar bäst till, men vi drack vinet igår kväll till kex, fröknäcke och smakrika ostar.
Systembolaget skriver så här om vinets smak och doft:
”Nyanserad, fruktig smak med inslag av fat, körsbär, skogshallon, viol, rökta charkuterier, blåbär, kakao och färska örter. […] Nyanserad, fruktig doft med inslag av fat, körsbär, skogshallon, viol, rökta charkuterier, blåbär och mynta.
Det var lite lustigt, för både sambon och jag tyckte att vinet doftade bränt gummi och läder. Det kanske var de rökta charkuterierna som spökade? Jämfört med Villa Puccinin ovan kändes det här vinet mer fylligt och smakrikt. Det hade en smak som liksom fyllde upp munnen och lämnade nånting kvar.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 