Måndagen den 13 maj 2019: Prat, prat, prat och ensamt (fast ändå inte)


 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan blah blah blah

Jag pratar för mycket…

Det var lätt att gå till jobbet i morse. Visst blev det lite stressigt i morse med katter som skulle ha mat, matkrånglande små prinsessor (= Citrus) och kattpottor som skulle tömmas förutom att jag skulle göra mig själv iordning och äta nåt. Men att komma till jobbet var skönt. Även om jag är där för att jobba blir det ju att en småpratar med folk. Och även om jag är en ensamvarg inser jag att jag har ett enormt behov av att prata. Den här bloggen är bevis på det, till exempel… Lite rädd är jag att jag pratade för mycket så att vännen FEM blev trött i örona. (Men hon är den enda som förstår hur det känns att vara föräldralös och ensambarn, till exempel.) Jag blir mer och mer lik mamma och mormor, tror jag, för de kunde prata! När vi jag inte pratade betade vi faktiskt… inte av hela listan över loppisar och retroaffärer, men sju av tolv blev det. Retroaffärerna med mest möbler och heminredning samt bokantikvariat tar vi… nästa gång. Om det nu blir nån sån…

Lista loppis retro antikt övrstrykningar

Vi betade av sju ställen av tolv.


Lika snäll som mormor blir jag i alla fall aldrig.
Pappa sa alltid att hon var just väldigt snäll. Men kanske ska jag försöka börja bli lite snällare mot mig själv, för nåt som är alldeles säkert är att jag ska leva med mig själv resten av livet. Sen kan i och för sig resten av livet bli kort. Desto bättre då om en är snäll mot sig. Jag ska unna mig själv saker och inte ha dåligt samvete för det. Och då menar jag unna mig att göra saker likväl som att köpa det jag vill ha till mig. I helgen köpte jag fina grejor från Rituals, men annars blev det ungefär 100 spänn på second hand-böcker och en liten mormorskruka – förutom maten, förstås. Nåt som jag verkligen behöver ta tag i till exempel är kläder… Och det köper jag inte second hand!

Det blev väldigt tomt och ensamt igår. Men det hjälper inte att gråta över sina tillkortakommanden och annat. Jag tog mig samman och ägnade mig åt att läsa efter middagen. Det blev bokbyte från den läskiga boken om en seriemördare till en bok om en väldigt ensam man (passar ju bra…).

Böckerna Jag försvinner i mörkret och Allt under himmelens fäste

Igår kväll blev det bokbyte från en bok om en seriemördare till en bok om en väldigt ensam man.


Tomt och ensamt i huset blev det visst i morse,
för jag tror att nån flyttade. (Det kan också vara nån som flyttade in.) Två stora stadsbudsbilar körde in på gården, såg jag från köksfönstret. Jaa, precis som Ingvar i boken jag läser står jag där i fönstret och spanar… Sånt som ensamma människor gör när de inte har nåt bättre för sig (”jag kan ju inte läsa hela tiden”, som mamma sa). Det var inte jag som flyttade, om nån nu trodde det. Vännen FEM tycker i och för sig att jag ska flytta neråt landet igen, men…

Stadsbudsbil utanför köksfönstret

Nån flyttar idag…

∼ ♦ ∼

Lucifer vräker ut sig i Annas fåtölj

Mitt sällskap på söndagskvällen.

Det var som sagt skönt att komma till jobbet och höra mänskliga röster. Katterna är ett otroligt sällskap, men det är bara jag som pratar ord med dem, de svarar, fast på annat sätt. Ändå höll jag mig lite på avstånd, när det sorlar för mycket blir jag bara trött. Jag jobbade på med mitt nyhetsbrev till fredagen, för efter det blir det tre veckors uppehåll innan nästa kommer. Totalt tänker jag mig tre utgåvor till innan sommarsemestern. Det var också lite annat smått och gott som skulle göras, en dagordning skrev jag och mejlen som trillat in under fredagseftermiddagen när jag var ledig var förvånansvärt många. Till min stora glädje upptäckte jag att jag hade en lunchdejt med ”Lizbeth”, vännen som egentligen heter nånting heeelt annat. (Och från och med idag har hon börjat stava sitt fejk-namn med z, så att det absolut inte ska råda nån förvirring och ihopblandning.) När jag tänker efter inser jag att jag faktiskt har vänner, även i Uppsala. I Motala har jag två och dem har jag känt länge.

∼ ♦ ∼

I kväll kommer sambon hem. Vädret ska bli bättre och det ska bli varmare. Solnedgången igår var förunderlig. Det regnade och solen sken. Silver och guld. Om tårar vore guld skulle jag äga miljoner. (Och det här dagboksinlägget blev väldigt spretigt…)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Måndagen den 13 maj 2019: Prat, prat, prat och ensamt (fast ändå inte)

  1. FEM skriver:

    Inte va lessen… Du vet att du får höra av dig när du vill. Fast jag blev också ledsen idag. Har suttit hemma och jobbat och när jag gick en sväng i huset och pausade lite så kom tårarna. Bara så där… Sånt man inte kan styra över när man tänker på mamma och pappa.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Nej det är ju så det är, det bara kommer över en ibland. Jag var ledsen igår kväll, det kändes så ensamt och jag hade ingen att prata med och berätta om helgen för, sånt jag brukade göra per telefon med mamma. Men då ville jag ju inte ringa dig, du var trött och ville vara med Pinnen, ju.
      Du kan också ringa när du vill om du känner att du behöver prata eller bara vara ledsen i luren. ❤

      Gilla

  2. Mösstanten skriver:

    Vad ska jag säga nu? Boken Allt under himmelens fäste är en fin bok. Annars kan jag säga att jag vet hur det är att leva ensam. Jag brukade säga hej till mig själv i spegeln och så gick jag omkring och pratade för mig själv i lägenheten.

    Gilla

  3. Jag tycker om att vara ensam, men inte alltid såklart. Hade det varit så, då hade jag nog inte varit så nöjd. Men, lagom med tid själv och lagom med umgänge passar mig 🙂

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.