Lördagen den 4 maj 2019: Spänning i Uppsala


 



Kära dagbok…

Copertinovin goda ostar kex och fröknäcke

Belöningen igår kväll – och repris i kväll.

Fy te rackarns så jag for omkring igår kväll! Men det har jag igen idag, för gårdagkvällens framfart gjorde att jag behövde spilla minimalt med tid idag på hushållsarbete. Jag har bara varit och handlat mat, tagit reda på de rena och torra kläderna och tömt kattpottorna. Maten var till att värma bara, och en maskin tvätt skötte sig själv, jag bara hängde upp kläderna när de var tvättade. Igår hann jag sitta typ 40 minuter innan det var dags att åka och hämta hem min sambo med bil. Sen kom belöningen – ett glas Copertino 2010, goda ostar, kex och fröknäcke. Vinet är en gammal favorit i repris. När jag kollade gamla bloggen hittade jag ett inlägg där jag skriver om en Copertino från 1999… Och ja. Det är fortfarande ett bra och prisvärt vin, men ett glas räckte igår – vi blev så himla sömniga… I kväll slutar min sambo redan klockan 20, så då kan det tänka sig att det blir ett och ett halvt glas var innan vi måste gå och lägga oss.

∼ ♦ ∼

Lördagen började annars på sedvanligt vis med läsning och kaffe på sängen. Jag är i slutet på En bur av guld, så kanske kommer ett inlägg om boken i kväll. Medan min sambo sen fixade frukost ringde jag hennes snälla mamma för att kolla läget och stämma av lite kring jordleveransen i morgon.

I brevinkastet kom ett magasin som jag bläddrade lite i medan min sambo duschade. Det ska jag också läsa färdigt i kväll. Nu har vi fått ett antal nummer av gratismagasinet Vårt Uppsala och jag tycker att det är riktigt bra och läsvärt. Visst innehåller det reklam även i artiklarna, men när det gäller smygreklam i redaktionell text slår jag UppsalaTidningen alla andra. Den tidningen ges ut i tabloidformat och i tidningspapper av stans lokalblaska. Innan den köptes upp av koncernen bakom Upsala Nya Tidning var det en riktigt bra gratistidning. Nu bläddrar jag igenom den på en minut och när min sambo har löst sudokut i den används den som underlägg till kattpottorna. Nä, då är Vårt Uppsala betydligt bättre. Magasinet är visserligen glassigt och har snygga bilder, men till skillnad från till exempel Bizart, ett annat gratismagasin här i Uppsala, är artiklarna faktiskt välskrivna och har substans i innehållet. Vårt Uppsala är ett magasin jag ska fortsätta läsa!

Precis som alltid gäller att en får klicka med musen på bilderna för att se hela bildtexterna, kommentera bilder, se i bildspel och allt vad det nu är.

∼ ♦ ∼

Dagens höjdpunkt var nog författarträffen med delar av Svenska Deckarakademin, arrangerad av Akademibokhandeln. Jag hade hoppats på att träffa en kompis där, men h*n dök tyvärr inte upp. Samma inträffade för kvinnan bakom mig på träffen. Jag försökte även locka med Annas snälla mamma. Att göra saker på egen hand går bra även om det förstås är roligare att gå tillsammans med nån/några. Ensam var jag definitivt inte – det lilla utrymmet en trappa ner i bokhandeln var fyllt av deckarentusiaster och inte en stol var ledig. Stolarna… förresten… Det är nog det enda jag vill klaga på när det gäller Akademibokhandelns författarträffar. Stolarna är stenhårda och ryggarna så raka att jag får ont i min bara jag ser en stoljävel. Jag hade god lust att krypa upp i nån av de härliga skinnfåtöljerna där framme, men se där satt Arne Dahl (Jan Arnald), Ninni Schulman, Christina Wahldén och Karin Alfredsson och de två kritikerna som intervjuade författarna.

Tre författare och en kritikier från Sv Deckarakademin

Tre för fattare och en kritiker från Svenska Deckarakademin. Damen längst till vänster är visst också kritiker, men jag missade hennes namn liksom namnet på hon som står upp på bilden. Tyvärr ute ur bild till höger satt Karin Alfredsson.


Eftersom jag inte ville sitta mer än nödvändigt
markerade jag en plats med min jacka och gick sen och tittade på böcker. (Ja typ sånt en gör i en bokhandel.) Extra kul var det att bli igenkänd av Christina Wahldén som kom fram och gav mig en kram och pratade en stund innan hon och de andra blev intervjuade om sina böcker och sitt författarskap. Lustigt nog har Christina och jag inte träffats trots att vi bor i Uppsala båda två.

Christina Wahldén och Karin Alfredsson

Christina Wahldén Instagrammar och Karin Alfredsson studerar publiken.

 

Arne Dahl blir intervjuad

Arne Dahl blev intervjuad och fick nog mest tid av de frya författarna.

Författarna pratade inte fritt utan blev alltså intervjuade. (Och så fick jag veta vem som får Grand Master-priset av Svenska Deckarakademin – självaste Leif GW Persson, minsann.) Längst tid tyckte jag nog att Arne Dahl fick, men det var ändå rätt OK längd. Han sa en hel del kloka och roliga saker om sitt skrivande och fick en del skratt när han berättade hur jäkla rädd han hade varit en gång när han satt i enslig stuga och skrev. Han skrämde liksom upp sig själv. Arne Dahl har jag inte varit så förtjust i och inte blev jag så impad av den första boken jag läste av Karin Alfredsson, men… Jag ska nog ge dem båda en ny chans. Framför allt blev jag nyfiken på Karin Alfredssons senaste spänningsroman som handlar om ett sol-och-vårande par.

Ninni Schulman har jag läst allt av och hennes böcker kan sammanfattas med ett enda ord: skitbra. De är mer åt psykologiska thrillerhållet och sånt är aldrig fel. Den senaste av hennes böcker fick högsta Toffelomdöme.

Att Christina Wahldén skrivit deckare visste jag inte tidigare. Jag har recenserat en av hennes böcker på min gamla blogg och den handlade om Carl von Linnés dotter och hans favoritelev. Nu ska jag givetvis leta upp hennes äldre alster.


Författarträffen avslutades med en mycket underhållande duo 
som pratade om litterära och akademiska brott i Lund respektive Uppsala. Det var akademiledamöterna Johan Wopenka och Lilian Fredriksson som alldeles lagom spännande lyfte fram några böcker i genren. Och givetvis var Uppsalaböckerna bäst och flest!

Arne Dahl Johan Wopenka Lilian Fredriksson Ninni Schulman

Johan Wopenka och Lilian Fredriksson pratar litterärt, brottsligt och akademiskt. Som vanligt var Uppsala bäst.


Såna här evenemang deltar jag gärna i fler gånger. 
Det är trevligt och intressant och att få träffa spännande människor gratis är suveränt. Sen lyckades jag behärska mig och inte köpa några böcker och bara det är en bedrift. Men nog fanns det en och annan bok som hade kunnat få följa med hem. Fredrik Virtanens senaste, till exempel…


Så gick jag hem till min två veckorssambo
och fixade käk till oss samt familjen Katt. Tvåveckorssambon fick grillade kycklingben med tillbehör och jag själv Västerbottenpaj. Familjen Katt fick också kyckling men på burk från ICA. Min tvåveckorssambo åt upp sin mat så duktigt, men vad familjen Katt tyckte om maten jag gav dem visar bilden tydligt…

∼ ♦ ∼

Ostarna är framtagna, vinflaskan öppnad och jag ska hänga tvätt innan jag åker och hämta hem min sambo. Vädret har artat sig, vilket innebär att det kan bli jordarbete i morgon på vilodagen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Media, Personligt, Sociala medier, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lördagen den 4 maj 2019: Spänning i Uppsala

  1. åsa skriver:

    Ninni Schulman är en favorit, men Virtanen…..
    Måste säga, att ni har SÅ mysiga katter, vår Morris, han är bara ute och slåss varenda kväll!
    En ny ”stöddpropp” här på gatan och det är ett jädrans revirtänkande även fast Morris är 17 år!
    Har sagt åt honom (Morris) att han ska pensionera sig och skita i reviret, överlämna åt ungdomen, men inte då!
    Hoppas ni har det bra ❤
    Ha dé!/Kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ninni Schulman skriver så bra böcker. Virtanen har jag inte läst än, men han är ju från min hemstad så visst är jag nyfiken!
      Vi bor mitt i stan och våra katter har aldrig varit utekatter. Möjligen var Mini det innan hon kom till Anna, men Tisslingarna (= Citrus och Lucifer) har aldrig varit ue. De busar inomhus i stället. 😛
      Kram och roligt att du hörde av dig!!!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.