Ett inlägg om en bok.
Det var slumpen som gjorde att jag hittade Emelie Schepps böcker. Sen har jag varit fast. Jag har läst alla hennes böcker i serien om åklagaren Jana Berzelius, från den allra första boken som författaren gav ut själv, till de senare, som numera ges ut i ett trettiotal länder, via förlag. Vilken resa den här Motalatjejen har gjort! Hon som föddes året innan jag tog studenten – och lämnade Motala… Eh ja… Nu var det inte mig jag skulle skriva om utan den femte boken av Emelie Schepp, Broder Jakob. Boken, som var en av de fyra i paketet från Bokus som jag skulle ha gett mig i födelsedagspresent – men som jag inte kunde låta bli att slita upp i förväg…
Norrköping en vårdag – och en kvinna hittas mördad. Benen är ihopsydda och kroppen hittas i Motala ström. Det är inte det första offret, dessvärre. En tredje kvinna försvinner också. Ska hon hittas levande? Jana Berzelius leder förundersökningen och poliserna Henrik och Mia jobbar med fallet. Mia är fortfarande avogt inställd till Jana. Och Jana själv är… minst sagt knepig. Danilo Peña, som var en del av Janas liv som barn, sitter numera på rättspsyk i Vadstena. Janas pappa har lovat se till att Danilo aldrig kommer därifrån. Polisen behöver emellertid hans hjälp. Jana ser en möjlighet att få Danilo fri så att hon kan… bli kvitt honom för alltid.
Den här berättelsen går lite som Motala ström – i virrvarr. Nästan alla verkar ha privata problem av olika storlek. Insprängt i boken finns dessutom inte bara ett HBTQ-tema utan två, det vill säga H och T. Teman som spelar en viss roll för handlingen. Men slutet… Slutet är briljant – som alltid!
Karaktärerna är som vanligt mycket realistiskt skildrade. Polisen Mia, som lever singelliv, är en person som jag inte skulle vilja ha i min bekantskapskrets, medan Henrik verkar sympatisk och kärleksfull. Har han månntro lånat drag av sin namne i verkliga livet, författarens make? Han är så otroligt varmt skildrad! Jana är en komplex personlighet, givetvis på grund av det förflutna. Ett förflutet som hon inte kommer ifrån.
En gång bad jag författaren att ta livet av nån i Motala. Nu när jag inser att hon faktiskt bor där igen, förstår jag varför hon inte gör det. Miljöskildringarna är för övrigt inte författarens styrka. Såväl Norrköping som Vadstena nämns ungefär bara vid namn. Det tycker jag är lite synd. Samtidigt är det inte miljöerna som är viktigast i de här böckerna utan den brokiga samlingen karaktärer. Men att självaste Sopa nämns i författarens tack i bokens slut… Det har jag lite svårt att komma över.
Toffelomdömet blir trots allt det enda det kan bli: det högsta
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Det här låter ju bra! Jag har fortfarande inte läst något av henne, men i helgen var jag i Uppsala och passade på att köpa Märkta för livet för att börja med serien. Tycker att det är så starkt av henne, att våga tro på sig själv och satsa, det var delvis det som gjorde att jag kände att jag måste läsa hennes böcker. Och nu blev jag ännu mer övertygad, tack för det!
GillaGilla
Å, jag föll som en fura när jag läste det där ”loppis-fyndet”! Sen blev det förstås extra kul eftersom vi är från Motala båda två. 😛
GillaGillad av 1 person
Utspelas i Norrköping, grannstaden och får bra omdöme. Jag borde nog ta mig an en av Schepps böcker nästa gång jag känner deckarsuget.
GillaGilla
Läs dem i ordning! Ja, författaren är ju Motalafödd liksom jag själv, men handlingen i hennes böcker utspelas oftast i Norrköping. Den här gången även i Stöllestan a k a Vadstena.
GillaGilla