Torsdagen den 4 april 2019: Allt väl..?


 



Kära dagbok…

I morse ljög jag igen. Faktum är att jag ljuger nästan varje gång vi möts. Han ställer frågan:

”Allt väl?

och jag ler och svarar:

”Allt väl!

samtidigt som jag givetvis frågar honom detsamma. Jodå, jag är väluppfostrad.

Mannen som frågar skulle jag inte kalla vän, möjligen bekant. Han är någon jag en gång mötte på krogen, jag som gäst, han som personal. Vän, bekant… det spelar ingen roll. Han har en speciell plats i mitt hjärta – som medmänniska. För även om jag ljuger honom rätt upp i ansiktet – vem skulle väl förklara hur djupt deprimerad man är och avslöja sina mycket konkreta självmordsplaner för någon man möter på gatan? – gör hans fråga att jag känner mig sedd. Jag orkar leva en dag till. En dag till.

Livet har fått kortare framförhållning. En dag i sänder har fått en ny mening för mig. Men genom att sänka kraven och hitta dessa krokar i tillvaron att hänga upp livet på gör att jag än så länge lever. En dag till.

∼ ♦ ∼

Inledningen till det här inlägget, kära dagbok, är en del av det manus jag just nu jobbar på. Jag skriver på en fiktiv historia, men jag är givetvis inspirerad av verkligheten – som så många andra som skriver. Så jag passade på att tacka F i morse, för F är en av dem som har kommit att betyda mycket för mig av olika skäl och på olika sätt genom att delge mig saker ur sitt liv – därför att jag inte nöjde mig med h*ns svar ”Allt väl!”

Bok och penna som har skrivit ett hjärta

Tack F för det du delger mig!

∼ ♦ ∼

Ros vissen

Extra saknad och extra tankar till min vän.

Lite extra skör och känslig är jag väl just nu. Som jag skrev i gårdagens inlägg saknar jag mina föräldrar extra mycket för tillfället. I natt när jag vaknade vid ett-halvtvå-tiden var min kudde alldeles våt. Stenfågeln grät. I sömnen.

Flera saker orsakar den extra saknaden, en är att min allra äldsta vän ska begrava sin mamma i morgon – och jag kan inte vara där. Vi har följt varandra genom livet i snart 50 år. Vissa perioder har vi inte följt varandra så nära, medan andra perioder, som när min mamma gick bort, var vännen en av dem som ställde upp, stöttade och hjälpte till allra mest. Mina tankar går till dig!

∼ ♦ ∼

Lucifer närbild köksbordet

Ledsen Lucifer som ändå purrade när jag klappade honom och pratade med honom.

Som så ofta de senaste månaderna var jag inte den enda som grät innan det blev dag. Lucifer började tidigt. Anna och jag hade kvällen innan beslutat att försöka stå ut så länge som möjligt. Det var Anna som gav upp. Jag är ledsen för det också, för hon behövde så väl sin sovmorgon. Hoppas att hon kunde somna om. (Tyvärr råkade hon ut för nåt riktigt otrevligt när hon klev upp, fick jag veta per sms och Instagram.) Själv skulle jag upp kvart över sex. Lucifer låg på köksbordet och halvsov och såg jätteledsen ut, men purrade när jag klappade honom och pratade lite med honom. Strax innan min tvåveckorssambo kom ut för att äta frukost hoppade katten upp i fönstret. Precis som om han anade att han inte fick ligga på bordet längre. Lucifer vet att han egentligen inte får ligga där alls för mig. Men han är ju så ynklig och ledsen just nu. En deprimerad katt? Eller är han sjuk på annat sätt? Förutom nätter och tidiga morgnar är han ganska glad och tillfreds. Svårt att veta, en får ju inte direkt några svar när en frågar, inte ens ett förljuget ”Allt väl!..

∼ ♦ ∼

Illamåendet låg på lur hela dan. Det brukar göra det när jag är trött. Vi gick till sängs ganska tidigt igår, men det blir ju si och så med sömnen när en gråter i sömnen och en katt gråter så att vi väcks vid halv fem-tiden eller före det.

I förrgår var det en stressig dag på jobbet, igår var det lite lugnare men ändå fart och fläkt. Idag låg mitt fokus på att göra färdigt nyhetsbrevet som ska publiceras i morgon bitti. Jag hade god framförhållning och hade påbörjat jobbet en stund innan jag gick hem igår. Under tiden passade jag på att systemuppdatera mina mobiler. God framförhållning och planering underlättar. Jag tycker att jag är rätt bra på att planera – planera så att jag får luckor för brandkårsutryckningar dessutom. Kanske borde jag klappa mig själv på axeln och ge mig en skylt som den jag såg hos projektledaren H igår när vi skulle prata kommunikationsplan för en e-funktion. Visst är den helt underbart ironisk?!

Skylt I must be important to have my own sign

Helt underbar skylt hos projektledaren jag hade möte med igår.

∼ ♦ ∼

I förra veckan beställde julklappen (!) från min arbetsgivare. Idag kom sms om att varor hade levererats till mitt favorit(NOT!)utlämningsställe Kvarnens spel & tobak. Det passade ju bra med tanke på att det är min födelsedag senare i månaden. Julklappen blir en födelsedagspresent, helt enkelt. Nu har jag två paket att öppna på min dag! Eller… hade. Jag kunde ju förstås inte hålla mig, utan öppnade den svarta påsen med arbetsgivarens julklapp. Och när jag ändå var på Kvarnen tittade jag in till Systemet och köpte tre röda italienare.

∼ ♦ ∼

I kväll är det säsongsavslutning av AntikrundanDet blir till att återvända till Koppartälten i Hagaparken och självaste kronprinsessan igen. Jag amatörvärderar givetvis från bästefåtöljen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis en bild till Mösstanten med vänlig hälsning från Citrus!

Citrus i en låda

Hej Mösstanten!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Familj, Ironi, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Torsdagen den 4 april 2019: Allt väl..?

  1. Mösstanten skriver:

    Tack snälla Tofflan! Jag tycker så mycket om dina kattbilder.
    När jag började läsa det här inlägget blev jag först alldeles förskräckt. Det var skönt att få veta att det var en fiktiv text. Så illa är det alltså inte. Men sorg går inte över hux flux. Vi bär den med oss.

    Gilla

Lämna ett svar till Mösstanten Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.