Måndagen den 25 februari 2019: Även i glädjen inför ett leende


 



Kära dagbok…

Februarimorgonhimmel

Februarimorgonhimmel – och -tankar.

Det är så många som läser den här bloggen som tror att de känner mig och de människor jag understundom skildrar – trots att vi aldrig har träffats i verkliga livet. Eller om vi har gjort det, har vi inte haft nån djupare pratstund. Det går verkligen inte att lära känna nån på det här viset. Visst skriver jag mycket här, men långt ifrån allt. Det allra innersta sparar jag till en annan kanal. Men nu ska jag prata ur hjärtat… jag ska erkänna, för den som inte har förstått det, att jag har ett enormt bekräftelsebehov. Behovet kan svänga lite genom tid. Ibland är det större ibland lite mindre. Just nu känns det enormt. Jag blir därför så glad att jag nästan brister ut i gråt när människor hälsar på mig med ett leende. Jag ler tillbaka så innerligt att mina mungipor nästan spricker.

Löv med droppar på Botaniska trädgården

Sorgen finns även i glädjen inför ett leende.

Så finns sorgen där. Den finns alltså till och med mitt i glädjen inför ett leende. Missmodet, besvikelsen. När kampen tog slut för att nå två livsmål var det som om jag också tog slut. Det hände saker som tacklade mig. Hårt. Jag förlorade fotfästet och jag har inte återfunnit det, jag bara tror/låtsas att jag har det ibland. Det en har varit med om är bara till att acceptera. Ändå har det för mig blivit en tung jävla ryggsäck. Jag blev ynklig och bitter och en liten, patetisk människa som känner sig utanför i alla läger. En som trånar efter gemenskap, men lever i ensamheten när allt kommer till kritan. Avundsjuka är en av de fulaste sjukdomarna. Men jag blir avundsjuk när människor talar om sin stora vänkrets, sina syskon, sina barn och sina barnbarn. Samtidigt vet jag i hjärtat att de få vänner är mina nära vänner. (Ni vet själva vilka ni är, så ingen nämnd ingen glömd.)

∼ ♦ ∼

Tankarna ovan är tunga att bära… Tung är också min kropp och det är med all säkerhet därför höger fot och ben protesterar. Just idag molar det i benet, värker upp i höften. Foten smordes in med Linnex både igår kväll i sängen och i morse efter duschen. Den har varit hyfsat OK idag, men jag har känt av leden snarare än hälsporren. Annat på hälsofronten är att jag ska på ny synundersökning i morgon efter jobbet. Som belöning tänkte jag sen gå till Akademibokhandeln och glo lite på bokrean, om jag orkar och har lust. Jag har inte jättemycket att läsa just nu, men fick låna hem en bok av Annas snälla mamma igår. Vidare har jag börjat på Annas Carl-Johan Vallgren-böcker och de är fyra till antalet. Och så köpte jag tre pocketböcker på Myrorna i lördags. Men… jag läser snabbt. Vidare när det gäller hälsan ska jag delta i en kurs i hjärt-lungräddning och hjärtstartare på onsdag eftermiddag. HLR-utbildning gick jag senast på 1990-talet och eftersom saker och ting förändras, även hur en räddar liv, vill jag uppdatera mina kunskaper.

∼ ♦ ∼

Skylt med texten Tyst zon

Det behöver inte alltid vara tyst zon. Ibland är det inte farligt att knacka på och mötas i verkliga livet.

Arbetsdagen har inneburit en blandad kompott som vanligt. Fokus idag har legat på att märka ord. Kommunikation är svårt och i text, utan betoningar, ansiktsuttryck och kroppsspråk kan saker och ting tolkas fel. Men att säga att syftet med montage av skydd är att förbättra oljud – det är helt klart en felsyftning. Motverka borde ha varit ett bättre val i det här fallet. (Inte bara solen Tofflan har fläckar alltså.) Men jag ska inte klaga på mina kollegor, vi kan alla göra fel. De flesta fel är harmlösa och lite roliga, tack och lov. Jag vill i stället lyfta fram den fysiska kvalitetssäkring av ett serviceärende jag skickade in förra veckan. Idag fick jag besök på kontoret med syfte att kolla av läget, det vill säga det jag felanmält. Läget var helt OK och jag passade på att tacka för det samt den utmärkta uppföljningen. Ibland är det inte farligt att knacka på och mötas i verkliga livet. Som bonus på detta försöker jag och två kollegor boka in en lunch när vi alla tre kan. Det blir först om över två veckor. Somliga har mycket på jobbet, andra har semester…

∼ ♦ ∼

Det har kommit ett påminnelse-sms om ett paket jag aldrig har beställt. Mer upprörande var att mitt bank-ID var ”upptaget” när jag skulle kolla en Swishbetalning. Kan det vara tillfälligheter eller har trollen blivit aktiva på riktigt nu igen?

Jag har haft en lätt huvudvärk i tre dar nu. Misstänker att den beror på att jag är trött, hoppas att den inte beror på ögonen. Jag skulle nog behöva gosa lite mer med de här två sötnötterna.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Måndagen den 25 februari 2019: Även i glädjen inför ett leende

  1. Mösstanten skriver:

    Jag tror att alla människor har sina svårigheter, mer eller mindre. Vi ska inte tro att bloggare och arbetskamrater har det så bra hela tiden. Jag blir också avundsjuk ibland över vissa saker. Det är naturligt, men det får inte ta överhanden. Men det kan vara svårt ibland att följa de käcka råden om att tänka positivt.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Nej sannerligen att vi ska tro det! Och för egen del har jag inte lyft fram enbart det fina i tillvaron på mina bloggar utan även annat. Vissa människor tycks leva i nån sorts fantastisk lyckovärld som jag inte tror på.
      Jorå, avundsjuk blir även jag, men som du skriver, det får inte ta överhanden. Tänka positivt orkar jag inte heller göra – hela tiden. Bara ibland. 😉

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.